Asså det här med mensvärk har blivit mindre kul post-op. Får liksom en apkramp i hela bäckenet & kramp i ändtarmen givetvis!! Kära lilla stumpen. Stumpen, pricken och jag vi kämpar tappert på.
Läste på en del om Kocks blåsa igår. Verkar fått ett rejält uppsving. Det konstiga är att jag satt och tänkte "usch vad äckligt att gå runt med bajs inne i kroppen". HA! Det har man ju liksom gjort hela livet och nu helt plötsligt tycker jag påse är mer hygieniskt, tvätom alla andra. Hm, ska t aupp det där med Kocks när jag träffar kirurgen nästa vecka. Lite äckligt och meckigt att tömma med kateter känner jag dock. Nåja, bäckenreservoar har fortfarande inte satt sig som ett alternativ i hjärnan.
Hittade din blogg för några veckor sedan och ville mest säga hej. Jag är i samma ålder och har Crohns sen tolv år tillbaka fast blev först diagnostiserad med Ulcerös proktit, sen UC och för två år sen med Crohn's. Oh, the joys...blev opererad första gången för drygt två år sen och blev då av med 1/3 tjocktarm och fick en kolostomi. Efter ytterligare två operationer lades stomin ner. Blev av med stumpen i samma svep. Sen kom den där crohnsen tillbaka och ännu en tredjedel fick tas bort. Nu har jag återigen en kolostomi. Nu tre och en halv månad efter den sista operationen mår jag ok ibland alla dessa spillror av uppskurna magar och utplockade tarmar. Traumat känns mindre akut nu när jag får må bättre, men funderar mycket på hur man tar sig förbi sådant här. Förut har stoppat huvudet i sanden och det funkar väl sådär. Har träffat en psykolog som behandlat mig med KBT. Det var jobbigt, men nyttigt. Gav mig några verktyg och en större förståelse för hur de mentala banorna kan te sig.
SvaraRaderaOj, nu börjar det bli långt. Jag har ingen blogg, men läser gärna andra och försöka kommentera. Jag känner så väl igen mig i det du skriver och upplever. Jag hoppas på det bästa för dig trots dessa motgångar. Jag gillar din humor mitt bland eländet. /maria
Hej Maria!
SvaraRaderaTack för kommentaren! Spännade det där med diagnoser. Jag har grunnat mycket på det där hur snälla lilla proktiten blev elak kolit! Som med mycket i livet skäller jag på mig själv. Hade jag bara stressat mindre hade koliten hållt sig borta. Har du tänkt i dom banorna? Tror du vi hade åkt dit oavsett eller är det livet som puttat på sjukdomen?
Fantastiskt att kroppen pallar alla operationer! När jag opererades var jag gräsligt svag, brydde mig inte om något. Men vet inte hur det blir inför framtiden med ev planerade operationer. Dels när man vet vad man vaknar upp till, men även att man inte vet. Jag beundrar er alla som tagit sig igenom flera op!
Japp, har insett att knoppen behöver sig en genomgång för att komma vidare. Den där sanden känner jag igen. Jag har lovat mig själv att inte gå under med detta och att kanske till och med göra det till en motivator att inte vänta med att leva utan ta tag i all grejer jag vill göra(inte riktigt där än). Senast idag bestämde jag att tennislektioner får det bli när ärret slutar bråka.
Det blev lång det här med :)
Hoppas vi hörs snart igen! Pricken
Ja, absolut. Jag har känt/känner relativt mycket ångest och skuld för att det blivit som det blivit. Fast egentligen tror jag inte att det är mitt fel, men försöker i mycket större utsträckning anpassa mitt liv efter min sjukdom nu än vad jag brukade göra. Jag flyttade till London för 5-6 år sedan och levde ett mycket stressigt liv, vilket jag tror haft betydelse för att jag blev så dålig. Samtidigt som det är hemskt svårt att vara vuxen och inte stressa om man ska jobba heltid samt ha ett socialt liv. Jag tog beslutet att flytta tillbaks till Sverige och försöka leva ett lugnare liv. Jag försöker också vara noga med mat, sömn och vila. Vi får väl se om det visar sig ha någon betydelse...
SvaraRaderaJag längtar också till att börja träna. Känner verkligen av magmusklernas icke-existens och vad det gör med min hållning och ryggvärk. Min kirurg/stomisköterska har sagt att det tar ungefär sex månader för det att läka helt. Med min parad av operationer tänker jag att jag ska ta det lugnt. Men, åh vad jag längtar efter lite muskler och att känna mig stark! Sköt om dig!