Kli mellan skulderblad

Sedan op har jag haft kli på och mellan skulderbladen. Pratade med A och hon hade samma. Strange no? Ingen tjocktarm ger kli på ryggen eller vad?? Om jag fått mer än 5 min med kirurgen var min plan att fråga. Men tid är pengar och patienter har inget värde. Han frågade för övrigt inte ens hur jag mådde. Åh, vad jag känner mig speciell.

Mannen, myten, kirurgen

Å-hå-jaja... Igår var det besök hos kirugen. Vi hade nog olika syn av vad besöket var till för om man säger så. 5 min av hans tid fick jag...40 min försenat...

Han började prata om min stomi och ville undersöka den. Trots att annan kirurg undersökt och satt upp mig på op-lista. Fair enough, han vill väl ha koll tänkte jag. Men jag var ju där för det återbesök jag skulle haft i september. Besöket där min ändtarm skulle undersökas för att diskutera framtid etc. Han bekräftade att en op kunde gynna mig men ville inte göra den utan att ha bestämt framtiden och då försökte jag berätta för honom det han borde veta nämligen att han och jag kommit överens i maj om att vi i september skulle undersöka och bestämma. Så nu skulle han sätta upp mig på besök för att undersöka ändtarmen...som sagt det besök jag skulle haft i september (It feels like I am taking crazy pills!!!!). Sjukvården är omöjlig. Känns som man fördas bakåt i tiden... Kirurgen vill att jag antingen tar ett beslut om att operera in grejerna eller ta bort ändtarmen. Jag vill att de kan låta ändtarmen vara kvar, men då pratar han om cancerrisk...Men HALLÅ! ingen som pratat om cancer de 8 år jag varit sjuk och nu börjar det snackas när man har 20 cm kvar. Jag låt honom hållas med vetskapen om att kallelse om op kommer att komma långt före jag får ett besök hos honom. Besöket jag hade igår var påpressat av mig och ingen kallelse som kommit från sjukhuset, så rent krasst har jag fortfarande inte blivit kallad till det besök jag skulle haft i september. OMÖJLIGT. Tänk om företag skulle skötas så här. Fick ivf tillbaka de 300 sek jag lagt ut pga förseningen. Dom ska passa sig för om de vill leka den här leken så fint för mig, jag kan ligga på och vara jobbig...jag gör det i mitt jobb, får saker att hända genom att enträget ligga på. Game on!

Borta bara så där!

Träffade A idag på sjukhuset. Vi var lika förundrade över att de kopplat ihop henne och tagit bort stomin samtidigt. Att systemet kunde funka direkt! Hur kopplar dom ihop för att det inte ska bli infekterat?! Det säger en hel del om sjukvården att hon en vecka efter op fortfarande inte fått svar på detta. Tänk vad konstigt att vakna upp utan påsen. Tror de sagt att det skulle ta 3 mån tills magen är ok. Nu gjorde den väl lite som den ville. Hon hade även fått ett stopp som hotade med ny op men det släppte. Hon hade haft mer ont vid denna op än förra.

Om det går bra för henne kanske jag vågar tro på det...

Det som var lite komiskt var att även hon upplevt det där kliandet på skulderbladen. Vad är det?!

Flashback

Imorgon till sjukhuset för att hälsa på vän som kopplat ihop systemet. Vi träffades på sjukhuset när det väl begav sig förra året. Pga prolaps har hon beslutat att testa ihopkoppling. Bara tanken på att stiga in på avdelningen igen känns inte bra. Jag förflyttas tillbaka till smärta, att försöka tvinga i sig mat, illamående, spypåsar, oändliga sömnlösa nätter i korridorerna och jag kommer aldrig att glömma mina brinnande lungor ingen ville förstå. De brann om jag satt, låg och gick. De förlamade mig.

Glöggmys & komplex

Idag 3 flickor små samlades för glöggmys. Det talades om allt mellan himmel och jord, så även komplex. Hem gick denna flicka och tänkte att hur ska världen klara av att acceptera påse på magen när den går och har komplex för sådana saker som knän. På riktigt alltså! Bästa vänner som stöttar på pappret och säger saker som att folk (såsom pojkar) inte kommer bry sig om påsen, när de själva pratar om att suga fett ur knän.

Opera!

Idag opera för första gången. Opera är bra, mycket hög musik, stomin kan låta hur mycket som helst utan att det blir jobbigt. Gillar bullriga miljöer. Ogillar tystnad.

Plattan & huden, en kärlekshistoria?

Vill börja med att säga att jag är så glad att påsen sitter på plats. Gudarna ska veta att med all luft skulle den likaväl kunna flyga iväg! Min byxlinning sitter precis under stomin vilket gör att understa delen av plattan ofta lossnar lite av skavet. Då saknar huden plattan, alt älskar friheten, att vara singel. Jag vet inte vilket, men huden börjar klia och ha sig. Samma gäller om jag provar nya påsar med annan form på plattan. Blottlagd hud blir röd och kliar. Jag hoppas att plattan och huden alltid, alltid, alltid kommer att komma överens.

Idag har jag varit ute och druckit måndagsöl. Jag är frisk igen. Under min förkylning bestämde jag mig att bli bättre på att inte stressa. Måste sluta stressa. Har sagt det förut men nu kändes det som en djupare insikt. Vi får se.

Sjuk

Konstigt, nuförtiden verkar jag alltid få feber vid förkylning. Ingen chans att jag tog mig upp idag. Jobbade hemma men nu ikväll är jag bra risig. Dricker dåligt. Tror bland annat mycket jobb tar ut sin rätt. Idag uppdagades fler fel jag gjort på jobbet. Jag vet inte vad jag håller på med. Hoppas att det beror på att jag har för mycket att göra eller så. Dålig på att ta det. En anledning till att jag behöver träffa någon slags hjärnskrynklare! Fördelen med att vara sjuk är ändå att man tvingas sakta ner och får en chans att tänka lite på sitt liv. Vad man prioriterar etc. Jag är inte nöjd med mina prioriteringar!

Sjuk & sjuk

Jag är ju lite sjuk i huvudet så jag ringde för att boka tid hos kbt-terapeut typ, helt randomvald... Sista besök kl 15 på dagen och 1100 sek för 45 min. Jag bad att få återkomma. Visst kan jag betala 1100 spänn men då får dom allt vara lite mer flexibla tiden! Jag får leta upp någon annan. Också sjuk som i att jag har förkylning på intågande. Hata.

Längtan

Ibland längtar jag. Längtar efter känslan. Just nu hade jag nöjt mig med att någon sover bredvid. Att jag vågar låta någon sova bredvid. Ett par armar omkring mig. Resten kan få komma sen.

Kent - Utan dina andetag

Audiens hos Hovet!

Idag har det koordinerats! 1: Operationskoordinator kunde ge besked om att jag är uppsatt på dagsoperation och att den kommer att ske i Jan/feb. 2: samtal till kirurg och driftig sköterska löste besökstid till min kirurg som "bara tar speciella besök" Halleluja! För att titta i baken och på ärret innan op för ev möjlighet att bättra på min s.k andra navel där såret gick upp. Konstigt det där med att inget händer i månader och sedan lyckas man score:a en tid över telefon. Gött! Jag är glad om ljud, tryck bakom stomin och luft kan försvinna. Bonus om ärret kan bli finare.

Dagspa...nä dagsoperation!

Allt går ju lite segt eller bakvänt i sjukvården. Väntar som ni vet på mitt återbesök med undersökning av stumpen som var planerat till sept. Igår fick jag istället besked om att jag nu är uppsatt på väntelista till op. En liten operation som det stod med hygglig chans till förbättrad funktion av stomin. Jo jag är rädd. Minns. Men i vilket fall, glöm det. Sånt är livet. Jag har ju då mitt ärr som ser ut som faan typ. Så då tänkte jag att de kanske kunde snygga till det med. Jag ringde därför sjukan för att försöka fråga om och koordinera alla saker. Gick sådär... Hänvisad vidare till någon koordinator. Prata med kirurg? Glöm det. Kungligheter pratar inte med pöbeln. Det komiska i det hela är att min kunglighet har en dotter som jag träffat och som tyckte att jag skulle börja jobba hos dom. Världen är liten.

Geten gnäggar!

Ja alltså bud-geten! Denna veckan är kulmen på en massa jobb och tänk på projektbudgetar och avdelningsbudgetar. Idag första delmålet, att skicka in avdelningsbudget. 65,5 miljoner landade det på. Och det har lilla jag snott ihop typ...

Jag tror att jag jobbat mycket några veckor men min chef sa 3 mån... 8-19 har blivit standard. Men på fredag blir det aw, befrielse.....och efter det ta igen allt man inte gjort pga dom där getterna!

När jag började den här lilla bloggen var min ambition att skriva lite varje dag. Det misslyckas jag mer och mer med. Men jag hänger mig kvar, behöver den, behöver känna att ni finns där ute. Ni som förstår det som ingen annan förstår. Ni kanske förstår varför jag helt plötsligt fattar och tycker om Kent när jag lyssnar på det. Har jag aldrig gjort tidigare...

Dansvärk!

I lördags firade jag min födelsedag i förskott. Brädspel, alkohol och vänner. Allt man behöver. Vid 01:30 var suget efter dansgolv stort så in i taxi och iväg. Gud vad vi dansade. Först på ett ställe och sedan på ett annat. 05 tändes lamporna och hamburgare kallade innan promenad hem. Utpumpad med glad gled jag i säng kl 06:30. Ibland är det härligt att bara släppa loss totalt! Idag känns det i hela maggen. Träningsvärk. Bara vara med härliga människor. Känna sig som om allt är som det var. Människor som tycker om en oavsett. Återgälda dom som stöttat.

Mör

Känner fortfarande mör från gårdagens intryck. Motgångar säger mycket om en människa och jag är dålig på motgångar. Imorgon ska jag ha kalas. Fira födelsedag med vänner för att väga upp förra årets ickefirande. Varit riktigt peppad men gårdagens besök på sjukhuset gjorde mig ledsen så är det bara. Jag minns hur jobbigt det var. Dagarna, veckorna. Blåklädd. Potatismos. Smärta. Jag är rädd för framtida operationer. Minns den förra. Rädd för allt som kan gå fel. Fick mig att känna mig svag igen. Varse om att kirurger och sjukvård har makt över mig. Stomin gör ont idag. Mör den också.

Psykbryt!

Idag besök hos stomiterapeut. Eg för att vara med och prova påsar (Dansac). Men eftersom min stomi fortfarande ser ut som en champinjon typ och det kommer mycket luft ffa på natten så gissade hon att det kunde vara så att stomin är trång. Hon ringde upp kirurg för att kolla. Blä! Vad jag inte gillade undersökningen eller resultatet. Han stack ner lillfingret i stomin för att känna, och det stack och kändes i stomin!!! Hans dom var att det nog är huden som stramar. Åtgärd skulle då vara att typ lossa på stomin och vidga. "Enkel" operation. Han skulle tala med min kirurg. Kombinationen av att vara på samma plats man kämpade för ett år sedan och få detta besked fick mig att bryta ihop direkt jag gick utanför sjukhusdörrarna. Jag är rädd. Jag vill att allt ska vara bra. Gråt på spårvagn och buss. När jag sedan träffade en kollega utanför ICA bröt jag ihop lite till. Gissar att arbetsbelastning gör sitt också. Så vad händer? Jo men jag gissar väl att det blir ett läkarbesök som inte blir av på ett tag. Nu är det ju snart jul och sjukvården verkar inte komma igång efter sommaren innan det är jul!!! Jag är inte nöjd. Jag är inte heller nöjd över bemötandet i en stängd reception (vid 15:30!!!!!) som tyckte att ansvaret låg på mig att meddela stomiterapeut att jag inte betalat. Jag sa bara att om ni har stängt och inte kan rodda med det anser jag att ni bjuder på besöket (frikortet gick ut i tisdags).
Helt utpumpad blir det nu sova. Om någon därute varit med om att vidga stomin dela gärna med er, jag behöver input :)

Pushing it!

Jag fattar inte! Jag är dum! Jag försvinner in i jobbet. Måsten måsten. Fasiken, nu har 8-19 blivit normal dag. Jag år störd! Jag är liksom byggd för att förgöra mig själv.

Igår gick jag i vilket fall "tidigt". Hade fått en sånglektion i present. Tror inte jag hade gjort det pre-stomi. Prestige, perfektionism. Men igår körde jag för fulla muggar och vilken kick! Mer sådant. Mer att släppa kontroll och köra.

Hur mår stomin då? Jo men det rullar ju på. Mycket luft har jag ju nämnt, och så låter den ju ibland också. Vid lunch och runt 17 alt senare på kvällen ffa. Ungefär 2 ggr per dag är det som om massa luft vill ut. Jag dricker mig för lite. Huden är lite röd precis runt stomin. Men överlag funkar det. Tackar för att jag inte har problem med läckage.

Provdocka

I veckan hörde min stomiterapeut av sig. Inte för att stämma av recept eller kirurgtid eller så (ha! de har ju ingen koll) utan för att fråga om jag ville testa annan påse under 10 dagar. test för tillverkare. Jo men det kan jag väl tänkte jag. Skulle eg dit imorgon men jobbet kallade...kallade till möten...

Igår tror jag att jag fick lite vätskebrist eller så. Fick jäkligt ont i huvudet mitt på dagen. En huvudvärkstablett och lite vila tänkte jag. Sov i 3,5 h, vaknade 21.30 och bestämde mig för att fortsätta sova. Satte klockan på 07 men gick inte upp förrän 09! Herregud, snacka om att sova bort sin helg.

Idag har jag ivf varit ute och sprungit....

Imorgon är det jobb igen...stress igen...otillräcklig igen...

Hoppas ta mig i kragen och ringa någon sådan där hjärnskrynklare som kan skrynkla mig rätt i huvudet.

Just det, han den där mannen i landet med vin och baguetter har enligt FB skaffat sig en flickvän. Hur det känns? Inte så värst mycket alls. Jag har ju redan fattat att det vi hade var fejk...eller ja, en illusion kanske. Ett samarbete vi båda gynnades av tror jag. En dröm som inte kunde hålla.

Update

Hej Bloggen! Jag vet att jag har varit lite frånvarande ett tag, några slumpmässiga inlägg här och där. Det beror dels på att jag senaste 3-4 v snittat 48 h arbete mån-fre och sedan helgjobb på det (yes, jag lär mig inte trots en tjocktarm mindre) och dels p.g.a att det mesta rullar på. Jag har fortsatt inte fått någon läkartid men min stomiteraput ringde i fredags. Hon undrar väl varför jag inte hört av mig. Vi skulle samköra läkarbesök med besök hos henne och eftersom läkartid dröjer...

Redan förra veckan hade jag kollat upp ngn kbt-psykolog jag tänkte jag skulle träffa för att palla med mitt nya jobb och mitt liv för den delen. Jag har nog någon blandning av extrem prestationsångest och dåligt självfötroende. Utåt sett presterar jag bra eller bättre än bra, men det tar så jäkla mycket energi att alltid försöka göra allt 100% och ändå inte vara nöjd. Detta kankse har funkat på tidigare jobb som jag haft ett tag och som egentligen inte inneburit ngt ansvar.

Nu till något väldigt udda. Jag har ju berättat om den där killen som bor i ett annat land, ett land med baguetter och vin. Killen jag känt i 12 år, och känt lite bättre i typ 1,5 år på distans. Killen som jag sist hörde av dagen innan min operation. Nu helt plötsligt har jag vid 2 tillfällen får "like" på bilder på FB från denna person. En bild är den på min pimpade påse. Inga kommentarer, ingenting, bara "like". Jag fattar ingenting. Egentligen fattar jag inte varför jag har kvar honom som vän, är nog för att jag vill ha koll och samtidigt visa att jag har ett bra liv. Jag fattar ingenting i vilket fall...eller ja jag fattar det jag fattat innan...att det är en feg jävel.

1 år!

Japp i denna stund för ett år sedan var jag mitt i min operation, mitt i narkosens underbara ingenting.

Dagen till ära har jag pimpat en födelsedagspåse! Tack alla där ute för tips, råd och hejarop!

Statusuppdatering

1. Jobbar fortsatt mycket. Imorgon kommer det in en tjej som ska ta över delar av mitt jobb. Både kul och jobbigt. Har redan lärt upp och supportat så många.

2. Har börjat klippa 20 mm hål för påsen istället för typ 21 mm. Bara att följa linjen m a o. Skönt för den morgontrötta.

3. Fortfarande ingen tid till kirurg. Återbesök skulle vara i september. Inte förvånad.

4. Fortfarande inget som övertygat mig att operera in grejerna igen.

5. Fortfarande massor med luft i påsen. Hade klarat mig utan det. En sak som talar mot reservoar. Ha massa luft som trycker på hela tiden.

6. Befinner mitt i perioden jag var sjuk förra året. Känns som en evighet sedan. Gör mig både ledsen och glad på något sätt.

Svart på vitt

Tidrapporterade idag för förra veckan. 48,5 h och då är inte helgens jobb med. Man kan säga att jag inte gjorde så mycket mer än jobbade, och transporterade mig till och från jobbet. Men jag tror att målet är nått. Att göra en rejäl insats istället för att vecka efter vecka ligga efter. Jag var nöjd när jag lämnade jobbet vid 19. Jag vet att det inte kommer vara länge, men just nu är jag ikapp.

Idag har jag lite ont...eller ja tryck och småhugg...vid höften på vänster sida, motsatt till stomin. Har ju en krök där som bråkat ända sedan op till och från. Hoppas bara på att det inte blir värre.

Denna oktober...

...är inte förra oktober. För ett år sedan mådde jag dåligt! Då hade jag mått riktigt dåligt i en vecka men ändå gått till jobbet. 2 dagar till sedan gick jag hem men 39 graders feber och kom inte tillbaka på 6 veckor. Men detta i bakhuvudet var det mycket jävlaranamma när jag var ute och sprang. 9,5 km! Starkare än på länge.

Besöket på sjukhuset då? Var ska jag börja? Jag tror det säger allt när läkaren började det hela med att säga "jaha jag har läst din journal och eftersom vi inte hört något på ett år gissar jag att du mår bra". Ja tjenare.... Förklarade vad jag tyckte och kände. Lipade givetvis som alltid när jag är arg. Hatar det. Vad jag fick ut av det hela var att ha sagt min mening, en bekräftelse på att om de gjort undersökning aug 2010 när jag var på rutinbesök så hade detta upptäckts, att han skulle se om ev ersättning gick att få och att han uppmanade mig att släppa detta och leva livet. Fick taget lite prover också så det känns bra. Lever, njure, vitaminer etc. Funderar på att mer officiellt ta upp detta och skriva till sjukhuset. Nog för att jag är där jag är, men finns andra...

En underbar och skrämmande sak är att jag fick jobbet! I fredags kom vi överens. Så nu är inte oktober bara månaden jag blev sjuk utan då jag fick ett jobb som förhoppningsvis är grymt och ger grymma framtida möjligheter. Det kommer ställas höga krav på mig och jag måste lära mig palla det.

Imorgon

Japp, har bestämt mig för att gå till den här läkartiden imorgon på det där sjukhuset jag har åsikter om. För att hämta ut mina jornaler och ge min syn på saken. På hur jag upplevde vården för ett år sedan. Avslut.

Just nu är det mycket. Det är mycket på jobbet och mycket i mitt huvud. Denna tiden förra året var jag på en snabb resa mot operation. Igår när jag satt på bussen hem såg jag en sån där liten hund som kan se så där ledsen ut. Jag blev ledsen, och jag skämtar inte, var tvungen att gå av bussen en hållplats tidigare för att jag började böla. Kännns som om jag vrängts ut och in. Känslorna på ytan.

Jag vet att det kommer gå dåligt att hålla sig kall imorgon. Men jag skiter i om jag börjar lipa. Jag måste.

Världen är liten!

Idag satt jag på möte med en person som visade sig vara min kirurgs dotter...världen ÄR liten. Med ett ovanligt efternamn var jag tvungen att fråga...

Annars då? Ja som ni märker är det mycket frånvaro på bloggen och det är framförallt pga att jag har för mycket att göra på jobbet. Stressat mig till en halv nackspärr och flimrig syn. Ja jag vet, hur funkar man egentligen?! Idiot är man...jag

Precis ungefär exakt nu för ett år sedan började jag bli riktigt sjuk. Svårt att minnas egentligen. Som i en dimma.

Stomin då? Jo då det rullar väl på. Låter mer än vad jag gillar men men vad ska jag göra... Behöver bli starkare i magen. Har varit på body pump och maggen är inte ok. Svag. Har mest att göra med att jag inte vågar. Rädd. Springa kan jag och ta i, men när det kommer till styrketräning vågar jag inte pressa maggen. Och jag vet att till en viss mån måste jag ju pressa för att bli starkare.

Har börjat få lite ont typ där snutten är fastsydd i buken, där ärret gick upp. Ignorerar då jag vet att inget kommer göras ändå. Och på tal om sjukvården så har jag fortfarande inte fått kallelse trots att det var sagt september. Är jag förvånad?...NEJ

Jobb, jobb, jobb

Har sjukt mycket att göra på jobbet. Ligger hela tiden efter. Har blivit nästan komiskt. Varje dag får jag prioritera det allra allra mest akuta. Inget blir bra gjort. Ser egentligen ingen ände på det utan jobbar istället på min inställning till det hela. När det är riktigt mycket och jag biter ihop käkarna och gör listor på allt jag måste hinna så tänker jag på maggen. På att jag redan stressat ihjäl mig typ och måste lära mig att ta det lugnt!
Träning är bra. Då kan man inte tänka på så mycket annat. I helgen längdrekod: 5,6 km terräng + 2 km asfalt: 7,6 km! Jäj! Idag tänkte jag toppa med lite spinning men det blev body pump pga förvirring från min sida. Maggen hänger fortfarande inte med som jag vill. Drar i den vid vissa övningar. Försöker ta det lugnt utan att ta det för lugnt.

Idag sprang jag

Idag gick det fort. Idag fick jag hem kallelse till sjukhuset som "vårdat" mig senaste 8 åren. Sjukhuset som inte hade tid för mig för ett år sedan. Sjukhuset som sa att jag fick vända mig till akuten och som sedan dess inte hörts av. Nu kallelse till ytterligare en ny läkare. Alltid ny läkare. Rutinbesök, ja tjenare. Tänker antingen gå dig och prata med dom. Få ur mig det jag känner. Att jag inte fått hjälp. Det som medicinarna på akuten sedan bekräftade. Alt skicka ett brev. Brev är alltid bra att skicka till myndigehter etc. Måste sparas. Jag vet att ingen annan går att skylla för detta än mig själv. Men jag är ändå den som behöver säga min mening. Även om jag har fel.
Efter denna kallelse som innfaller nästan dagen jag blev sjuk gick springturen snabbt idag. Full av adrenalin.

Hemma!

Hemma efter 4 dagar i Bergen, Norge. Eller ja 2 dagar på resande fot och 2 dagar i Bergen. Ungefär just nu för ett år sedan började jag bli sjuk. Diffust. Mage som knorrade konstigt och kramp som jag trodde var mensvärk. Värre skulle det bli. Detta tänkte jag på när vi vandrade på fjällen. 6 h i ur och skur. När jag tog mig upp alldeles för tidigt för att rusa upp till toppen på det där bergen som var 320 m.ö.h. Snirklande vägar. Upp, upp, upp! Kroppen kan bli stark igen. Kroppen ska bli stark.
Är ju ingen picknick att hålla på att mecka med påsen MEN sanningen är ju den (så är i efterhand) att jag alltid haft problem med en magge som inte velat funka bäst på resande fot. Alltid 2 dagar innan den kommer igång. Skitnödig, utan att kunna skita.
Har kört med Midi-påse hela semestern (i vanliga fall Mini). Ganska skönt. Behöver inte tänka på att tömma lika ofta. Ffa luften som ställer till det för mig. Ska nog testa det lite framöver och se om det är något för vardagen också.
Ett problem jag har (eller vad man ska kalla det) är det här med att ha påsen nedstoppad i byxorna. Jag har mest kört med lösa toppar och då påsen utanför byxorna med en nätgördel. Nu när jag har stoppat in påsen så rinner det ju liksom inte ner i påsen så det blir precis som man har en mini-minipåse. Är det jag som inte fattar eller vad? Jag har ändå haft ganska löst sittande byxor. Meck!

På väg

Bergen väntar. Är ungefär halvvägs i en  dagslång tågresa från GBG till Bergen. Har precis lämnat Oslo där 3 timmars väntan blev en härlig lunch med M o K. Tåg ger tid att tänka. Semester ger tid att tänka. Behöver stanna upp och tänka. På allt och inget.
Är inte orolig över att resa. Skönt. Bara man inte glömmer påsarna så. Stress.

Tankar

Ännu en dag där jag varit iväg efter jobbet. Lite födelsedagsfirande. Brukar göra mig astrött att vara iväg efter jobbet flera dagar i sträck men nu känner jag mig i fin form. Härligt! Till helgen blir det då resa till Bergen. Första längre resan. 4 dagar. Är inte orolig, är med nära släktingar.
På tal om resor kan jag bli lite orolig inför tanken på det där nya jobbet och resor, men det kommer lösa sig. OCH just nu känns det sol om det löser sig bättre med påse än med reservoar t.ex. Långflyg till Brasilien el Mexico....gillar inte tanken. Men det är jag det. Jag har redan från början varit skeptisk. Påsen känns som om den är mindre akut. Full påse är inte som att vara akut skitnödig.
Idag lätta steg från jobbet. Tror att nyheten jag reviderat och reviderat håller. Snart månadsskifte igen och då får vi se...

Öl

Kom precis hem från I. Vi har provsmakat öl. Vi ska brygga öl till min födelsedag. Förra året bojkott men i år blir det kalas med brädspel och hemmagjord öl. Han är lite av en ölmästare. Känner mig hyfsat avslappnad i hans sällskap. Om maggen låter kan jag liksom ta det.

Igår träning. Bodypump typ. Första gången på 15 mån! Ben gick bra och så även rygg (stående). Axlar o armar ok. Magge avstod jag från vissa väldigt dynamiska rörelser. Jobbigaste nästan att det var massa upp och ner på brädan. Att lägga sig ner och upp igen osv...
Skönt att ha kommit iväg!!!

Nu sömn för lilla mej. Ja just det, jag har ju blivit erbjuden det där jobbet jag var på intervju för. Nu ska jag klämma fram ett löneanspråk.... Alltid jobbigt....

Det jämnar ut sig

Hade en underbar lördag med brunch och shopping. Idag springtur och en lite för sorgsen film. Fick humöret att sjunka. Försöker hålla mig till romantiska komedier för att inte locka fram detta...

I lördags fick jag lite ont längst ner på ärret, där det sprack   upp, där snutten sitter fastsydd. Gjorde mig orolig. Gjorde det enda jag kunde göra, tog det lugnt och tog ett extra stolpiller. Kanske inflammerat eller så....vad vet jag. September skulle jag eg på återbesök hos kirurg. Inte fått kallelse än. Kommer säkert inte få det på ett tag heller. Sjukvården alltså....

Sprang 6 km idag. Ont lite överallt, ffa stel i ärret. Men nöjd! Härligt höstväder. Älskar att springa på hösten. Luften. Imorgon har jag faktiskt bokat in mig på ett styrkepass på gymmet. Halleluja, 15 mån sedan jag var där senast!! Får se om det blir av.

Vet att jag sagt det tidigare men jag vet faktiskt inte var jag skulle gjort utan stöd och hejarop från er där ute. Utan er alltså, inget kul alls!

Till maria

Yes jag berättade! Tog lite längre tid att få tummen ur än jag planerat. Men så efter att ha träffats några gånger tog jag tag i det över några öl. Vi hade ju redan talat om min blogg så jag hade en väg in i ämnet. Jag berättade helt enkelt att jag var redo att berätta vad den handlade om och drog hela historien. Givetvis föll några tårar. Ville inte det men det är jäkligt svårt att hålla tillbaka ibland. Som tur var sa han bara att han inte såg annorlunda på mig än för 5 min sedan. Jag hade inte förväntat mig något annat egentligen. Han är en bra person som jobbar som volontär på cancerläger etc. Han var ett säkert kort. Tror min bekännelse öppnade upp för lite allvarligare ämnen, så han pratade också om personliga saker. Så som det brukar vara, ger man lite så får man mycket tillbaka. Var lite osäker på hur fortsatt umgänge skulle bli men vi har hängt några gånger sedan dess så. Han gav mig tillbaka lite av tron på pojkar. Men det är långt kvar till tanken på det där nakna och så. Men jag har redan gjort så mycket som jag aldrig trodde, så jag tror fortfarande. Kram!

Härligt

Idag en härligare dag. Skulle eg träna men blev käk och öl. Verklighet. Gemenskap. Umgås ganska mycket med I nu (han som jag berättade för om påsen). Känns skönt att det är som ingenting. Positivt för framtiden. Fick även positiva besked på jobbet. Ska få gå en kurs som bara vissa ska gå så jag vill tro att det blir något av detta. Nu för sent sitter jag och väntar på bussen. Upp och ner som en berg- o dalbana går det.

Lycka är...

Lycka är verkligen att sitta kvar på jobbet till 18, vara hemma vid 19 och sedan spendera kvällen med att gråta i vändor. Försökte distrahera mig själv med en film. Jag vill bara lägga mig ner och inte vara duktig. Säga upp mig. Göra något kul istället. Jag undrar när min bägare är full och överfull. Jag undrar hur det kommer att ta sig uttryck. Förmodligen med ett leeende och någon annan kroppsdel som får karvas ut. Just nu är det inte kul. Jag ska gå och lägga mig. Kommer vakna med puffiga ögon men med ett leende vara på jobbet imorgon. Tanken att bara stanna hemma kommer att slå mig men jag kommer att gå dit. På min gravsten kommer det stå: Hon ställde alltid upp och hon har inga luckor i sitt CV - Jävla Sucker! Livet är härligt när det är härligt men jävligt tufft när man sitter ensam hemma och hatar livet och sig själv.

Kankse drömmer jag enhörningar och lycka i natt och allt känns bättre imorgon... Jag måste f*n stryka innan jag släpar mig i sängs...lycka

Dåligt med bilder

Har varit dålig på att lägga upp bilder på senare tid. Ska bli bättre. Bilder är kul. Här är ivf en bild som betyder mycket. Köpte armband från USA för att uppmärksamma och stödja oss. " A Cure is needed for Ulcerative Colitis & Crohn's disease". Fick klippa bort disease och superlimma ihop för att passa min lilla handled. Många tittar nyfiket på mitt armband, vissa frågar.

En lång och stressig dag på jobbet. Min vän A från sjukan uttryckte det som något i stil med att 'nu kan jag stressa utan att magen bråkar'. Jag vill komma till att inte stressa...
Livet är för kort...

En bra helg

Lämnade jobbet i fredags med tron att jag skulle jobba hemma men i lördags prioriterade jag att städa och dricka öl och idag att gå på loppis, fika, äta glass och träna. Good for me. Jag får jobba på att komma ikapp i veckan.

Idag styrketräning. Har fortsatt ont i höft och rygg. Gav m a o inte helt med sig av veckans naprapatbehandlingar. Nåja får ge det lite tid och se. Värt att nämna från dagens träning var att det kändes hyfsat lätt att göra plankan 30 sek x 3. Gött mos.

Fis!

OK detta kanske inte är det fräschaste i världen jag vet. Men alltså de senaste nätterna har jag varit så trött att när jag vaknat med luft i påsen har jag helt enkelt öppnat påsen lite under täcket. En hederlig fis under täcket! Inget läckage utan bara en doft a la Jurassic Parc. Är ju bara jag själv som lider av doften av gamla dinosaurier så.

Denna helgen har jag med mig datorn hem. Hinner helt enkelt inte med på jobbet så nu ska jag försöka ta igen lite. Och så ska jag träna lite. Kroppen fortsatt mör efter naprapat så vi får se till vilken grad.

En tanke går ut till E också som återhämtar sig efter op. Hoppas allt går bra! :)

Mör!

Ett kort inlägg. Helt mörbultad efter naprapatbesöket. Det gick bra! Stomin lät givetvis en del eftersom man bänds hit och dit och ska pressa emot etc. Men gick bra och var behövligt. Lät som en maraccas. En till korrigering i veckan. Tyvärr ska min naprapat flytta :( Är andra naprapaten som lämnar mig för södra Sverige!

Nu soffa och vatten.  See U.

Fascinerad

I helgen har familjen samlats i Småland. Systerdotter 6 år MYCKET intresserad av min mage. Varje dag ville hon att jag skulle visa och hon tog på påsen och ärret. Denna gången (i motsats till i julas) fick jag sätta en påse på hennes mage och förklara hur det gick till. Hon visste inte vad hon skulle tro. Fascinerad och äcklad på samma gång. Svårt att greppa det där med att bajsa genom magen.

Vet inte vad jag tycker och tänker om jobbet just nu. En vecka med för mycket att göra väntar mig. En sådan vecka jag precis lämnade bakom mig.

I helgen fann jag Word Feud, alfapet i mobilen. Fast på sekunden. Det härliga är att man inte tänker på något annat. Ett vakuum i tillvaron. Underbart!

Önskan

Den som kommer på någon ljuddämpare till stomi tycker jag ska få något fint pris.

Naprapat

Ha! Fick tummen ur och ringde min naprapat idag. Min höft bråkar med mig till den grad att jag tog tag i det. Lämnade ett meddelande och flaggade för min nya konstruktion. Blev positivt överraskad när jag sedan blev uppringd. Han frågade bara lugnt var stomin satt och sade att det kanske var vissa saker han inte kunde göra med att knäcka och ha sig men att det gick att lösa på annat sätt. Han todde ev att bäckenet kanske blivit lite snett eller något. Ska bli skönt att ta tag i detta och OTROLIGT skönt att få det bemötandet. Som om det inte var något konstigt alls. Proffsigt. Äntligen kanske rygg och höft kan börja rätta till sig. JOY.

Ritch ratch!

Idag film med kollegan jag pratat om. Kollegan jag fortfarande inte berättat för. Men efter att ha varit hemma hos mig 2 ggr gissar jag att han börjat fatta. Hallå jag hade ju kollat upp vad Coloplast var för något. Står ju en del sådana lådor i badrummet. Nåja, den dagen kommer väl när jag berättar. Vi såg Garden State. Älska! Vet inte hur många gånger jag sett den.

Idag var jag och vaxade mig igen. Nu är jag redo att älskas. Var det någon som sade ironi? Självironi?

En av mina värsta egenskaper

Jag fokuserar alltid på det som är dåligt eller misstag jag gör. Det är jävligt utmattande. Intervjun från i fredags har gått från att kännas OK till att jag är ett pucko. Det som är positivt med det hela är att jag tror detta nu lett mig till att äntligen inse att jag måste träffa någon slags psykolog typish. Jag orkar inte leva mitt liv så här. Jag orkar inte stressa ihjäl mig under mina krav. Jag har återigen vaknat upp och insett att det tar död på mig att utåt verka lätt och bekymmerslös medan jag är totala motsatsen på insidan. Ja alltså inte jämt, jag har jäkligt kul också men...

Har för övrigt haft en bra helg. En sak jag inser är att jag äter mindre. Det är inget medvetet eller vad man ska säga. Jag tror det är det här eviga tuggandet OCH att stomin ofta låter och då blir man helt uppe i det och måste hålla för med ena handen etc. Senaste veckorna har det varit mycket luft. MYCKET. Mer när jag jobbar än helger. Konstigt. Kanske stress, kanske något annat. Om jag skulle få önska något så är det att stomin inte skulle låta så mycket. Så är det bara.

Stunder i livet man minns

Igår var det anställningsintervju. Gick nog på det stora hela bra. Var ju min nuvarande chef som höll intervjun så ingen främling. Det mest intressanta var frågan "Beskriv dig som person". Där gjorde jag nog inget bra jobb. Kanske just för att jag inte ar mest koll på mig själv som person trots att jag utåt sett nog verkar som om jag har det. Jobbet i fråga innebar lite mer ansvar än vad jag trott. Bra och dåligt. Jag är alltid rädd för att jag ska stressa ihjäl mig. Tycker om ansvar men det dödar mig också. En annan sak var att det skulle innebära en hel del resor runt till våra anläggningar runt om i världen. Kul? JA. Skrämmande? JA!
Behöver nu komma på ett löneanspråk. Det är alltid så jäkla svårt. Det är en sak när det är något definierat som fönsterputsare etc, men koordinator är liksom luddigt. Vi är 3 st kandidater för tjänsten så nu är det bara att se hur det går.

För att slappna av efter allt detta var vi ute och käkade, drack öl och quizade. Det var jag och en kollega som jag börjat hänga med en del, och 2 utav hans polare. Det är bara så att det är mycket roligare att hänga med killar. Andra samtalsämnen  och ofta mer skämt och ironi. Detta är den här kollegan jag skulle övat på att berätta om påsen. Har inte gjort det än men igår flaggade jag om att jag var redo att berätta. Tror han är lite nyfiken på vad min blogg handlar om , gissade nämligen på att den handlade om dildos igår så...
I min bokhylla, där jag samlar små minnessaker, ligger nu världens sötase ros gjord av ett ölkvitto som jag fick. Man blir varm om hjärtat för mindre!

Och ibland är det åt helt andra hållet!

Herregud! Om jag inte visste bättre skulle jag tro att någon gömt lyckopiller i maten idag. Hela dagen har jag haft en bubblade lyckokänsla i hela kroppen. Hur gött som helst. Vältrar mig i det när det väl är här. Yee-haa! Just nu är jag även hög på kaffe och på adrenalin. Imorgon är det anställningsintervju för min del. OCH precis innan det budgetgenomgång. Något som jag OM jag får jobbet ska ha mer ansvar för så det blir nästan som en "för-intervju". Håller tummarna för att det går bra och att jag i så fall får igenom den lön jag sikar på. Nu blir det till att stryka finbyxorna!

Skickar ut massa lyckokänslor genom kära world wide web. Ta för er!!

Idag är en annan dag

Först: tack ni underbara där ute!

Idag åter på jobbet. Aldrig är man väl så levande som när man blivit frisk.

Svackorna kommer och går i olika styrka och tid. Igår kunde en så enkel sak som att köpa Elle och bläddra i göra mig glad. Det är skönt. Att det någonstans finns både en vilja att faktiskt vara glad och att inte totaldö i sin egen självömkan.

Vad jag längtar efter just nu är en sån där kram som liksom håller sig kvar lite längre. En kram där man för några sekunder bara kan andas ut och släppa allt. Bara känna att allt kommer att ordna sig. Att tycka om. Längtar så det gör ont i hjärtat och kroppen.

Inte bra

Ibland är jag bara så fruktansvärt olycklig. Ibland önskar jag att jag inte vaknat upp från den där operationen. Så är det bara. Jag är så jävla arg på mig själv. Arg för att jag inte vågar förändra mitt liv. Trots de 2 livsomvälande saker som hänt mig stannar jag kvar i att göra det man ska göra, jobba och mala på. Visst gör jag kul saker. Men om någon skulle fråga mig om jag var nöjd eller lycklig skulle svaret bli nej. Grejen är ju den att jag är min största fiende. Ingen skulle kunna veta vad som rör sig i mitt huvud eller den stress jag lever med. Jag är ett skal av lugn med ett inre i kaos. Att våga göra något annat skulle kanske knäcka mig. Jag pallar inte med men samtidigt måste jag. Jag går runt som en levande död som gråter i hemlighet. Gråter över ett liv som går till spillo. Och nej detta har inte bara med påsen att göra men påsen gör den inte lättare om man säger så. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Kanske borde jag träffa någon hjärnskrynklare men jag pallar inte det heller. Litar inte på dom. Men det är en helt annan historia.

På andra sidan

Börjar så smått bli människa igen. Puh! vilken helg. Legat i sängen el soffan non-stop. Trots värktabletter varit helt kass. Helt slut i kroppen och jäkligt ont i huvudet. Inget jobb idag. Magen har varit lite konstig. Givetvis pga att jag inte ätit så regelbundet som vanligt. Gissar att jag hade lite vätskebrist redan innan jag blev sjuk så kämpade på med att försöka återställa det. Tack och lov hittade jag 3 stackars Resorb igår. Note to self: se till att ha Resorb hemma!
Hostan som nu kommit har bland annat inneburit att det kommit ut slempluppar ur baken på natten. Det får mig att tänka på hur det skulle vara med reservoar om jag inte ens kan hålla tätt för plupparna!

Sjuk

Idag har jag sett en fin dag passera från insidan av min lägenhet. Flashback av den dryga vecka jag låg hemma förra året. Inte haft någon ork att röra mig. Tv, film, film, film, tv. Inte hungrig bara druckit saft typ. Gissar att jag har feber. Har maxat dosen av febernedsättare sedan igår kväll och ändå mår jag skit. Känns som jag har betong i skallen och kroppen är orkeslös. Fantastiskt att jag inte varit sjuk på 10 mån. GLAD att jag inte varit det. Mitt ärr gillar inte när jag snyter mig eller hostar. Inte stomin heller riktigt. Magmusklerna är inte riktigt hemma än. Nu SOVA med hopp om ek bättre morgondag.

Titt-ut!

OK då har det gått några dagar sedan livstecken. Mest för att jag gjort kul grejer. I tisdags var det ju film. Jag berättade inte. Var liksom inte läge att ta upp det. I onsdags tränades det och igår var jag på Kulturkalaset. Härligt väder med mat, sällskap och mer mat...och lite öl. Har mycket luft i påsen, det stör mig. Tvingar mig att hålla jackan över påsen och gå på toa mer än jag behöver. Bara för att tömma luft. Är ju inte direkt diskret när påsen är luftfylld. Idag är jag förkyld. Har varit seg hela veckan. Kände redan i måndags att jag hade förkylning i kroppen men sedan försvann det bara, för att komma tillbaka idag. Ugh! hatar att vara förkyld. Slår ut mig totalt. Så istället för att träna imorgon blir det nog soffa och TV.

Innan jag tar fortsätter mitt soffliggande vill jag tipsa om en grej. Sådana här armband man kan köpa för olika saker. Nu finns ett lila att köpa för att stödja UC & Crohns. Kolla in nedan länk. Jag köpte precis 5 st.

awareness bracelets UCVlog

Tid

Tänka sig, snart kommer det vara ett år sedan för en massa grejer. Ett år sedan jag började bli sjuk, ett år sedan jag borde åkt till akuten, ett år sedan jag gjorde det, ett år sedan veckan som knappt finns i mitt minne, ett år sedan operation, ett år sedan veckorna som aldrig tog slut på sjukhuset & ett år sedan jag skulle börja min långa återhämtning. Om bara några veckor är det 5 år sedan världen gick i bitar. 5 år sedan pappa dog. Jag tänker ofta på vad han hade sagt om allt det här. Jag tror jag och min pappa var väldigt lika. Där dom andra i familjen vill att man ska borsta av sig och köra på hade han nog mer förstått. Tror jag. Men jag vet inte.

Gott & Blandat

5 km gick bra igår. Kände mig stark! Trots att det är jobbigt är det så underbart att känna att denna kropp som höll på att brytas ner och ge upp börjar komma tillbaka! Att jag sedan blir helt däckad efteråt gör inget. Det kommer det med. Om ett tag. Har haft ont i min ena höft och det blev värre, men det skiter jag i. Har nu i en 7 års tid haft problem med både det ena och det andra - knän, hälsenor, rygg - kan ha att göra med UC:n. Det jag lärt mig efter att pressa kroppen lite nu är att det gör varken mer eller mindre ont om jag tränar. Flyttar runt lite beroende på dag. Jag väljer att ignorera smärtan. Är så van. Har blivit som ett sus i bakgrunden.

Om ni kommer ihåg så spenderade jag en galen natt förra gången jag hade mens. Frossa, smärta, kräkningar. Igår var det dags igen. Inte lika illa men ändå. Ingen kul trend. Jag visste redan när jag lade mig att jag inte hade några smärtstillande tabletter. Vaknade mitt i natten med ont i äggstockarna. Efter ett tag gick jag upp med hoppet om att jag hade några i min väska. Och det hade jag!! Ibland blir man nästan troende. Sedan var det bara att vänta på effekten. Så fort en endaste kroppsdel kom utanför täcket slog frossan till. Till slut avtog smärtan och frossan och jag somnade. Puh!

Nästa avbrott i sömnen var min galna granne som stod och skrek och bankade i dörrar och skåp. Klockan var väl 9. Efter en 20 min verkade hon vara utmattad så då somnade jag om. Halv tolv vaknade jag till liv nästa gång! Idag har det det städats i lägenheten. Efter påsen städar jag mer. Framförallt toaletten. Jag duschar ju alltid utan påse och då kommer det ut grejer liksom - hey vad ska man göra. Så förutom toalettstol och handfat tar jag upp golvbrunnen och rengör. Använder gärna Klorin då det känns desinficerande och bra. Det pratas ju en del om huruvida det är OK att kissa i duschen eller inte i olika forum. Dom skulle vara veta...

Igår skrapade jag ihop mig efter springturen i vilket fall och det blev räkfrossa!

Lukt

Första veckan efter semestern avklarad. Puh! Från total frihet 24/7 till 40 h fångenskap framför en dator. Idag slappas det! Hade gärna varit på WoW, men ändå inte. Musiken: ja. Allt folk: nej. Återigen ar jag svårt att göra saker jag brukade göra. Påminner.

Imorgon ska jag istället våga mig ut i fasansfulla 5 km-spåret i Skatås. Även om det var länge sedan jag var där minns jag backarna. Efter det blir det räkfrossa med I.

Jo just det, en sak jag tänkt på och det är det här med lukt. Det finns ju sprayer och grejer att köpa för att dölja sina spår på toa. För egen del så tycker jag inte det luktar så värst illa. Som kalops. Usch kanske hemskt att skriva men det är det enda jag kommer på. Har jag ätit fisk så luktar det fisk, det är en sak som är säkert. Jag är glad att jag inte upplever det lukta så mycket eller illa man är ju en del på toa på jobbet och hemma hos folk etc. Hur är det för er? Tycker ni att det luktar illa? (Asså hallå, det lukar ju inte mumma från de vanliga dödliga så...)

Att tala är guld!

Tittade precis på "En andra chans" på SVT. Om personer som hamnat i rullstol efter olycka. Jag tänker på hur jag kämpar med den här påsen och kan liksom inte greppa hur det skulle vara att förlora förmågan att gå och springa. Att springa är ju lite det som håller mig uppe många dagar. Människan är fantastisk på att anpassa sig. Jag beundrar dessa personer.

Jag har i vilket fall bestämt mig för att utsätta mig för att berätta om påsen för en person. Träna. En person på jobbet som är ny. Vi har umgåtts ett par gånger privat ute på stan. Nästa vecka ska vi kolla på film hemma hos mig eftersom han ska köpa en sån tv jag har. Jag ska bjuda på hamburgare. Jag skulle säkert kunna välja att inte säga något men jag vet t.ex att maggen låter mycket på kvällen när jag äter och jag har redan pratat om min blogg som är om något speciellt och jag säger inte vad det är. SÅ jag ska träna på att säga till en annan person, en pojke, att jag bajsar genom magen. Underbart.

Idag styrketränades det och maggen känns starkare. Drar inte lika mycket när jag försöker mig på sit-ups. Och det skulle väl vara konstigt annars det har ju snart gått 10 mån. Men det har varit segt.

Att känna igen sig

Läste DN när jag väntade på bussen idag. Läste om Ane Brun som har SLE. Kände igen mig. Ville dela med mig:

"– Jag blev tvungen att bearbeta många starka känslor och det har stärkt och utvecklat mig. På många sätt kan jag inte ens definiera vem jag var innan det hände. Att gå igenom något sådant kan lära en mycket om en själv och om livet. Och även om jag fortfarande kan känna mig lite bitter ibland, är jag också tacksam för de insikter jag fått, att jag får vara frisk och kan leva ut mina drömmar."

Waz up?

Här kommer ett inlägg 3 öl senare. Var ute med kollega på käk o öl. Snurrar lite i skallen. Ser fram emot att gå upp 06:10. Vi pratade lite blogg. Han har en blogg...om öl. Jag har sedan tidigare sagt att jag har blogg men inte avslöjat om vad. Känner inte honom så väl. Berättar när det känns bra. Man låter ju väldigt hemlighetsfull när man säger att man har en blogg som är lite specifik men inte säger om vad...
Igår sprang jag. 6 km på 30 min. Ont i höfterna idag. Trött som i koma igår. Blev en kort arbetsdag. Många har lite att göra. Jag mycket. Nu sova.

Ett kort inlägg

00:18 och jag ska upp tidigt imorgon. Skulle eg vart på bagageluckeloppis idag men vädret uruselt. Skulle eg på bio men C svarade inte på mitt sms trots att vi bestämt sön. Orkade inte ringa. Tror han har en del problem. Med påsen och sedan tidigare. Nåja. Istället skräpade jag runt hemma. Tog mig ut första vid 18. Promenad följd av kebab med film som sällskap. Lite strykning och förberedelser och nu ska bara alarmet ställas och sömn infinna sig så. Smärtsamt uppvaknande väntar imorgon 06:00...med snooze till 06:10.
Tänkte precis på en grej. Egentligen tänkte jag på en kollega som varit utbränd och liksom identifierar sig med det hela tiden känns det som. Han är killen som bränt ut sig. Många i min omgivning vet ju om att jag har påse och jag pratar och facebookar om det i skämtsamma termer. MEN det jag inte vill göra är att såga det till höger och vänster. Som tex i lördags pratades det om magåkomor till och med men jag var tyst. Jag är ju jag, inte en påse. Den gyllene balansgången med att ta bort tabun utan att identifiera sig för mycket med kära påsen. En hemligt uttryckt tanke får avsluta dagen och semestern. Mål för hösten är att stressa mindre. Göra ett bra jobb utan att trötta ut sig helt. Orka ha en fritid. OCH jag satt upp mig på körlektion i början av sept (första lediga tid). Hurra!

Sista semesterdagen

Japp klockan har passerat 00:00, sista semesterdagen har börjats.
I fredags städades det. Fönsterputs och allt. Tanke efteråt: underbart att jag pallar med. Blir starkare. Enda bestående men blev aj aj i knät som jag slog i elementet. Höll på att svimma på kuppen. Kallsvettig med is på knät låg jag på vardagsrumsgolvet. Knät är bättre nu.
Lördag som nu är igår då var jag nere på stan på loppis och sedan käkade jag korv på en speciell korvkiosk. En punkt jag hade på min semesterlista. Nu ikväll har jag träffat en sån där positiv person. Kalas var på schemat. Vi blev inte många och jag kände bara en person. Kul var det i vilket fall. Spel och trams. Nu är jag hemma. Nöjd och glad över dagen. Har haft en del småbök med påsen idag. Mycket luft som gjorde att den putat ut mer än vad jag tycker är kul. Sedan på festen var toan nära vardagsrummet så jag tyckte det var pinsamt att spola 2 ggr. Gick bara på toa 1 g. Fjantigt ut vet. Jobbar på det.

Silverpilen

Idag cyklades det minsann. Silverpilen rullades ut ur cykelförrådet. Låren brände. Jag och bror gav oss iväg i ett rasande tempo mot havet. 11,5 km enkel väg. 38 min. Bra jobbat säger jag. S.k cykelskrev lär jag belönas med imorgon. Återigen en dag med bad. Passar mig bra att bada efter frukost. Frukost + ett mellanmål ger inte så mycket output, det är ffa efter lunch och middag det blir bula på maggen.
Efter badet blev det ett par öl på stan. Med var en tjej som är väldigt mån om sitt utseende. Nu efter bröstoperation är det magen som hon är missnöjd med. Never ending story. Och hon har just mage att se hennes mage som en större issue än att ha en påse "din är ju platt ivf med kläder på". Kallas gördel. Valde att inte diskutera med henne. Hennes universum kan inte greppa något annat än hennes problem. Hon kommer att leva och dö missnöjd. Dö missnöjd över att hon varit missnöjd med allt. Allt är relativt som det så fint heter.
Jag försöker umgås med folk som är glada och positiva. Som omfamnar livet. Jag vet att jag själv brottas med en del skit men genom att umgås med negativa människor blir det bara knas.
Tror det var några dagar sedan jag grät nu. Dricker för dåligt i värmen. Kanske inte finns vätska nog till tårar

Oskulden tagen

Började dagen där gårdagen slutade: grill. Lunchgrill med U och I och Us alldeles nya bebis. Wow så söt. Efter det kliades det i min och Is äventyrstarm, hon har bil denna veckan. Klockan 15 satte vi oss i bilen och drog till Ullared (!). Har aldrig tidigare varit där. 987 kr fattigare + ett par skor (99) + dricka + pommes frites. Kändes mer än lagom, men stor vad folk handlar...och vad dom handlar shit! Full gas hem och firade med indisk mat. Jag firar för övrigt med vaxpropp. Gissar att det är badandet som gjort det. Hör min hjärna typ och så trycker det och gör ont i käken. Lite revaxör på det så är man nog som ny igen.
Ännu en händelserik dag där allt har funkar fint. Mycket luft från stomin men gillar ju pösiga toppar så ;)

12 timmars pass

Iväg vid 10:30 och tillbaka 00:00. Så som semestern ska vara. Börjar känna igen mig. MEN idag fick påsen mig att be grillsällskapet om vi kunde gå. Full av luft och annat kul trodde jag att jag skulle sprängas och fullt med folk omkring. Orkade bara inte köra en skogstömning när jag visste att det fanns toa 5 min bort. Dagsformen avgör hur flexibel man är. Tjejerna fattade inte riktigt brådskan så jag hävde ur mig "hur är det när nu är skitnödig, måste inte du gå NU då?" ska tilläggas att detta är mycket goda vänner. De verkar bara inte inse att även en påse har sin maxvolym.
Idag har det badats igen. SÅ glad att påsen sitter utan problem. Härligt att simma!
Nedan en liten bild från ovan på hur påsen brukar se ut på morgonkvisten när jag vaknar. Snacka om luft!
Oh! Och för att nämna något om det omöjliga så är det en gammal bekantskap (pre-påsen) som jag börjat se i nytt sken... Och så hemligt verkar jag inte kunna hålla mina tankar då mina kompisar undrar vad det där handlar om...

Hej bloggen!

Idag har jag varit på Marstrand. Det går framåt, jag blir modigare, bryr mig mindre om att påsen putar ut efter en stund. Hade en av mina snygga baddräkter på mig. Några sköna timmar med sol o bad. Röd snok + bringa trots solskydd. Imorgon på ett igen på annan strand.
Jobbångesten gnager i bakhuvudet, varje dag känns som söndag. I har samma, vi finner tröst i varandra.
I mitt huvud har jag börjat tänka på en person. Mer än så vågar jag inte skriva. Vågar inte erkänna det för mig själv egentligen. Bara fånerier som går över. Det omöjliga som lockar.
Just det ja, i natt drömde jag att jag köpte en ny kropp på en marknad. Inte för påsens skull utan för de snygga tatueringarnas skull. Sedan ångrade jag mig och fick veta att det var en gängmedlems kropp. Min kropp var på väg till bårhuset. Då vaknade jag i någon slags panik i min gamla fina kropp.

Söndag? Nej, lördag!

Idag har det återigen känts som sista dagen innan jag ska börja jobba. Konstigt. Jag har 1 vecka kvar! Sluta noja. Så har drivit runt i sann söndagsmanér trots att det är lördag. Varit på marknad, ätit, drukit en öl i solen, ätit och nu hittat hem till soffan.

Idag var det mycket svamp i maten jag åt (plockade bort en del). Ber till tarmguden att det snällt ska passera. Återstår att se.

Tack till alla er underbara som hejar på mig i jakten på att besegra mina faror!!!

Inte bortamatch, men borta och nu hemma

En trygg flicka blir en modig flicka så den här flickan sov borta och badade i havet framför folk som  inte är familj. Vill förtydliga att jag sov i ett eget rum. Allt kändes som ett stort steg för mig. Jag var och hälsade på M som jag jobbar med. Vi promenerade, grillade, drack öl, dansade inte men tittade på folk som dansade, drack mer öl och pratade, såg solen gå upp, sov en snutt, åt frukost, badade & fikade. Det var underbart. Solstrålar att spara och värma sig med. Hopp om att det finns pojkar som honom där ute.
Nu hemma nyduschad och med en kebab i maggen.

Shoppar mig lycklig

Har precis bränt mig på tungan av att dricka kaffe ur min nya muggtermos. En sån där riktigt fin som riktiga skogsmullar använder. Röd. Jag gör ju kaffe i en sk Don Pedro så det blir hot hot hot. Förutom denna skönhet gick jag loss på rean och köpte inte mindre än 3 väskor. På alla kort i modern tid har jag samma väska. Billigt var det och skinn var det. Jag vet att detta är något annat än lycka, men närmsta jag kommer just nu. Åh! Köpte en klänning också. Har aldrig klänning men imorgon blir det tur ut till skärgården och kanske även dans på en brygga. Kanske får jag lite oxytocin då. Tryckare någon?
Idag ska jag ev se om min kropp pallar att springa lite längre. Har ätit lite dåligt sista dagarna så vi får se hur orken är.

Oxytocin!

Det som är positivt med att ryggen blivit lite bättre är just att ryggen blivit lite bättre. Det negativa är att den här bruden sover länge på morgonen. Idag ville jag dock inte vakna, idag låg en pojke och kramade om mig i mina drömmar. Så verkligt. Saknar. Saknar. Snart får jag be någon utav mina killkompisar att ställa upp och bara ligga och krama om mig. Oxytocinbristen är påtaglig. Likt en svältande längtar efter mat...

Beslut gör mig lugn och jag har till 95% bestämt mig att tacka nej till lägenheten jag kollat på. Inte ett solklart uppköp jämfört med vad jag har och så orkar jag inte flytta. För en gångs skull lyssnar jag på mig själv och jag vet att en flytt med att packa och fixa i nya lägenheten inte bara sliter på mig fysiskt utav även psykiskt.

Imorgon ska jag träffa A. Nu x antal månder ska vi träffas. Båda med påsar. Gissar att det blir mycket pås-snack men också mycket snack om framtiden. Reservoarens vara eller icke vara...

Halvtid i semestern

Vaknade upp tidigt i lördags och mådde dessutom oförskämt bra. Insåg snabbt att något hänt i Norge som vi under vår dag inte hade en aning om. Samma sak var det när jag bodde i Paris och prinsessan Diana dog...och dog I Paris. Hade ingen tv eller tidning då så det var först när jag kom till jobbet på eftermiddagen som jag förstod vad som hänt (efter att jag först trodde att det var ett skämt).

Sedan (nr1) jag var och kollade på den där lägenheten har jag svårt att bestämma mig om det är något för mig. Det är en lägenhet i ett jättepopulärt område och den är stor och billig. Den stora nackdelen som jag ser det är att tvättstugan ligger precis under lägenheten. Även om nuvarande hyresgäst säger att dom inte hör detta är jag skeptisk då jag nu bott 3,5 år under en fläkt och vill komma ifrån denna typen av ljudkällor. Jag borde säga ja enligt alla kompisar, men dom är inte jag... Vi var dessutom 7 st som kollade på lgh så den är inte på något sätt min om jag vill ha den. Jag har 2 dagar kvar att tänka och det pendlar fram och tillbaka....

Sedan (nr2) jag var iväg i fredags har jag tänkt mycket. Tänkt på att det var länge sedan jag var iväg på något liknande. Visst jag och D hade ju lite liknade upplevelse med helnatt på stan i Paris för 2 år sedan, men honom kände jag sedan tidigare. Nu var ju inte detta en date, men om det hade varit det så hade det nog varit en ganska perfekt sådan. Säkert just därför, om man inte känner att man ska "sälja" sig själv så kan man fokusera på att bara ha kul. Jag var som sagt ganska ledsen när jag gick hem just för att jag förstår det stora mentala hinder jag kommer att behöva ta mig över för att visa mig för någon som inte är läkare, familj eller nära vän. MEN det jag tänker mest på är hur skönt det var att få ha denna upplevelse. En dag som bara fortsätter och man inte vill gå hem. En dag där få stunder är tysta. En dag där man känner sig avslappnad och glad (förutom just de stunder maggen brummar loss). Det finns hopp.

Glad och ledsen i en salig blandning

OK så jag har varit iväg idag med en pojke från jobbet som inte vet att jag har stomi. Berättade dock att jag varit sjuk i höstas men inte att jag sedan dess har stomi. Så, vi träffades för att att åka sightseeing i stan. Stan vi båda bor i. Efter det blev det öl och mat och öl och mat och öl osv. 04.33 var jag hemma. Glad och ledsen. Så fort vi skildes åt tittade jag ner på min luftfyllda påse och gick hem gråtandes. Och detta är en kollega och vän. Undrar hur detta ska gå. Hur ska jag våga visa mig. Sent sent på kvällen blev det tal om att åka hem till honom och dricka öl. Jag kan inte, vågar inte, orkar inte. Sa att jag har en hemlighet. På vägen hem grät jag i regnet. En resorb på det så blir allt säkert bra och alla blir glada och lyckliga på alla sätt...

Ny lägenhet?!

Ända sedan dag 1 har jag vantrivts i min lägenhet. På pappret var det min drömlägenhet men så fort flyttgubbarna lämnat lägenheten hörde jag det. Fläkten. Ovanför min lägenhet sitter skorstenen och i den fläkten för ökat självdrag. Det dånade och tjöt i hela lägenheten. Efter många vändor fram och tillbaka är det nu OK. Sedan ska vi inte tala granne som INTE är frisk. Jag är luttrad men...
Jag har alltså under mina 3,5 år försökt komma härifrån och nu mer eller mindre funnit mig i detta. Ser charmen i eländet. DÅ dimper det ner ett erbjudande om omflyttning. Då blir jag sådär som jag tänker även med stomin. Jag vet vad jag har och kan hantera det, men vad får jag om jag börjar om på ny kula. Ska jag bli besviken igen? Nåja i detta fall är vi fler som ska kolla på lägenheten. 2 lägenheter innan har jag målat o fixat golven, blir trött bara jag tänker på flytt. Packa och dona. OM det nu blir flytt så är det flyttfirma som gäller. Jag har kånkat nog med grejer tidigare i mitt liv.  Så kolla lägenheten blir morgondagens projekt tillsammans med lite styrketräning. Idag tog I och jag oss ut till södra skärgården med 1,5 kg kräftor. Mums!

Den här bruden har gjort nr2 utomhus!

Men först: Gött mos Maria och Anna. Vi funderar vidare och hoppas fler tycker det låter som en bra idé :)

Och så det där med nr2. Det är ju en hel del första gånger nu med påskompisen. Idag spontangrill vilket innebar att jag hade mini-påse som vanligt. Brukar ju preppa med midi när det ska ut och ätas eller drickas. Nåväl nöden har ingen lag så peppad av I begav jag mig ut i buskaget med en rosa hundpåse (måste ju vara lite fin när man är ute). Uppdraget lyckades och lite handsprit på det så var man så gott som ny. Är ju enklare att göra nr2 än nr1 nuförtiden! (positivt tänkande)

Andra första gånger jag har kvar: Resa utomlands och ha sex. I och jag gjorde en att-göra-lista fram till nästa sommar. Min lista är:

-ta körkort
-ha sex och resa utomlands (en tvådelad punkt)
-springa ett milslopp

Vettig eller inte vad vet jag...

En idé

Som ni vet brottas jag ju en del med att känna mig ledsen, tycka synd om mig själv och ibland känna att mitt liv tagits ifrån mig. Så är det bara. Men som så ofta när jag känner mig nere kan det mitt i alltihop dyka upp produktiva tankar och hopp. Som jag redan avslöjat ska jag göra lemonad och göra mig en förmögenhet på någon smart grej - påsmiljoner! Skämt åsido, den tanke som slog mig igår tog mig ifrån att tänka på årsmötet för ILCO jag var på som var som PRO och en vilja att förändra. Lyfta fram oss unga. Sedan tänkte jag att det kankse inte är där man ska förändra utan som fria agenter. Vi sitter en massa unga människor och bloggar, läser bloggar etc. Tänk om vi kunde skapa ett forum där vi finns som grupp. För oss själva och för andra. Vi har massa tankar, känslor, erfarenheter och idéer som säkert kan hjälpa oss själva, andra och kanske till och med våra plånböcker. Via diverse studieförbund kan man t.ex få hjälp med studiecirklar och lite ekonomisk hjälp. Undrar hur det är med att få EU-bidrag. Känns ju väldigt inne. I och med att detta dök upp i mitt huvud vid 1-snåret i natt har jag inte så mycket mer att komma med. Jag menar inget överambitiöst alls. Jag tänkte bara slänga ur mig det för att se responsen.  Jag är för övrigt inte alls den som drar igång sådant här. Jag brukar hålla mig till att ordna After Work med jobbet eller konsertbesök med kompisar. Men det känns liksom vettigt.

Give me give me give me KORTISON

Huga baluga! Imorgon ringer jag VC. Eksemet kliar, svider och drar i ärret. Krävs hela min kraft för att inte klia sönder huden. Jag säger bara: Att klia är bättre än sex! (som jag minns det ivf...). Har ju haft eksem hela mitt liv och det som är så lurigt med dom där jäklarna är att först är det sååååå skönt att klia. Underbart. Men sedan kommer man till en gräns när det sköna blir smärta. Så lugnar det sig lite för att sedan börja klia och man bara river upp det ännu mer. GE MIG KORTISON: STARK!
Många timmar av Sex and the City har det blivit idag. Regn regn regn som motiverat totalslapp. Ingen loppis med andra ord. Imorgon får sjusovaren ta sig upp i tid för racet att få en tid på VC. Planen är att låta desperat och betona operationsärr. Att bara komma dragandes med eksem ger nada tid.

Dagens boost var att läsa om denna boxande kille med kolostomi.

Sunday Mercury - Kid Colostomy

Kli kli kli

Jepp eksemet är tillbaka! På typ en timme igår var det tillbaka. I natt vaknade jag 2 gånger av att det kliade såååååå mycket. Just nu sitter jag med is på ärret. Ett försök att förmedla hur det ser ut nedan. Hela ärret och sedan sträcker det sig ut till leverfläcken. Strange.

Dagen spenderades i skogen. 8 km från en förort till en annan. Spår av skumma nattverksamheter längs hela vägen. Kablar som bränts etc. Värmen under tröjan förbättrade inte eksemet. Blev även 2 öl på stan med I.
En bra dag. Imorgon bakluckeloppis om denna loppan tar sig upp i tid.

Hudfärgad?!

Tänkte på en grej idag på väg hem från affären (i affären tänkte jag på hur usel mat jag köpte. Mycket tomma kalorier om man säger så). I vilket fall, på väg hem tänkte jag på det där med hudfärg. Är alla hudfärgade påsar vit hudfärg eller vad man ska säga. Ja nog för att det nu lanserats svarta påsar men annars får alla gå runt med samma hudfärg? Det är ju inte bara konstigt utan diskriminerande i så fall. Någon som vet?

Om gårdagen var lång är dagen kort. Sov länge. So what, vila är min plan. Stytketränade faktiskt idag, men hemma inte på gymet. Tar emot att gå dit. Är nog delvis någon slags osäkerhet men ffa det faktum att det räcker bra att träna med det jag har hemma.

I övrigt har jag bara slappat. Börjat plöja igenom Sex and the city igen. För 3e gången. Det är så fantastiskt orealistiskt. Nu 3e gången är jag mer på Mr Bigs sida. Lagom intressant jag vet. Kanske för man har hela historien klar för sig på förhand. Men ett lyckligt slut är det lättare att ta skiten på vägen. Undra hur man själv kommer se tillbaka på saker och ting. Har för övrigt redan svårt att komma ihåg smärtan efter operationen. Vet ju att det är så vi människor funkar men har inte upplevt det så tydligt innan. The bliss of forgetting.

Världens längsta dag

Uppe tidigt idag för att återigen besöka vaxdamen som egentligen är en glad polsk tjej. Ritch ratch så var jag ute på gatan igen kl 10:15. Rådvill kollade jag in lite rea. Har nog aldrig varit inne i stan så tidigt. Belöning: 2 par jeans. Superlåga. Midjan går under stomin. Great. Fick återigen bevis på att jag är mindre än vad jag tror. Fick springa ut och byta storlek flera gånger. Ja ni vet sådär smidigt när man är ensam och yrar runt men något illapassande plagg orolig för allt man lämnat i provrummet. Väl hemma lyckades jag få tag på min fastighetsskötare och cykel. Miraklernas tid är inte över! Det vrak jag ställde in för ett år sedan funkade fint efter pumpning, smörjning och lite mekande. Hur grymt som helst. Minns att bromsarna inte funkade alls (sitter i navet) och lät som skenande elefanter. Kanske jag också kan självläka. Helt plötsligt har man en tjocktarm och allt är tillbaka på noll. Håller inte andan i väntan.
Annars då? Hm, ja det går la... Ibland OK, ibland bra, ibland inte bäst.
Rent fysiskt dras jag med det där trycket i jämnhöjd med stomin fast på motsatta sida. Hugger till ibland men annars mer som ett tryck. Har ingen aning om vad det är. Har haft det sedan direkt efter operation. Kanske någon trång passage...
I ett sommarstängt Sverige ger jag upp tanken på sjukgymnast för tillfället och tänkte ev våga mig till gymet imorgon.

Listor

Dessa eviga listor att beta av. Så fort jag har semester flyter allt upp till ytan som inte blivit gjort innan under året. Flyter upp som gamla lik. Idag hade jag t.ex på min lista att lämna in min cykel för service. Min cykel fick under första 2 åren inte plats i cykelrummet och mådde inte så bra av det. Har nu vilat 1 år i cykelrummet. SÅ idag köpte jag en cykelpump bara för att kunna ta mig till cykelreparatören. Väl nere i cykelrummet insåg jag att låset bytts. NY sak på listan: ring fastighetsskötaren. Givetvis är listan i Excel ;) Hela semestern ligger i Excel. Arbetsskada.
En annan sak som lades till listan idag: ringa sjukgymnast. Känner att jag behöver lite hjälp med mag- och ryggövningar. Dels för tips och dels för att få hjälp att våga. Grejen är lite den också att jag inte gillar att ligga på mage. Känns obehagligt för stomin. Så lite bra ryggövningar där jag slipper det skulle göra mig glad. Jag är ju annars ganska van vid att träna men känner mig lost just nu. Vet att jag med min friska kropp alltid tagit i lite för mycket så....

Semester dag 2 and counting

Idag har jag fått sprungit. Idag har jag mått bättre. Nu är det 1 eller 2 dagars vila. Hm. Unnade mig en cupcake med utsikt över Gbg och rusningstrafik. Min hemester är de små uppdragen. Imorgon ska jag fixa frillan och käka falafel. Behövs inte mer än så. Hemester a` la pensionär. Idag roade jag mig även med en tupplur på soffan och allmänt slappande hela kvällen. Sanningen är ju den att de dagar jag springer blir jag bra slö efteråt...och sedan är jag bra slö efter allt som hänt. Hade det inte varit semester hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till. Gick på tomma batterier.

1 mm från gråt...

...hela tiden. Idag tror jag jag gråtit 4 gånger. Nä alltså det är inte så att jag gottar mig i att må skit. Jag bara gör det och just nu har jag ingen kraft att ta mig ur det. Dvs träffa folk och komma över sig själv. Tidigare när jag mått såhär har jag ringt vänner eller familj. Men i ärlighetens namn orkar jag inte höra att jag ska rycka upp mig och se det positiva. Jag vet att jag kommer rycka upp mig, jag vet att jag kommer grilla, umgås och spela clown som jag alltid gör. Men just nu är det inte läge. Just nu tycker jag synd om mig själv och är arg på livet. Just nu kan jag inte hålla uppe skenet. Just nu svarar jag inte i telefon eller är jävligt kort. Om jag bara hade kunnat träna hela tiden. Då lever jag.

Trädkramare

Idag var det vandring på schemat. I vanliga fall brukar vi vara några stycken som går men eremiten skulle gå själv. Problemet med det är att jag har världens sämsta lokalsinne. Valde ändå ett område jag varit i många gånger men ändå var jag lost några gånger. Hallå eller. 12 km blev det. Valde bort det fetaste stödbältet, tog det som är som ett tajt linne typ. I denna sanna pionjäranda valde jag att satsa på pizza med både paprika och svamp efter vandringen. OK plockade bort lite av svampen men ändå. Vandringen kändes lång. Helt däckad efteråt. Ont i huvudet. Men det är härligt att låta kroppen arbeta. 1 km hade jag på mig tåskorna. Underbart fri känsla. Tyvärr kostar den fria känslan ont i knät och hälsenan så jag tar det lite i taget.
Som jag gissat innan innebär ledig tid att jag hinner tänka och känna. Som tur var är det tomt i skogen och träden bryr sig inte om den stackare som går och gråter.

Mensvärk!

Vaknade idag upp 12.50 till semester med en trevlig AW i backspegeln. Att jag sov så länge idag hade nog mest att göra med natten jag hade mellan torsdag och fredag. När jag lade mig i torsdags började jag känna av mensvärk. Satt i äggstockar och ändtarm typ. Har någon gång per år även innan påsen fått ryslig mensvärk som kunnat ge svimningskänslor. I förebyggande syfte tog jag värktablett. Inget som bet på värken. Blev bara värre. Äggstockar, ändtarm och rygg. Gick upp och vankade lite i lägenheten med resultat att jag höll på att svimma och var tvungen att springa och kräkas på toa. Lade mig igen för att strax därpå upprepa föregående. Vet inte hur länge jag låg och kved innan jag tillslut somnade. Men många timmars sömn blev det inte. Trodde inte jag skulle palla med att jobba, desto mindre gå ut efter jobbet. Men det gick fint och vi hade trevligt. Alltid kull att träffa kollegor efter jobbet. Inte nog med det får man alltid lite härligt skvaller ;)
Vädret är oförskämt fint och efter lite Resorb ska jag ta mig ut med mina tåskor. Gissar att jag inte kommer att göra många knop idag. Imorgon satsar jag på vandring för att kicka igång min aktiva semester :) Helt fri är jag dock inte, kommer behöva jobba på måndag. Men det är OK, allt för att inte ha behövt stressa ihjäl sig i veckan.

Nu ska här badas!

För att visa att jag inte skämtade i tidigare inlägg. När jag gör saker GÖR jag det:

Har blivit alldeles för dålig på att dricka under dagarna. Nu när jag börjat springa känns det viktigt att inte bli för dålig. Pinket avslöjar ju status. När jag har med mig blandsaft på jobbet dricker jag mer, så jag får ladda upp med det efter semestern. Utöver det är det mycket ballong nuförtiden. Luft luft luft. Ett par gånger denna veckan har det kommit någon riktig truddelutt från stomin. Innan jag hunnit lägga ljuddämpare på. Jag dog inte av det. Vad ska jag göra. Jag låtsades inte om det. De som varit i närheten har svenskt låtsats som inget heller. Så till en gammal goding som tycker om att göra gästspel här: Eksemet. Yes, kommer och går, kommer & går. Nu kommer det.

Imorgon blir det att ta på sig "big bag" dvs Midi. På AW med jobbet. Fira in semestern. Tycker det är skönt med större påse när det ska ätas och drickas. Inte behöva ha sån koll.

"Hemester"

Lycka är väl ändå att byta till sig mindre nederdelar och större överdelar, dvs att man har mindre rumpa än man tror och större hylla.

Nu har jag 2 dagar kvar till semester. I mitt huvud gnager "ta vara på ta vara på ta vara på för snart är den slut". Hemskt eller hur. Men sen kommer liksom hösten. Mörka långa hösten. Till hösten kan ett nytt jobb vänta. Gammal arbetsplats, nytt jobb. Sedan fanns det det där andra jobbet som någon tipsade om. Som jag borde ringa någon om. På en liten arbetsplats. Vet inte om jag vill. Tänker att ett möte kan inte skada men ändå går dag efter dag utan att jag ringer dom. Kanske imorgon. Kanske inte. Undrar vart det nya på nuvarande kan ta mig. Titeln låter finare. Kan säkert bli ännu finare. Jag har ju ägnat 3,5 år med att ge allt (och bli sjuk). Vill inget annat än att sluta men vill inget annat än att stanna kvar. Konfliktfyllt? Ja!

Semestern då? Jo jag kör en "hemester". Mina projekt är att vara mycket vid havet, vandra mycket och vid sämre väderlek vara turist i min egen kommun typ (fick tips om en cool app där man får sightseeing via mobilen när man åker kollektivt. Den ska jag testa). Köpa ett regionen runt kanske och vidga vyerna. Tror jag kommer bli expert på matsäck i sommar. Så är det det där med Paris. Jag vill dit. Har tittat på resa. Finns till rimliga priser. Även med hotell med toalett på rummet. Bara en 3 nätter eller så. När jag tänker på Paris tänker jag på honom. Blir arg. Jag vill åka dit för att stan inte längre ska förknippas med honom. Jag vill åka dit för att jag älskar stan. Jag vill åka dit för att prova mina vingar med påsen. Kanske blir det något helt annat. Kanske charter med I. Livet har gång på gång bevisat att mest och roligast händer när man inte har några planer och är nöjd med det och minst och tråkigast när man inte vill något annat än att ha planer.

Nattsudd i Paris



Rambling

Kanske inte framgår så mycket i bloggen men jag är typen av människa som snöar in på grejer. När jag t.ex ska köpa baddräkt så är det ett projekt. Jag kollar, köper, provar, kollar igen och köper. Tänker om och byter, köper nytt. Orkar man inte prova blir det lite som det blir. Idag kom jag hem med 2 nya baddräkter och lite udda bikinidelar. Gillar udda. Jag är udda. Jag är tjej men också killig. Tycker tjejer ofta kan vara fjantiga. Skvallriga. Omständiga. Killar är raka. Nog för att det där med tjej och kille kan ställa till det ibland. Känslor och så. Men det brukar gå bra. Innan jag blev sjuk hängde jag med 3 killar. Underbart. Konserter, öl och skitsnack. Nu är jag ju lite annorlunda än mitt vanliga annorlunda jag. Vi har glidit isär. Men det är det som är så underbart med killar. Om jag skulle ringa skulle det inte vara sura miner eller "varför har inte du ringt?!" Killar är också fjantiga i och för sig. När de pratar om tjejer, vad de tycker om hos tjejer. Ofta vill de ha helt meningslösa tjejer. Skrattar åt dom ena stunden och vill ha dom nästa. People! Jag vill ju också ha någon givetvis, men är inte så noga med det. Inte desperat. Absolut inte. Men tycker om att vara tillsammans liksom. Drivet i tillvaron. Jag har ju aldrig strävat efter familj och barn så den pressen finns inte. Jag vill rå om mig själv och upptäcka världen. Egoist, ja kanske det. Känner liksom inte att behöver föra mina gener vidare. Jag är inte en sån som inte tycker om barn. Det gör jag! Dom är balla! Men jag har haft en lång process att bli människa själv så jag är inte redo. Och en påse på det. Innan påsen kom in i mitt liv började jag känna mig som en nöjd människa mestadelen av tiden. Det var härligt. Har alltid haft något som följer med mig som gör mig ledsen ibland. Men det har liksom blivit hanterbart. Nu ställer påsen till det för mig. Det ledsna tittar fram allt oftare. Jag försöker göra allt gott men känns som om det bara kommer skit tillbaka. Jag vet att det är fel att säga så. Det är inte sant.
Jag undrar hur min semester kommer att bli. Jag har ju valt att inte göra några planer. Jag vill vila. Vara själv. Ja ser det som en bra sak. Vet inte om det är det. Vet inte hur det blir när jag inte går till jobbet. Det är ju det jag gör. Jobbar. Det är där jag håller humöret upp och skämtar. Där jag inte hinner tänka på annat. På mitt liv.

Ramble, ramble, ramble... Nu åter till verklighet och tvätt som ska hämtas.

Jag hjärtan baddräkt

Efter helgens badande var planen att idag investera i lite nya badkläder. Jag trivs bra i baddräkt, har alltid gjort. Nu är det ju lite på modet så man kan hitta något mellan ytterligheterna tantigt och sportigt. Snyggt helt enkelt. Vill förtydliga att jag inte känner mig rädd för att visa påsen, det är inte det. Men jag gillar liksom att baddräkt håller allt på plats. Givetvis är jag ute alldeles för sent. Totalt utplockat. Men fick med mig en randigt skönhet hem och har en till jag spanat in. Kolla in nr 2 som jag länge stod och kollade på (med vitt upptill och ett axelband). Vitt är aldrig bra med badkläder men kan ju bjuda på lite "nippelchock" på stranden. Förvirra fienden. Är lite snål också så mer än 200 SEK lägger jag ogärna.

Just det en sak slog mig igår efter min nya fina mobil slagit i gatan. Man kan operara bort tarmen och mycket annat men fortfarande blir man sådär arg för småsaker som en naggad mobil. Sån är väl människan...

1.

2.

Något nytt & något gammalt

I fredags kom äntligen mina tåskor. De testades på promenad igår. De gamla krigsskadorna gjorde uppror. Det är dom jag ska försöka bli av med genom att träna upp kroppen utan stöd. Får se hur det går. Sköna är dom ivf och kul. Behöver kul saker. På loppisen igår fyndades det även en gammal vandringsryggsäck. Vem blir coolast i skogen i sommar? Me!
Idag har det joggats trots de där krämporna. Min respekt för kroppen är minimal efter påsen. Pain is only a state of mind. Så låter det nu...får se imorgon...
Känns fantastiskt att kunna springa 5 km, i feb klarade jag 500 m.
Idag badades det för första gången också. Jäj! Nästa steg är att testa heldag på stranden. Nu bytte jag ju påse direkt efteråt.

Saker jag gjorde tidigare...

...är jag inte sugen på längre. Traditioner har jag redan konstaterat att det suger just nu. Allt som tidigare varit påminner att det alls inte är vanligt. Jag orkar inte. Imorgon den årliga loppisen och en av årets höjdpunkter känns bara blä. Man kan tro att vara med familjen skulle vara något som stärker och gör en glad, men just nu gör det mig bara tyst o sur o ledsen. Lösning: nya traditioner. En positiv sak för veckan är att jag sade nej till en grej på jobbet. Ja vad då kan man tänka, men det händer inte ofta. Sååååååå skönt. Nej nej nej nej.

En perfektionist in action

Waz up?! Här söks det jobb. Processen av att skriva ihop ansökan och skicka in är påfrestande för en perfektionist. Jag pillar ju ihjäl mig med grejer och håller på det tills precis innan deadline. Så det är detta jag ägnar min fritid åt. Idag ringde faktiskt en gammal kollega och tipsade mig om ett annat jobb. Det tar jag som en stor komplimang att hon kan tänka sig rekommendera mig. Det där är ju alltid lite känsligt. Man vill ju kunna stå 100% för den man rekommenderar. Så det var kul! Det ska man väl ha för att ha slitit ihjäl sig i 3 år. "Om du jobbar riktigt hårt får du en påse på köpet". Thanks a bunch! Jobbet jag söker nu är på min nuvarande arbetsplats och jag märker att jag har en bitterhet mot detta ändå. Jag vet att felet är helt och hållet mitt vad gäller stress och sådant men jag blir ändå arg på jobbet. Jobbet som bara dumpade saker på mig. Månad ut och månad in. Bu. Jag ska nog därför ändå ringa på det här andra jobbet. Se vad det är. Ett möte kan ju inte skada. Totala motsatsen till mitt nuvarande. Ett itti-bitti litet företag.

I övrigt håller en härlig molande känsla i munnen mig sällskap. För första gången fick jag uppleva tandhygenist. Behagligt? Njae. Jag har ju haft "räls" innan så smärta har jag inte speciellt ont av.

Idag har stomin bjudit på mycket luft. ballong på ballong på ballong. Inte låtit så mycket dock.

Jag har ju en chef vars mor fick stomi ungefär samtidigt som mig vilket har lett till en ganska låg nivå på ämnet. För att snabbt gå igenom dagens och förmodligen veckans (månadens?) lågvatten.
Det började med en diskussion om jag vet inte vad men slutade med att jag sade något om att stoppa upp varav han svarade att "Du kan väl inte stoppa upp". Då sade jag milt att det kan jag visst. Han envisades med att det minsann inte var möjligt varav jag höjer ena armen över vår avskärmning, knyter näven och markerar med andra handen på på armbågen och säger: Ja jag vet inte hur mycket du brukar stoppa upp men.." Usch låter hemskt när man skriver det men det är bara hjärtligt. Lågt JA och på gränsen till opassande JA men det är bara när det är vi två som nivån sjunker så lågt och båda tar det på rätt sätt.

Sug i semestertarmen!

Det suger i semestertarmen. Den snutten lämnade dom kvar. Nedtrappningen har börjat känner man på jobbet. Själv ångar jag på. Andras tömning hamnar på min att-göra-lista. Men det är härligt såhär 1,5 v innan semester. Som en enda lång fredagskänsla. Igår förbereddes semestern med att köpa 2 st brassestolar. Slappläge: check! Klotgrill och badkläder är kvar att avhandla och inhandla.

Semestertarmen i sitt ässe ;)

Eremiten

That's me! Har inte träffat en människa på hela midsommarhelgen. Varje impuls att ringa någon för att hitta på något har genast gett motimpulsen "orkar inte". De tre dagarna har känts som en vecka. Mina 4 veckor semester kommer kännas som en evighet. Underbart! Bara 2 veckor kvar nu.

 Eremiten i Skrotnisse hämtad från Google

Har tänkt en del på han-den-där-som-bor-i-ett-annat-land. Har nog att göra med att han klistrat upp något kryptiskt på FB på engelska. Det där med engelska. Han brukar inte skriva på engelska. Vad f-n menar han med det där?! Jag vill ta bort honom men vill samtidgt ha koll. Hemskt, jag vet. HAN är hemsk. Hemsk! Så är det bara. Någon som beter sig så efter 12 års vänskap är hemsk. Hemsk. Blä.