1 år!

Japp i denna stund för ett år sedan var jag mitt i min operation, mitt i narkosens underbara ingenting.

Dagen till ära har jag pimpat en födelsedagspåse! Tack alla där ute för tips, råd och hejarop!

Statusuppdatering

1. Jobbar fortsatt mycket. Imorgon kommer det in en tjej som ska ta över delar av mitt jobb. Både kul och jobbigt. Har redan lärt upp och supportat så många.

2. Har börjat klippa 20 mm hål för påsen istället för typ 21 mm. Bara att följa linjen m a o. Skönt för den morgontrötta.

3. Fortfarande ingen tid till kirurg. Återbesök skulle vara i september. Inte förvånad.

4. Fortfarande inget som övertygat mig att operera in grejerna igen.

5. Fortfarande massor med luft i påsen. Hade klarat mig utan det. En sak som talar mot reservoar. Ha massa luft som trycker på hela tiden.

6. Befinner mitt i perioden jag var sjuk förra året. Känns som en evighet sedan. Gör mig både ledsen och glad på något sätt.

Svart på vitt

Tidrapporterade idag för förra veckan. 48,5 h och då är inte helgens jobb med. Man kan säga att jag inte gjorde så mycket mer än jobbade, och transporterade mig till och från jobbet. Men jag tror att målet är nått. Att göra en rejäl insats istället för att vecka efter vecka ligga efter. Jag var nöjd när jag lämnade jobbet vid 19. Jag vet att det inte kommer vara länge, men just nu är jag ikapp.

Idag har jag lite ont...eller ja tryck och småhugg...vid höften på vänster sida, motsatt till stomin. Har ju en krök där som bråkat ända sedan op till och från. Hoppas bara på att det inte blir värre.

Denna oktober...

...är inte förra oktober. För ett år sedan mådde jag dåligt! Då hade jag mått riktigt dåligt i en vecka men ändå gått till jobbet. 2 dagar till sedan gick jag hem men 39 graders feber och kom inte tillbaka på 6 veckor. Men detta i bakhuvudet var det mycket jävlaranamma när jag var ute och sprang. 9,5 km! Starkare än på länge.

Besöket på sjukhuset då? Var ska jag börja? Jag tror det säger allt när läkaren började det hela med att säga "jaha jag har läst din journal och eftersom vi inte hört något på ett år gissar jag att du mår bra". Ja tjenare.... Förklarade vad jag tyckte och kände. Lipade givetvis som alltid när jag är arg. Hatar det. Vad jag fick ut av det hela var att ha sagt min mening, en bekräftelse på att om de gjort undersökning aug 2010 när jag var på rutinbesök så hade detta upptäckts, att han skulle se om ev ersättning gick att få och att han uppmanade mig att släppa detta och leva livet. Fick taget lite prover också så det känns bra. Lever, njure, vitaminer etc. Funderar på att mer officiellt ta upp detta och skriva till sjukhuset. Nog för att jag är där jag är, men finns andra...

En underbar och skrämmande sak är att jag fick jobbet! I fredags kom vi överens. Så nu är inte oktober bara månaden jag blev sjuk utan då jag fick ett jobb som förhoppningsvis är grymt och ger grymma framtida möjligheter. Det kommer ställas höga krav på mig och jag måste lära mig palla det.

Imorgon

Japp, har bestämt mig för att gå till den här läkartiden imorgon på det där sjukhuset jag har åsikter om. För att hämta ut mina jornaler och ge min syn på saken. På hur jag upplevde vården för ett år sedan. Avslut.

Just nu är det mycket. Det är mycket på jobbet och mycket i mitt huvud. Denna tiden förra året var jag på en snabb resa mot operation. Igår när jag satt på bussen hem såg jag en sån där liten hund som kan se så där ledsen ut. Jag blev ledsen, och jag skämtar inte, var tvungen att gå av bussen en hållplats tidigare för att jag började böla. Kännns som om jag vrängts ut och in. Känslorna på ytan.

Jag vet att det kommer gå dåligt att hålla sig kall imorgon. Men jag skiter i om jag börjar lipa. Jag måste.

Världen är liten!

Idag satt jag på möte med en person som visade sig vara min kirurgs dotter...världen ÄR liten. Med ett ovanligt efternamn var jag tvungen att fråga...

Annars då? Ja som ni märker är det mycket frånvaro på bloggen och det är framförallt pga att jag har för mycket att göra på jobbet. Stressat mig till en halv nackspärr och flimrig syn. Ja jag vet, hur funkar man egentligen?! Idiot är man...jag

Precis ungefär exakt nu för ett år sedan började jag bli riktigt sjuk. Svårt att minnas egentligen. Som i en dimma.

Stomin då? Jo då det rullar väl på. Låter mer än vad jag gillar men men vad ska jag göra... Behöver bli starkare i magen. Har varit på body pump och maggen är inte ok. Svag. Har mest att göra med att jag inte vågar. Rädd. Springa kan jag och ta i, men när det kommer till styrketräning vågar jag inte pressa maggen. Och jag vet att till en viss mån måste jag ju pressa för att bli starkare.

Har börjat få lite ont typ där snutten är fastsydd i buken, där ärret gick upp. Ignorerar då jag vet att inget kommer göras ändå. Och på tal om sjukvården så har jag fortfarande inte fått kallelse trots att det var sagt september. Är jag förvånad?...NEJ

Jobb, jobb, jobb

Har sjukt mycket att göra på jobbet. Ligger hela tiden efter. Har blivit nästan komiskt. Varje dag får jag prioritera det allra allra mest akuta. Inget blir bra gjort. Ser egentligen ingen ände på det utan jobbar istället på min inställning till det hela. När det är riktigt mycket och jag biter ihop käkarna och gör listor på allt jag måste hinna så tänker jag på maggen. På att jag redan stressat ihjäl mig typ och måste lära mig att ta det lugnt!
Träning är bra. Då kan man inte tänka på så mycket annat. I helgen längdrekod: 5,6 km terräng + 2 km asfalt: 7,6 km! Jäj! Idag tänkte jag toppa med lite spinning men det blev body pump pga förvirring från min sida. Maggen hänger fortfarande inte med som jag vill. Drar i den vid vissa övningar. Försöker ta det lugnt utan att ta det för lugnt.