Ansiktsbehandling

"Ja, om du tar av dig på överkroppen". Hm var inte riktigt förberedd på den det var ju ansiktsbehandling. Nåja, jag pep fram ett försiktigt "Vill bara förvarna om att jag har stomi". Får ett hjärtligt skratt och kommentar i stil med "Ja jag har sett det mesta så det är ingen fara". Och det var ingen fara. Detta är jag nu. Och jag kan hantera det. Men jag har fortfarande svårt att förlika mig med det. Varje morgon när jag ska stiga upp och det är påsbyte etc så måste jag ta sats. Det faller sig inte naturligt och det är inte en naturlig del av mig och min rutin. Jag tar ett djupt andetag och tar sats. Upp, tömma påse, tvätta händerna, ta fram ny påse, soppåse, väta kompresser, pilla bort påse, torka rent (är fortfarande väldigt försiktig i jämförelse med stomiterapeut. Är rädd att paja något), duscha, utvärdera hur stomin ser ut (röd, inte röd, svider, svider inte), värma påsen, sätta på påsen, ANDAS UT. Hoppas detta med tiden kommer att ta mindre kraft ifrån mig...