Värme

Det är bara att konstatera att jag inte är tillräckligt hängiven mina uppdrag jag får från skrynklaren. Jag prioriterar att jobba häcken av mig och sedan stupa i soffan. Helt plötsligt sitter jag på 2 tjänster och ger givetvis mitt allt för att lösa det. För vad? För vad?!

Hade en veckan sämsta dag som innebar, i mina ögon, en smäll på käften vad gäller mina ansvarsområden på jobbet. Försöker höra skrynklarens ord om hur jag tänker kring saker. Dagen fortsatte med käftsmällen att min stomiterapeut gått från ordalagen att allt ser bra ut till att se bekymrad ut och prata om att träffa kirurg. Verkligen det jag ser fram emot att skära upp hela magen igen och göra om göra rätt.

Jag och min K-vän finner tröst i varandra, utnyttjar varandra. Värmen av en annan kropp är en mirakelkur mot det mesta. Till och med mistänkt urinvägsinfektion med nässelbränna är värt det. Just vad gäller min K-vän försöker jag leva i nuet och inte övertänka det hela. Övertänker allt annat för mycket.

Livet är inte svart eller vitt säger hon

Update vad gäller läckage: 1 g/v verkar vara min melodi och det verkar vara pga att magen blir sådär hård. Varför? Vet ej! Åtgärd: bokat besök hos stomiterapeut, försöker tugga bättre och dricka mer vatten.

Update vad gäller livet: Jo men jag var ju i London i helgen och jo jag hade ett sånt där stor behov av närhet. Han den där som tyckte att vi skulle vara KK ngn gång i mars var med. Har liksom knoppat bort honom ur mitt liv men resan var bestämd sedan länge. Kanske är det inte detta min skrynklare menar med att livet inte är svart eller vitt men jag bestämde mig med att gå med flowet och vi sov tillsammans. Tror vi sade att shit happens. Träffades igen i fredags och tydligen tycker jag fortsatt att det är vettigt att utforska gråzonerna i livet. Ett avtal muntligt avtal tecknades och kan sammanfattas med KK. Jag ser det som ett expriment. Ett expriment i mitt känsloliv. Jag valde t.ex att visa min mage utan gördel och insåg att jag målat upp värsta bilden av hur illa min mage ser ut. Hjänspöken.

To be continued...

Läckage!

OK så här var det, jag var hos min skrynklare och pratade om att min nya stomi inte blivit vardag. Dvs att varje dag undrar jag hur det ska se ut när jag tar bort påsen. Jag fick i uppgift att sluta tänka på det i en vecka. Det gick 2 dagar och på 3e dagen fick jag det största läckage jag haft (förutom det jag ade i somras när jag var sjuk). Läckagen blir när jag blir sådär hård i magen så att skiten rent ut sagt pressar sig under plattan. Det här hårda har jag ju inte haft tidigare på samma sätt, det har kommit sedan jag var sjuk i somras. Nåja, jag kände liksom på morgonen att det var hårt det som kom ut och lite senare kände jag hur det kliade under plattan typ sådär som det gjorde i somras när jag fick mitt första stora läckage. Gick på toa och fick göra sådär som jag får göra när det är hårt, dvs vidga påsen så att vakuumet försvinner. Kliande blev bra och dagen fortsatte. MEN sedan när jag skulle byta påsen morgonen efter såg jag att det paktikst läkt under stora delar av plattan. BLÄ! Detta summerar faktiskt min tes om livet enligt Pricken dvs så snart man släpper ner garden eller tror att något är bra så SKITER det sig! Fuck fuck fuck vad jag är trött på det. Givetvis ska man inte tänka eller känna så, det kommer min skrynklare upplysa mig om.

Jobbar på att bli en bättre människa...men jobbar nog ännu mer med budget...

Hektiska veckor med budgetarbete på jobbet. Försöker stanna upp och hitta mig själv i det hela...inte bara jobba, jobba, jobba. Försöker säga att jag duger och försöker ta mig tid att se mig själv i spegeln...sånt där jag ska göra...

Tränar för lite, gör mig sne

Har renoverat 4 fåtöljer, gör mig glad

Magen är mycket bättre, gör mig glad, glad, glad (fatta att jag var trött på hur den bråkade!!! Semester 2012: lågvattenmärke)

Magen låter mer igen tycker jag, försöker ta det med ro (prutt prutt)

Korta stomin gör att huden runt stomin ibland blir skadad, men löser sig efter några dagar

Korta stomin och konvexa påsar, gillar inte riktigt röda ringen på maggen pga trycket men vad ska man göra (ta katten i svansen och köra...nä nä: ta kirurgen som slinter i svansen och köra)

Send the colon to God

Mummy's Stoma (You Tube)

...och på tal om inget undrar jag varför konvexa 1-dels påsar inte verkar finnas i MINI. Verkar konstigt tycker jag, avsaknad av logik.

Inre dialog

Min hemläxa från skrynklaren är att skriva ner min inre dialog. Min inre dialog är inte intressant eller snäll. Min inre dialog är inte förlåtande. Jag ska även tänka ut mål. Är inte målet med livet att jobba och se sin kropp som en maskin man kan köra i botten både fysiskt och mentalt? Är det något jag missat?

24-timmarsregeln

Idag på apoteket, givetvis precis när grejer behövdes. Frågade därför om inte 24-timmarsregeln gäller för hjälpmedel. Fick ett nej som svar. Inte helt övertygad, kändes mest som ett svar för att inte skapa diskussion, men vad vet jag? Imorgon kommer jag nog veta för när någon svarar sådär gör jag det till min sak att ta reda på det, sån är jag. Om svaret däremot hade verkat ärligt och genomtänkt kan jag acceptera att t.ex regeln gäller men att de inte kan möta den.

För övrigt bråkar min magge mindre. Gör mig glad.

Är glad, men också sådär jäkla ledsen. Snart första besöket hos skrynklaren. Gissar att jag kommer vara ett osammanhängade gråtande knytte till att börja med. Gissar att det kommer vara både jobbigt, utmattande och jäkligt gött i en salig blandning. Ska försöka att inte skämmas för vad jag känner eller censurera mig.

"Because I don't poop from the bottom"

Elijah explains his new ostomy (You Tube)

Oändligt saknad

Maggen är fortsatt lite upp och ner men håller en bra lägsta nivå. Konstigt är det.

Sysselsätter mig med möbelrenovering, dagarna och veckorna går. Som vanligt sugs jag in 110% i mina projekt.

Imorgon är det 6 år sedan pappa dog i en olycka - saknaden är oändlig.

Bättre...om jag vågar yttra orden

Har dom senaste dagarna mått bättre. Puh! Inte helt där men kanske 80%. Har i och med att jag börjar må bättre insett hur risigt jag mått hela min semester. Hade mer energi i helgen än jag haft på en måndad. Nu hoppas jag bara att det här seglivade illamåendet ska bege sig och att outputen ska bli sig själv. Jäkligt kaffesugen blir jag titt som tätt, men har nu varit mer eller mindre vit i 2 v.

Mitt i alltihopa lyckades jag ta tag i mig själv och beställa tid hos skrynklare, ska dit om några veckor. Väldigt komiskt telefonsamtal där en psykolog (inte han jag ska träffa) när jag beskrev att jag var stressad etc och att jag hade sjukdom jag nog behövde bearbeta sa att han hade gissat att jag hade UC. Kanske skulle ringt det samtalet för 3 år sedan så kanske jag inte hade behövt ha påsen. Eller hur. Känns gött ivf att vara på väg mot mental hälsa :D

Aloe Vera gel

Tar ett steg åt sidan från min rapportering om knasmagen för att tipsa om något jag gör när jag tycker att huden runt stomin och under plattan är krasslig. För er som hängt med vet ju att jag har 3-4 mm runt stomin där plattan liksom blir fuktig och därför lämnar en rosa-röd ring och mina nya påsar (konvexa sedan slakten i mars) irriterar huden lite på vissa ställen. Jag ska inte ta åt mig äran för tipset utan läste det på någon blogg för länge sedan. Jag ser alltid till att ha Aloe Vera gel hemma (jag köper märket Sasco). När jag sedan känner behov smörjer jag på ett tunt tunt lager på området under plattan och låter torka innan jag sätter på påsen. Påsen fäster finfint bara man låter det torka.

Det var blåbären

Yes box, bytte ut proviva blåbär mot nypon och det gröna är borta :)
Vill fortfarande inte göra annat än att ligga på min soffa. Hoppas kränga mig iväg åtminstone 2 h till Way Out West ikväll. Dag 7 med Omeprazol (40 mg) är symptomen klump i halsen som inte går att svälja ner om man säger så och typ en lång klump eller tryck i magen under revbenen.

När man vet att något är fel

Jag vet att något är fel när jag ligger på soffan med en biljett till Way Out West framför mig och bara vill stanna hemma. Jag vet att något är fel när vädret säger sol och shorts och jag ligger på soffan. Jag är inte mig själv helt enkelt.

Grönt

Japp, det som kommer ur mig är grönt. Det händer ju, men nu är det konstant. Konstant konstigt. Grönt och lite tjockare än vanligt, men inte så hårt att det lägger sig på stomin. Jag försöker äta snälla saker och jag är inne på dag 2 utan kaffe - Saknar dig kaffe. Vill tro att magen är bättre. Men vill samtidigt inte tänka eller säga det. Vill inte bli besviken. Ska utvärdera efter 2 dagar till med Omeprazol (40 mg) - 7 dagar totalt. Antingen fortsätter jag med 40  mg, går ner till 20 mg eller slutar helt. Känner att jag har lite strategier tack vare feedback på förra inlägget ;) TACK!

...eller inte

Gick några dagar sedan var symptomen tillbaka igen. Testar en vecka med Omeprazol, lade av efter 4 dagar senast (eftersom symptomen gav med sig). Nu snackar vi 1 mån sedan magen ballade ur. Försöker att inte oroa mig eller stressa över det då jag gissar att det bara gör det hela värre. Svårt minst sagt, för jag ÄR orolig och stressad. Förutom magkatarrsymptomen är inte det som kommer ut i påsen helt OK. Nu 1 v kvar på semestern. Kul, hela semestern har gått åt till detta. Helvetes jävla skit! Sitter och planerar 1 mån utan kaffe och alkohol samt ett samtal till min stomiterapeut så snart hon är tillbaka från semestern. Note to self: Try to stay calm!

Mot det normala

Långsamt långsamt börjar saker återvända till det normala. Det som kommer ur stomin ser mer eller mindre ut som vanligt. Inga flöden på mer än en vecka, inte heller några hårda bollar som kommer ut. Den brinnande känslan i magen har mer eller mindre försvunnit. Slutade ta magkatarrmedicinen efter 4 dagar. Det som nu kvarstår är lite halsbränna (inte tillräckligt för att ta medicinen som mixtrar med saltsyran etc), en punkt till vänster om naveln (sett uppifrån) där det liksom trycker samt att området runt stomin är lite ömt liksom. I stomivärlden är det bara att spänna fast bältet och åka med, man vet aödrig vad som dyker upp.

Magkatarr

Igår fick jag nog av magkänningarna så idag var det upp kl 07 (på semestern!) för att ringa Vårdcentralen. Träffade Herr Doktor på förmiddagen och han bekräftade mina mistankar - magkatarr. Fick någon slags medicin så nu hoppas jag att det ska ta bort vartenda knas jag har kvar. Gissar att det är en salig blandning av stress, depp, sova dåligt, kaffe, stark mat, alkohol etc etc. Livet helt enkelt. Jag vet att jag är lika knasig som min mage som fortsätter att köra på som innan. För mig räcker det inte att bli av med tjocktarmen för att fatta. Jag är en envis jävel.

Oh la la

Två av tre dagar i Paris var jobbiga. Gjorde allt för att inte tänka på illamående, brist på matlust och magkaoset med ömsom flöden, ömsom hård hård. Första dagen fick jag lämna middagen innan dessert, pallade inte mer, ville bara spy. Sedan äntligen kvällen dag två började illamåendet ge med sig lite och aptiten visade sig. Dag 3 utan flöden, däremot producerade kroppen fortsatt hårda bollar i påsen, ja jag skämtar inte. Idag kan jag äntligen säga att jag snart haft 2 dygn med en mage jag känner igen. Fortsatt lite illamående och typ halsbränna, men ändå. SÅ SKÖNT! 2,5 v med totalknas. Trodde aldrig jag skulle bli bra igen. Hoppas hoppas detta var en engångshändelse för det vill jag inte veta av igen. Nu kanske jag äntligen kan börja njuta av semestern.

Fy för den lede

Nu snackar vi snart 2 veckor med system i kaos. Igår var jag på akuten igen på inrådan av min kirurg men alla prover såg bra ut så nu sitter jag i sitsen att jag mår skit men är frisk i provrören. Illamående, dålig aptit, kramp i magen, flöden i stomin, allmänt hängig. Underbart att det är så man mår på sin andra semesterdag. Imorgon bär det av till Paris för 4 dagar. Bara en tur ner på stan sög musten ur mig imorse. Fy fan för den lede.

Pancaking

Min magge är fortsatt knas. Grejerna som kommer ut är inte som vanligt. Ser ut som om det inte spjälkas lika bra. Grynigt liksom och hänger inte ihop. Lite ont i magen då och då, och illamående. Löst och hårt kommer ut om vartannat. MEN det som är skummast är att jag råkat ut för det här med pancaking. Hoppas det är högst temporärt! Skiten lägger sig liksom som en hatt på stomin. Har insett att det är pga vakuum i påsen. Helt plötsligt blir det vakuum. Har inte bytt till andra påsar eller så. Om jag ser till att bli av med vakuumet slinker hatten ut av sig själv. Hoppas, hoppas att maggen kommer i form snart.

Magknas!

Nu börjar det närma sig en vecka med magknas. Om någon därute kan tänkas känna igen detta och ha ev råd, gör er gärna hörda. I fredags var jag typ hård i magen. Så att det typ blev en hatt på stomin av hårt bajs, medan det blev vätska i själva utloppet av påsen. Kan ju hända då och då. Sedan på fredag kväll pajade ju allt och det var vatten till och med mån då jag tog imodium. Sedan åt jag inte så mycket mellan mån o tis när jag var på sjukhus. Nu ons tors är magen återigen hård. Så hård att det gör ont när den försöker trycka ut. Så hård att det typ blev som en propp i hålet på påsen så att poopet fick ta annan väg, dvs mitt första stora läckage. På resande fot. Tack och liv att jag hade en stackars påse kvar!!! Har som sagt aldrig haft stort läckage, så när det började klia som tokigt fattade inte jag. Först på toa insåg jag att det var grejer under halva plattan. Rusa ut till bilen och in igen. Puh! Magen är som sagt knas!! Delvis vattnigt delvis hårt typ, eller ja klumpigt och kleggigt.

När världen rämnar

Ikväll när jag bytte påse fick jag någon slags verklighetsblixtfrånklarhimmelkänsla - den här stomin kommer inte att funka. Trots konvex platta ligger halva stomin i hudplan typ. Idag nästan under hudplan. Trots detta funkar det ju OK, jag säger inget annat. Kunde funkat mycket sämre. O ja. Men ändå med en påse i näven där det läckt lite, och en insjunken stomi så skrek allt bara att det inte kommer att funka och att det kommer krävas op igen. Eller snarare att jag kommer att få kräva och driva. Det gör mig livrädd. Fan, om det går att fucka upp en liten op så vill jag inte veta. Fan för hela jävla skiten. Fan också för magen som nu antingen är stenhård eller aplös. Fan.

Imodium ja...

...skulle jag kanske tänkt på tidigare. I morse pratade jag med stomiterapeut som gav instrux att ta imodium och blanda till Oralyt. Framåt 17 hade flöde stoppat, men mådde fortsatt uselt trots 1,5 l Oralyt. Eloge till mig då varje klunk gör att jag vill spy!! Det fick bli akuten 45 min bort. Dropp + inläggning. Förhöjda infektionsvärden. Oroar mig. Morsan ville inte tro att det var så farligt, det vill hon aldrig. Hoppas hon lär sig. Glad att jag börjat lära mig. Ska nu börja lära mig att ta med påsar etc i överflöd när bortrest även inom Sverige. De ville ta prover från stomin. Gör mig orolig. Orolig att de ska hitta något knas. Orolig att det ska vara obehagligt.

Det här är inte klokt!

Nu har jag feber igen, och hög sådan. Maggen är i totalkaos, mer eller mindre bara vatten som kommit ut senaste dygnet, och mycket utav det. I förrgår åkte jag till Småland för att gå på loppis, åka longboard och ha det gött. Istället hör jag alla andra roa sig utanför, medan jag ligger och fryser eller svettas i ett mörkt rum. Försöker mig på kombon 2 Alvedon + 1 Ipren men ändå är febern närmare 38. Bäljar i mig Resorb men brist på kissnödighet varnar om vätskebrist. Gissar att jag återigen haft för högt tempo i livet och kroppen sagt stopp. Dags att lära sig att jag faktiskt inte pallar med samma tempo. Gud vad jag vill slippa detta.

Gammal kompis

Det var då, det var innan påsen och vi var på konsert. Han kompis till min systers man. Vi stannade kvar och dansade länge och sedan frågade han om han fick sova bredvid. Åren har gått och nu är vi ju två, jag å påsen. Nu var det konsert igen. Vi åt, drack och skrattade. Efter en stund var det som vanligt, de insåg att jag var som vanligt, drack som vanligt, åt som vanligt och skrattade åt samma dåliga skämt. De gick på sin konsert och jag på min. Sent på natten frågade han om han fick sova bredvid. Hjärtat slog fort, för mig är det stort. Att våga säga ja och strunta i att prata eller förklara påsen. Tack.

Ny kompis

Livet

Jobbar. Stressar för mycket. Har kul (så kul att jag dansar sönder vader och hälsenor, aj, har inte gått vettigt på 3 dagar). Får psykbryt när pojke vill ta mig hem och mysa. Älskar livet. Hatar livet. Kollar Blocket. Borde göra sommarplaner. Borde redan bokat flyg o hotell till Paris. Gör massa saker och tiden flyger fram. Gör inget åt hur jag mår innerst inne i mig.

Materialaren säger vad?

Har nog kommit in i ny rutin med nya stomin som lyder:

Wbf barriärservetter

Convatec stomahesivepuder

Dansac konvex 1-dels påse

Några korta glimtar ur livet för övrigt är att jag igår fick höra att jag ser gladare ut nu än för en månad sedan. Att jag funderar på att köpa en longboard. Vill liksom bara ta igen och göra saker som inte blivit av tidigare. På det temat har jag hunnit med bra många konserter. Bryr mig inte längre om ingen vill följa med, går själv.

Göteborgshumor

Påse...med påse

Vad där?

Idag var vi på Kungsgatan. Gerilla!

Träning...typ

Äntligen kunde jag komma igång lite smått med träning igår efter nästan 2 mån i post-op-koma eller sjuk. Varsam styrketräning och promenad. Lungorna är fortsatt tunga efter den där bakteriegrejen. Känns jäkligt gött ivf. Humöret blir genast bättre. Syster skriver om x antal träningspass och mil hon ska avverka i veckan. Det är olika. Jag låter det vara olika. Har insett att det är olika. Jag ser fram emot långa träningsperioder utan avbrott av operationer eller sjukdom. Jag ser fram emot att kunna springa lopp. Lopp som nog inte kommer att gå fort, men lopp där man kanske kan visa att vi är starka och inte rädda för att synas. Vi får se, stomigerillan slutar aldrig planera.

Stomigerillan slår till igen

Idag är det World IBD day. Igår slog stomigerillan till igen för att uppmärksamma och synliggöra oss. Många frågande blickar från ett Göteborg på väg hem.

Ingen idé att se se så bajsnödig ut

Högt och lågt

Kul, tråkigt, glad, ledsen. Upp och ner är det här. Hade ett positivt och negativt besök hos stomiterapeuten för att följa trenden. Som vanligt bytt ejag  inte påse på morgonen vid besöket. Just denna dag hade det läckt ganska mycket under plattan. Vi pratade lite om det och mätte stomin. Vi tittade lite på det faktum att stomin liksom sjunker in och lägger sig i nivå med huden den överst halvan. Ska prova att göra lite större hål. Ännu ett hjälpmedelskort, ännu fler kartonger i lägenheten. Hon pratade även om att testa ännu mer konvex platta, men jag vill inte. Hon hjälpte mig ta bort lite stygn. Det som stack ut ur stomin fick jag mecka med själv, då hon inte såg. Igår såg jag att vi missat ett stygn till. Provade att dra lite i det men satt fast, så jag avvaktar lite. Jag tog upp frågan kring när man väljer att göra om operation, nu när min faktiskt inte är så lång som den bör vara och hon sa att det var upp till mig. Jag blev väldigt förvånad. Blev både glad och ledsen på något sätt. Glad över att jag har något att säga till om men ledsen över att det återigen är jag som ska vara expert på något jag inte är expert på. Min plan nu är att avvakta då det ändå funkar hyfsat med mina påsar och jobba på att träna upp magen för att se om det tar bort bulligheten lite. Jag är ju ganska supersmal, men har liksom en bullig mage. Än värre nu. Naveln och navel nr 2, dvs där ärret gick upp, ställer till det ännu mer. Jag ska kontakta stomiterapeuten innan sommaren så får vi se då hur allt funkar.

Tittut säger tråden

Först och främst, ett dygn senare är hostan mycket bättre. Sov gott inbäddad i morfinbomull hela natten. Maggen värker idag som av dålig träningsvärk och det spänner och brinner i ärren. Tror aldrig jag kommer att bli förklok, kommer alltid vara efterklok: skulle gått till läkaren redan i fredags...
På jobbet skäller den ene på mig för att jag är på jobbet med vad han kallar lunginflammation och den andre suckar och säger att jag nog skulle gå till jobbet om så pesten stod bredvid mig.

Tråden då? Jo men jag har ju fortfarande ett antal stygn kavr runt stomin och så har jag den där jäkla tråden som tittar ut genom stomin..ibland. Ska till stomiterapeuten på torsdag och jag LOVAR att det kommer vara i stil med att "Oj, det var inte bra, varför har du inte hört av dig" ...och jag komemr bara att tänka på att hon inte ringde tillbaka när jag lämnat meddelande om att huden släppt från stomin. Mitt evigt bittra jag hatar det faktum att JAG ska avgöra och veta när jag behöver kontakta dom som faktiskt kan det här.

För att få upp det i loggen precis som träningsdagboken hjälper en att hålla koll på träningen, just nu har jag halkat ner i depp igen. OCH igen försöker jag övertala mig själv att det finns bra hjärnskrynklare därute som kan hjälpa mig lätta på detta.

The doctor says what?

Hör och häpna, utan större problem fick jag läkartid nu på förmiddagen. Efter 5 min gick jag därifrån med recept på antibiotika och hostmedicin. Givetvis tänkte jag på att jag 1. Kunde fått detta redan i torsdags om jag bara fått hjälp, eller 2. Om jag bara tagit ledigt i fredags och gått till läkaren då så hade jag inte missat våren i helgen. Nåja, efterklok är ju min grej. Summa summarum är att jag har någon bakterieinfektion som gått ner i lungorna. OCH på min fråga om vårens alla febervändor har att göra med att jag inte har tjocktarm så sa läkaren att det inte hade det utan snarare hade att göra med folket jag umgås med. Det kan ju vara sant när man tänker efter....och då tänker jag på det faktum att det finns vänner som man spenderar mycket tid med och som vet att man går hem hostig med aj-aj-mage på fredagen och sedan hör av sig på måndag för att höra hur helgen var. Och då menar jag person jag spenderar mycket tid med, övervägande tid med. Samma person som nämde bokstaven k i dublett...kk. Strike 2 säger jag. Jag säger att vi inte ens är k som i kompisar. Vi är arbetskollegor. Måndag till fredag. Mitt val: att inte svara på sms eller telefonsamtal. Boo-yah!!

Feber...igen

Min kropp skriker åt mig att vi inte är kompisar. 3 x feber 2012. I veckan låg jag lågt i feber och måde dåligt av det, runt 36 grader och igår kväll 38 grader. Gissar att det kan ha att göra med den där hostmedicinen. Vaknade utan feber och har nu gått över till receptfri variant. Ser sjuk ut i ansiktet och vill inte göra annat än att sitta i soffan. En av nackdelarna med att sitta inne en hel helg är att jag blir så jäkla deppig. Så är det bara. Har fortfarande inte gått till någon hjärnskrynklare. Hostan är ivf bättre. Men faktum är att jag inte fått känslan av att vara frisk sedan operationen. Dels på grund av stomin som inte är OK enligt mig och dels pga alla jäkla förkylningar. Jag vill ju bara som alla andra vara ute i våren. Jag har även i en ny vända fått veta vilka runt omkring mig som bryr sig och vilka som inte gör det. Som vanligt överraskas jag och blir ledsen över att ägna tid på fel personer.

Sjuk igen!

Men hallå alltså! Jag är trött på det här med att vara sjuk. Grym hosta och nästäppa. Vet inte om det är något nytt eller fortsättning på förra vändan med feber och hosta innan Skottland. 3 dagar med konstant rethosta känns i maggen minst sagt. Var iväg på jourmottagning för att få hostmedicin men då de inte ansåg detta akut fick jag snällt gå därifrån med orden " Jo men du vet de syr väldigt hårt". Underbart att bli klappade på huvudet av en snorunge som inte har en aning om hur ont det kan göra, eller hur orolig man kan vara när det känns som om magen ska sprängas. Dagen efter fick jag hostmedicin av arbetskollega. Starka grejer. Har nog börjat verka nu. Är något slags morfinderivat i så jag är tillbaka i morfinets bomullsvärld. 

Hemma!

Igår kom jag hem efter mitt äventyr i Skottland. Som sagt ett sällskap på 9 pers där jag + en till visste om min stomi. Resan började egentligen med att jag dagen innan fått ett ganska stort läckage under plattan på natten. Gjorde mig givetvis orolig. Så orolig att när det började svida och klia runt stomin på resdagen körde jag ett byte på jobbet innan vi åkte. Första gången. Som tur är hade det inte läckt. Men det där svidet hängde med första dygnet på resan. Tror att det var något utav stygnen eller så.

Så hur gick det då? Jo men det gick fint. Bytte om till pyjamas/kläder på toa. Körde tajt linne plus pösig topp så syntes det inte så mkt på morgonen. Duschade med påse och bytte efteråt. En utav dagarna hade jag hunnit slita av påsen innan jag insåg att jag inte fått med mig nya påsar. Panik. Nåja, jag fick helt enkelt trycka på den gamla påsen och rusa upp för att hämta ny. Gick det också.

Vid något tillfälle kom de andra in på just operation av magar och tjocktarmar. En av tjejerna var sjuksköterska. Inte jättenice beskrivningen av att slita ut tarmarna och sedan pressa tillbaka det hela. I såg att jag blev ledsen och kollade av att allt var OK. Det var nog enda gången vi pratade på hela helgen typ. Lite B tycker jag då jag ända var hans gäst. Tur att jag hade trevligt med de andra.

Pricken över i:et på resan var den konsert jag själv begav mig iväg på som var helt grym. I övrigt var det mycket öl och shopping typ. Lite sömn.

Utmaning

På fre åker jag till Skottland med en grupp kända, hyfsat kända och helt okända människor. Det ska bland annat sovas på vandrarhem. Utmaningen är upplagd. Hade nog varit mer redo om gamla stomin åkt med. Den där jag kände. Nu lyckas det med den där nya. Jag är inte orolig i överdrift. Blir skitkul att kånka iväg med morgonpåsen full med poo-poo och luft i jakt på toa. Mycket öl kommer det att bli, så flyger väl iväg på toa.

Får inte riktigt till det med påsar. Bäst är konvexa men tycker de trycker mycket på maggen. Känner inte av det hela tiden men...lämnar även efter sig röd hud efter trycket på den konvexa delen. Känns inte bra. Jag är ju väldigt tunn (som kirurgen sa efter han skurit av det ena o det andra) så det är inte mycket fläsk som tar trycket.  Ringar o pastor funkar dåligt för mig. Även innan. Nu ikväll bytte jag till gamla hederliga Sensura 1-dels för att se om den passar bättre några veckors läkning in i det hela.

Virrvarr

Denna söndag ska spenderas med att städa och att jobba. Yes, sad but true. Skönt att vara frisk, och SKÖNT att vara av med hostan. Igår lät maggen mycket. Igår umgicks jag med folk och då tänker jag givetvis MYCKET mer på det än när jag är ensam. Det sätter igång mina tankar som jag nu listar för att få ut det ur mitt huvud och gå vidare med min dag.

OM mina bekymmer med ljud hade avhjälpts med operation hade jag kanske lättare kunnat hantera det faktum att jag har en kort stomi med mycket gropigare hud runt om som gör att jag måste ha konvexa påsar som inte funkar helt optimalt (inte som min förra stomi och förra påsar). Röd hud vid den konvexa delen av plattan oroar mig. Försvinner liksom inte när jag duschar. Har med trycket att göra. Huden precis vid stomin har läkt sämre denna gång. Tydlig ärrvävnad istället för som förra op fin och frisk hud.

Givetvis måste jag se nyktert på det och givetvis är jag glad över att jag har en typ av påse som funkar utan att bränna sönder huden som det var första veckan efter op och jag är glad över att hålet läkt ihop mellan hud och stomi.

Jag pratade med I över chatt i morse. Han brukar stämma av AHS (dvs allmäntillstånd, hålet och smärta). Precis som han säger så gjorde jag rätt som valde op med den info jag hade och att det är sjukvården som gjort fel eller vad man ska säga. DET gör mig arg och ledsen. NOLL UPPFÖLJNING från kirurg gör mig ledsen.

Kanske blir vi kompisar jag och nya stomin, jag blev ju faktiskt kompis med förra vad gäller påsar och produkter. Som i alla förhållanden får man ge det tid eller ngt...

Virrvarr av tankar...

Att hitta inspiration och förebilder

Det finns så otroligt många människor där ute att beundra, inspireras av och hämta kraft ifrån. Blir så jäkla glad och ledsen på samma gång. En film att skaffa och ha i filmhyllan och se om och om igen gissar jag:

http://youtu.be/qziTZPemFHQ

Det här är resten av livet

Ibland slår det mig att detta är resten av livet. Det gör mig ledsen. Så är det bara.

Jag + feber = sant

Minuten jag steg av planet i Paris i fredgas kände jag av min hals. Avskrev det som ett resultat av flygplansluften...ända tills söndag morgon. Då visste jag att det var en förkylning på väg och att det nu bara var en fråga om att skjuta på det så länge som möjligt. Så när jag steg av planet i Göteborg var det bara en fråga om minuter. Är nu inne på 2:a sjukdagen. Surprise! Som vanligt kom förkylningen med kompisen feber. Varje gång numera. Och kompisen hosta. Blä för hosta. Aj aj mage.

Hur var Paris då? Bra!..och dåligt...

Underbart att få prata franska. Underbart att inte resa själv men ändå supertrist då vi som åkte har så olika intressen. Fick kompromisssa bort mycket tyvärr. Min syn på det hela att de inte har ett öppet sinne och vill prova nytt.. Varför göra samma saker man jämt gör hemma?!

Hur funkade det med påsen då??? Givetvis inga problem med säkerhetskontroll (tvärtemot vad jag hade tänkt eller trott). Jag valde att inte duscha utan påse då jag fortfarande har lite problem med huden runt stomin. Tvättade istället med flaskvatten  Så inga konstigheter helt enkelt. Nästan enklare att resa med påse än utan för min del då magen alltid brukar strejka när reser. Dvs totalstopp i typ 2 dagar med resultatet att vara skitnödig, men inte kunna poopa. Nu istället lite längre toabesök på morgonen med dusch och byte, men efter det inga större problem.

Igår såg jag att stomin såg lite konstig ut på undersidan. Illröd i partier, precis som blödningar. Avvaktar och håller koll. I övrigt är denna nya stomi lite blekare än den förra. Huden är ju inte helt OK runt än så håller koll på det med. Tycker att de konvexa påsarna ibland lämnar lite väl röd hud under den konvexa delen. Rädd att det trycker för mycket. Idag eftersom jag är hemma sjuk, och kan hålla koll, provar jag en ny variant: tätningspasta och min gamla typ av påsar dvs Sensura 1-dels.

En vecka till har gått

Hur går det går det för mig då? Hålet som jag kallar det, dvs de mm där huden släppt från själva stomin, verkar se ok ut. Ser ingen uppenbar glipa längre. I övrigt är huden precis runt stomin, nästan hela vägen runt, konstig. Gissar att det är för att huden riksom kröp upp på stomin en bit under de första dagarna. Vet inte om det har att göra med att jag väntade med att byta påse som stomiterapeuten sade eller om det hade hänt oavsett. Men nu är det så. Note to self: Nästa gång byt påse efter 1 dygn, max 1,5. Ger det tid, allt jag kan göra.

Är mer kompis med de konvexa påsarna nu. Trycket jag nämnt är mer eller mindre borta. Gissar att det var ovana. Jag använder Dansac, den enda som sitter bra på min magge. De andra släpper i kanten. Sitter även OK i gropen jag fått på ena sidan. Så det är Cavillon-kräm, stomahesive puder och påse som gäller.

Humöret då? Jo men jag har slängt mig in i jobb så... Den akuta kris jag upplevde har ivf givit sig av. Känslan av att allt gått fel och att det aldrig kommer att bli bra. Nu istället känslan av att det funkar hyfsat och jag måste ge det tid, inse att jag KAN INTE göra annat än att ge det tid och hoppas det blir bra. Heja på kroppen att läka bra och fint.

OCH på fredag åker jag till Paris! Det är första flygresan efter op. Första flygkontroll. "Nä, det är inte en bomb"...."Non. ce n'est pas une bombe" ...eller dyl

Skönhetsideal

Jag fick en idé. Kan komma att få fler idéer.

Jag fick uppmärksamhet trots att timmen var sen.

-Vad gör du? Vad är det där?
-Stomipåse
-Vad är det?
-*förklaring*
-Vad äckligt! (vuxen människa, vill bara betona det). Varför har man det?
-*förklaring*
-OK, jo men visst skulle jag kunna acceptera det om det var någon jag verkligen älskade...bla bla bla
...och så fortsatte det i väntan på buss och under busstur hem. Under vägen minskade tydligen äcklet och när jag hoppade av bussen hade jag ett nytt fan.

Denna gången på Järntorget i Göteborg, men stomigerillan kan slå till när som helst och var som helst.

Uppföljning och lite nytt

Efter 1,5 h väntan fick jag träffa läkare. Jag var nog den enda i väntrummet som tyckte att det var snabbt jobbat. 12 h var det ju förra gången. En kvinnlig läkare. Kändes bra. Vet inte varför. Hon tittade både en och två gånger och konstaterade att vätskan var klar och att det bara var i huden det släppt. Bad mig hålla koll på det om det började vara eller ömma mer. 4-6 v läkning. Som med maggen då, när den sprack upp. Beskedet lugnade mig lite. Åkte direkt hem och stupade i säng. Redan igår vätskade det mindre. Är fortsatt öm och lite röd,en det har jag nog varit hela tiden sedan op. Svider mest hela tiden. Har även upptäckt en svart tråd som sticker ut ibland genom stomin. Känns ju sådär. Ska hålla lite koll på den med. Borde ju försvinna av sig själv. Men min kropp är inte så bra på att göra sig av med stygnen.

Ang påsar så har jag nog kommit fram till att Dansac är den som funkar bäst nu. De andra sitter inte fast på min magge som är ömsom bullig, ömsom platt. Tyvärr löses den plattan upp fort vid stomin men läcker inte. Huden under stomin har repat sig.

Om lite mer än 1 v åker jag till Paris. Gissar att stomin får bada i Evian då :)
D som jag träffade när allt begav sig hörde av sig på mejl idag. Min mejl fick mask i helgen och tokspammade. Hade inte bestämt om jag skulle höra av mig till honom men nu svarade jag och föreslog en öl. Vet inte hur det kommer att gå. Är ganska jätteförbannad på honom och det faktum att han inte hört av sig en enda gång. Som sagt 12 år har vi känt varandra. Skitskalle.

Upp som en sol...

Igår drack jag öl och var glad. En härlig helg lovade jag mig själv. Idag vid påsbytet såg jag ett litet glapp mellan hud och tarm i gropen där det blödde så mycket efter op. Vet inte om glappet är nytt för idag. Blöder inte. Vilket jag tar som ett dåligt tecken. Blod brukar innebära att något läker. Vätskar mycket och har gjort hela tiden. Har bara antagit att det är pga att påsen sitter dåligt där. Idag svider det också. Ringde Sjukvårdsrådgivningen. Deras tips jourmottagning. Så nu sitter jag här i väntrummet med massa folk och bakfyllehuvudvärk med hopp om orden att det kommer att läka ihop. Precis som det gjorde i maggen när ärret gick upp. Förr hade jag väntat till måndag, men numera agerar jag på min oro och tar plats.

Hur svårt kan det vara...

..att få rätt grejer utskrivet på hjälpmedelskorten?! Inga problem jag tar gaffatejp och Ica-påse så länge. Mummel, mummel. Morr, morr.

Konvex - Vexé

Vexé (fra) som i upprörd typ... Här kommer en sammafattning:

1. Stomiterapeuts kommentar till att jag är väldigt upprörd över att ha blivit slicead och dicead och sedan tack och adjö, utan att kirurgen vill träffas för uppföljning: Ja vad vi tycker är en lten operation kanske inte är vad du tycker är en liten operation. Så det är JAG som missuppfattat det här med lokalbedövning och skära i huden.

2. ERKÄNNADE: Stomiterapeuten sade faktiskt att JA stomin är för kort. TACK, då är vi två som vet detta. Att sluta luras med nog och borde. Bra. Sade också att den är fin för övrigt. Ja den är fin, söt. MEN för kort.

3. Fick med mig ett gäng konvexa påsar igår. Vad ska man tycka? Är det verkligen bra med det där trycket på maggen? Det totala svidet runt stomin har blivit bättre tror jag men som sagt det där trycket gillar jag sådär 2 dagar in i det hela. Sammanfattning av mina test (nu är vi där igen med tester):

Coloplast Sensura 1-dels konvex light: Samma typ av påse jag använt innan men konvex då. Den hårda plattan för stor för min lilla mage. Släppte nästan direkt på sidan vid naveln. Fick tejpa innan jag lämnade sjukhuset.

Dansac 1-dels konvex: Fick byta till denna när jag kom hem. Satt OK. Tidigare erfarenheter av Dansac är att plattan blir stel och släpper på natten typ. Påsens form och utseende är väl sådär. Utloppet sämre än det på Coloplats. Finns bara i Midi.

Welland 1-dels konvex: Hade Welland efter min första op. Är lite för lång för mig. Skaver på låret. Det är denna påse jag har på mig nu. Inte snygg den heller, eller bra utlopp.

Har inte så mycket mer att prova. Dansac 2-dels som har liten påse. Utöver det är det vanlig påse med någon slags tätning som gäller gissar jag.

Återbesök hos stomiterapeut? I maj.. Hon var säker på att det här skulle lösa sig, så det känns bra. Jag får sno lite av hennes säkerhet.

Pasta, ringar, salvor...

Tack alla underbara som ger tips och hejar på!

Idag var jag på jobbet igen. Stundtals jobbigt när goda kollegor frågar hur man mår. En eller 2 tårar har kommit fram trots alla försök att hålla tillbaka.

Efter jobbet en kort promenad o glass med T. Han såg hur lite jag ville hem. Efter det gråt och apati på soffan. Det brinner runt stomin. Ffa undersidan stomin. Imorgon får stomiterapeuten ge sin dom och sina råd. Letade fram gamla pastor, ringar och salvor jag har sedan innan. Gissar att det är ny vända med test som gäller. Något som inte funkat innan kanske funkar nu med kort stomi och gropen på ena sidan.

Han hörde av sig idag också, varit bortrest hela helgen. Bla, bla, bla hur mår du, bla, bla, bla. Nej, jag vill inte ha sällskap. En stund senare meddelande om att det varit fånigt och dåligt att föreslå kk. Bra kände jag. Bra att det kom av egen maskin, på egen tanke.

Tårar som bränner och hud som svider

Hade 2 härliga timmar ute i solen idag. Resten har mest varit piss. Eller ja, dagen började hyfsad. Provade att duscha utan påse och det gick fint. Huden börjar ta stryk nu utav påse som passar dåligt. Rött och svider konstant. Försöker rädda upp lite med Cavilon kräm och med att byta påse 2 ggr per dag. Stomins diameter fortsätter minska. Nu nere på 26 mm skulle jag gissa på. Låter fortsatt mycket. Hatar. Hatar allt. Hatar så mycket att jag ringer till syster och A och bara gråter. Säger att jag bara vill lägga mig ner och dö. Att jag inte orkar. Syster orolig. Säger att hon älskar mig. Gör hon bara när hon är orolig. Säger att jag är den starkaste tjej hon vet. Hon är orolig. Jag är orolig. Hoppas på mirakel. Förväntar ändlösa kamper mot sjukvården. Hur ska jag orka.

Titanic

Går väldigt snabbt under med detta. Med hud som brinner runt stomin trots ett extra påsbyte försöker jag sova. Arg och ledsen. Dåliga tankar. Gråtattacker. Gissar att jag så småningom somnar av utmattning.

Depp 2

Otröstlig. Varje fiber i mig känner på sig att det här inte kommer att funka. Men kan bara ge det tid. Vet att det måste få läka. Idag blödde det lite mindre runt stomin. På ovansidan blöder det en del fortsatt . Ser nästan ut som om huden inte riktigt läkt fast vid stomin eller vad man ska säga. På ena sidan har det blivit lite som en grop efter denna op. Problem. Påsen vill inte sitta bra där. Och det är problem med att stomin är så kort, det är bara så. Jag hoppas att jag på tisdag, när jag ska träffa stomiterapeuten, kan få tips om annan påse. Jag kan inte göra så mycket. Nu är detta gjort och jag det är bara att "roll with the punches"! Just nu finns det inte mycket kämparglöd i mig. Sitter mest och gråter. Vill inte träffa någon. Vet att mamma är orolig och vill att jag kommer hem, men nej.
Fasar för att gå till jobbet med denna nya stomi som låter mer och på annat sätt. Förra hade jag ju hyfsad koll på när den lät och vad jag skulle göra för att dämpa ljud.

Depp

Puh. Sitter och lyssnar på en mage som låter mer än någonsin. Hoppas och ber att det har att göra med att jag fortfarande är svullen. Är ledsen. Ledsen över att jag inte tror att det kommer funka bra med denna nya stomin. Ledsen över att påsarna sitter dåligt. Ledsen över att ha ont. Ledsen över att känna mig sjuk. Vill inte ens ut i solen. Vill inte äta. Jobbar för att hålla tankarna på annat.

Igår var mannen från januari på besök, sedan mars händer det att vi sover bredvid varandra och kramas. Igår kramades vi mer än vanligt. Kändes fint. Kändes som jag behövde det. Sedan föreslog han att vi skulle bli kk. Kändes mindre fint.

Snälla snälla stomin bli bra?!

Huga!

När jag tog av påsen var jag redo att slänga mig till akuten. Blä så det såg ut. Men jag tog mig samman. Tvättade långsamt och noga, försiktigt. Pricken är som sagt kraftigt reducerad. Såg hyfsat rund ut. SVULLET runt om. Hoppas att det inte är infekterat. Allmäntillståndet är bra så jag hoppas att svullnaden runt om inte är annat än något som lägger sig. Såg värre ut än förra gången. Nu tar jag en dag i taget och hoppas att varje dag innebär en finare Pricken. Idag var Pricken 28 mm i diameter (innan 20 mm och efter förra op 32 mm).

Kramar och hjärtan till alla er där ute, ni är ovärderliga!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bättre?

Känns lite bättre idag tror jag. Mindre feber. Sov bättre i natt. Försiktigt optmistisk. Har fortfarande inte vågat byta påse. Imorgon. Idag har jag mest suttit i soffan och jobbat. Just nu gör det mest ont när jag reser mig upp och går några steg och när jag ligger på rygg.

Dagen efter

Idag är det verkligen dagen efter. Mådde nog ofärskämt bra igår. I natt kunde jag sova i 2 ställningar, på rygg och halvt på sida. Ont i ryggen? JA. Så i morse fick jag rulla ur sängen som en valross. Magen är svullen och blå. Än så länge inte bytt påse så jag vet inte hur illa det ser ut under. Imorgon smäller det. Ångest.
Förutom den där elefanten som suttit på min magge har jag haft sällskap av lite feber idag. Att jobba på måndag var nog en ambitiös tanke.
Försöker tänka bra tankar om att allt ska ordna sig. Försöker tänka på kul saker i framtiden. Resa till Paris och Skottland.

Idag

Op blev större än planerad pga komplikation. Dvs kirurg skar för mycket eller för djupt eller något. För att jag är så tunn. Bukfetma någon? 2 h op...
Kirurg inte helt nöjd då detta resulterade i kort stomi...trodde NOG att det skulle bli bra. NOG. Tiden får utvisa. Trötthet.

Hemma ivf med svullen magge men ok. Hyfsat rörlig. Blödde fortsatt när jag lämnade uva och skulle kontakta akuten om det fortsatte. Svårt att se men håller mig cool.

Fasa är om denna kortare variant kommer innebära problem med läckage. Jag ber till karmaguden om att så inte är fallet. Hoppas hoppas detta blir underbart bra!

Imorgon

...men först några ord om undersökningen av ändtarmen igår. Det var ju INTE kul. Första gången efter stomin. Innan stomin har jag inte haft så ont av underökningarna mer än att det är jävligt udda rent allmänt och speciellt när de blåser in luft. Men igår gjorde det ont. Ändtarmen är inte van gissar jag. Har fortfarande ont. Tarmen såg fin ut sade kirurgen. Hurra! Eller något. Tycker den där fina tarmen bara hånar mig. Nåja, alla möjligheter finns för att lägga in grejerna. Återkommer med alla frågor jag har om det!! Glömde för övrigt fråga om det där med att operera in och ha mycket luft. Gissar att det kommer bråka i sådana fall. Men som sagt jag återkommer. Tankarna har i vilket fall börjat snurra.

Imorgon då? Jo kl 07:00 är op planerad till. En liten skiten operation som jag hoppas går bra (hoppas hoppas). Tycker fortsatt det är jobbigt att vara på sjukhuset. Igår på Kolorektallab kommer minnen tillbaka man liksom förtränger. Så idag ska jag städa och dubbelduscha. Har laddat upp med massa mat.

Frågor!

Op närmar sig och frågorna hopar sig. Eftersom det är NI som vet och NI som har tid att svara frågar jag. Sjukvården har inget. Ska som sagt lossa på stomin från huden och sy fast igen med lite större hål. Faktum är att jag minns inte mycket från förra op eller tiden efter så det är nästan som att vara op-oskuld igen. Mina frågor:

1. Får man tvätta med descutan vid stomin innan op? Borde ju få det eftersom det är där det ska opereras, men vad vet jag. Vet ni?

2. Hur är det nu igen efter op med stygn runt stomin? Ska man vänta 2 dagar innan man byter påse. Har för mig att det var så efter förra op.

3. Duscha efter op utan påse. Bra? Dåligt? Hellre tvätta rent efter dusch med kompresser?

4. Hur lång tid tar det innan det läker runt stomin ungefär?

5. Annat att tänka på?

Som ni märker var jag ganska medtagen och hög på smärtstillande efter förra op.

Sjukvårdsketchupeffekt

Nu händer det grejer...lite väl mycket grejer. Först kom kallelse till den korrigerande operation jag suttit på väntelista för. Den går ut på att vidga huden runt stomin för att det låter och trycker i stomin. De ska alltså skära runt stomin, vidga huden och sy ihop. Jag är skräckslagen. Bara liten operation men förra gången jag gick dit fick jag stannna i 21 dagar. Jag kommer aldrig att bli rationell gällande sjukvård eller operationer. Jag kommer alltid vara skiträdd och orationell.

En dag efter den kallelsen fick jag en till kallelse till kolorektallab för undersökning av ändtarmen (besöket jag skulle haft i september får jag nu 2 dagar innan op!). Blir en underbar vecka om sisådär 2 veckor...

I veckan har jag blivit mer eller mindre fri från influensan, MEN har isället dragit med en härlig smärta i ljumsken under stomin. Jag har hunnit tänka ljumskbråck. Hade ju varit typiskt. NU börjar det bli bättre. Puh!

Frisk...typ

En vecka tog det. Huga-baluga vad jag blev dålig. Hög feber och frossa OCH ljumske. Vad då ljumske? Jo, jag har tydligen hostat så mycket att min ljumske tagit stryk. Haft svårt att gå de senaste 2 dagarna. Förtränger. Väntar. Hoppas att det ska försvinna. Att det inte är något som gått sönder. Sitter på stomisidan. Men jag frågar mig som alltid: Är det akut? Nej! Nä men då så då gör ju sjukan ändå inget. Så jag väntar och hoppas. Avbrott på träning. Inte kul.

Jo just det, snart ska jag på allvar börja kriga med sjukhus nr 2 om uteblivna tider etc etc etc. Laddar.

Feberfrossa

Just avverkat dag 4 med hög feber. Svag. Dag 1-3 var jag hemma hos honom. Min vän, han som i januari var typ något annat. För svag för att ens filosofera över faktum. Men ett annat faktum är att det känns så himla bra när någon bara säger "stanna här, jag tar hand om dig". Guld. Hoppas att dag 5 kan utlova någon slags bättring. Sedan stomin får jag oftare feber. Nästan alltid när jag är förkyld. Är väl någon stackars bakterie i tjocktarmen som saknas.

Kämpar eller ger upp

Idag är en sån där dag jag vaknar 1 sek efter stressen, den finns där innan jag slår upp ögonen. Nej tack. Vill bara vägra och stanna under täcket, kolla på film och stanna inne från världen. Jag har snällt duschat och klätt på mig. Biter ihop till den grad att det gör ont i käkarna.

Kämpar eller ger upp

Idag är en sån där dag jag vaknar 1 sek efter stressen, den finns där innan jag slår upp ögonen. Nej tack. Vill bara vägra och stanna under täcket, kolla på film och stanna inne från världen. Jag har snällt duschat och klätt på mig. Biter ihop till den grad att det gör ont i käkarna.

Februari

Vi bestämde oss direkt han och jag att försöka komma tillbaka till det där innan januari. Vi träffades över käk och öl i torsdags. Det gick väl hyfsat bra fråntaget lite för långa blickar in i varandras ögon typ. Givetvis är det svårt att lösa allt från ena dagen till den andra. Vi tycker ju trots allt om varandra. I går kom därför mitt svar till hans inlägg på FB:

Igår var det för övrigt så kallt att nattsuddandet lämnat mina fingertoppar helt avdomnade. Hoppas dom vaknar till liv.

Andra saker som hänt i veckan:

1. Besök på sjukhuset som behandlade mig innan stomin, och som nu behandlar mina 20 cm ändtarm som finns kvar typ...

Ännu en ny läkare! Ännu en gång sade jag att jag är arg över hur jag behandlats. Han höll med om att det var en bra idé att skriva ett brev. MEN det ironiska i det hela är att efter att hört min historia med symptom och medicinering var det enda han kunde säga att jag haft en ofantlig otur, att jag inte borde blivit så sjuk. Så, diagnos: ofantlig otur. What's new?

2. I går pratde jag med mamma på telefon. Vi har släktingar i USA, har inte riktigt koll på vad de är i relation till mig men ändå. En av dom är en man på 50 år som haft missbruksproblem vad jag förstår och som tar fina kort han använder till att göra fina vykort av. Denna man hade i vilket fall skrivit ett brev till mig efter det att han via mammas brev förstått vad som hänt förra året OCH han har gått igenom precis samma, kanske 6 mån före mig. Så udda. Har börjat skriva ett brev till honom om min historia.

Over and done with!

Januari blev vår månad men i morse bestämdes det abrupt att sluta och återgå till vänner. Ett gemensamt beslut. Ett vettigt beslut. Han vill ha barn. Det vill inte jag. Svårt att kompromissa på denna punkt. Kul? Njae. MEN jag är ofantligt lycklig över att ha tagit detta steg, och att han hjälpt mig med det. Och det sa jag till honom och tittade honom djupt i ögonen. Mitt på dagen skrev han på FB:" Imorse tog januari slut." Kändes fint och sorgligt. Var sorgsen inombords idag.

Nu är fokus avprogrammering. Jag är bra på sånt. Glömma och förtränga. Kankse därför jag är en tjocktarm kort... Kvällens dos av "annat" blev en hetsig springtur i en iskall och hal stad. Underbart att fylla lungorna med kall luft.

To be continued...

Jo men vi fortsätter att umgås. Han är snäll och gör inget stort väsen av påsen. Ryggar inte tillbaka om handen skulle råka hamna där. Han är snäll samtidigt som jag hatar påsen. I relation till en annan människa börjar tankarna kring att operera in skiten mala. Att få ha en mage någon kan stryka handen över utan all jävla extrautrustning. Men jag är otroligt glad att ha stött på någon som pallar, som ger hopp för framtid. Hopp om att man inte är något jävla freak utan räddning.

Vad händer?!

Idag är andra natten jag sover ensam sedan i lördags! Från 0 till 100. Jag vet inte vad jag sugits in i men det känns härligt och avslappnat faktiskt...eller ja så avslappnat det blir med påsen. Vi känner varandra, inget behov av fasader. Jag vet inte vad detta kommer att bli, vi vill olika saker med livet, men just nu tänker jag bara på den varma känslan i maggen. Även om det blir fel och vi inte kan vara vänner så har detta betytt ofantligt mycket.

I did it!...

...och jag är fortfarande kvar hemma hos honom....och vi planerar att sova tillsammans i natt igen...

Visst maggen lät och det var massor med luft mtp alkoholintag. Fick tömma flera luftfyllda påsar under natten. Men det gick! Heja mig!

Övernattning

En liveblogg...jag har outat att jag vill sova bredvid min kompis och han flaggar för att han snarkar. Kanske tar jag ett stort steg i natt.

Brasiliansk vaxning stånd...

...sökte du på och hamnade på min blogg. Stackars dig :)

Ibland kollar jag lite bland statistiken på bloggen. Roande att se vilka sökord som leder hit. Nu ännu större chans/risk att de som söker på brasiliansk vaxning stånd kommer hit. Välkomna! Här pratas det mest bajs, jobb, kramar å sånt. Hepp!

Jobba, jobba, jo-o-bba

Imorgon börjar arbetsåret 2012 på riktigt...och jag vill bara vara ledig. Vill sova. Ger man mig ledigt så är det månader och åter månader av trötthet som ska tas igen. I och med att jag kommer bort från jobb etc och bara får vara själv så funderar jag mycket på vem jag är och hur jag lever mitt liv. Känner av hur mycket kraft som går åt till att vara den där personen jag är där ute. Jag vill inte säga att jag spelar teater men jag spelar försvarsmekanismer. Börjar bli trött på det, trött på mig själv. Den sidan av mig själv. Nu när kroppen börjat tränas på riktigt ska huvudet få sitt också.

LUFT

Mycket mindre luft när jag är ledig. Gissar att det kanske är stress som gör att det blir så mycket luft?! Tror inte jag äter så mycket annorlunda. Givetvis låter stomin mindre när jag är ensam också. Livets ironi. Givetvis tänker jag mindre på om den låter då men... Låter mindre när jag är ensam och när jag är med människor som jag inte bryr mig om det låter. Återigen stress. Stress is BAD. What's the news kan man fråga sig...

Livet är kort så idag köpte jag en ursnygg jacka från Fifth Avenue Shoe Repair. Ursnygg. Min filosofi kring kläder är att satsa på jackor och skor, då ser allt annat ursnyggt ut också! Jag köper mest billiga saker. Vill kunna använda och tvätta skiten ur grejerna. Min tvättfilosofi är hård. Få överlevare. En annan del av min filosofi är acessoarer. Livar upp det mesta. Idag rassel-tassel med feta guldarmband. På nyår var det fluga, och har gärna hängslen eller feta halsband. Men tajta tröjor blir det inte mycket av nuförtiden.

Åh åh åh, planerar resa till Paris i Påsk. Det enda jag vet är att det blir hotell och hotell med toa på rummet. Längtar, längtar, längtar. Vår och varmt. Hoppas få med mig en kompis eller 2, men inte alls säker. Jag måste ivf dit och jag måste boka något att se fram emot.

Ledig dag

Sovmorgon, film till frukosten, springtur, film till lunchen.....

Har inte gjort många knop och det har varit underbart! Har ffa inte satt på jobbdatorn. Nu 3 dagar ledigt till. Underbart.

I veckan filmkväll x 2. De flesta gånger kan jag ta det här med att stomin låter, men ibland blir det bara för mycket och jag blir så arg och ledsen. En av dessa kvällar var sådan. Han märkte det i min blick men jag sade att det var inget. Man vill liksom inte att fokus ska vara på ens mage där det kommer skit. Jag hoppas operation ska lösa detta, men är inte övertygad.

Han är en kollega, vill förtydliga det. Ibland förvirrar min önskan att bli kramad mig och jag har varit nära att fråga om han inte kan göra mig en tjänst och hålla om mig i soffan framför filmen. Man är ju helt jävla skadad. Men hela min varelse bara skriker efter det. Jag har till och med funderat på vilka killkompisar jag skulle kunna ringa som kan göra mig den tjänsten. Skadad.

Gott nytt!

Idag träffade jag människor jag inte träffat på länge. Bekanta. Personer som är glada att se mig. Som beundrar mig på något vänster. Beundrar mig för vad jag gått igenom. Känns bra när man kämpar på. Nu jävlar som min bror skrev i sin nyårshälsning. Nu jävlar!