Kanske inte framgår så mycket i bloggen men jag är typen av människa som snöar in på grejer. När jag t.ex ska köpa baddräkt så är det ett projekt. Jag kollar, köper, provar, kollar igen och köper. Tänker om och byter, köper nytt. Orkar man inte prova blir det lite som det blir. Idag kom jag hem med 2 nya baddräkter och lite udda bikinidelar. Gillar udda. Jag är udda. Jag är tjej men också killig. Tycker tjejer ofta kan vara fjantiga. Skvallriga. Omständiga. Killar är raka. Nog för att det där med tjej och kille kan ställa till det ibland. Känslor och så. Men det brukar gå bra. Innan jag blev sjuk hängde jag med 3 killar. Underbart. Konserter, öl och skitsnack. Nu är jag ju lite annorlunda än mitt vanliga annorlunda jag. Vi har glidit isär. Men det är det som är så underbart med killar. Om jag skulle ringa skulle det inte vara sura miner eller "varför har inte du ringt?!" Killar är också fjantiga i och för sig. När de pratar om tjejer, vad de tycker om hos tjejer. Ofta vill de ha helt meningslösa tjejer. Skrattar åt dom ena stunden och vill ha dom nästa. People! Jag vill ju också ha någon givetvis, men är inte så noga med det. Inte desperat. Absolut inte. Men tycker om att vara tillsammans liksom. Drivet i tillvaron. Jag har ju aldrig strävat efter familj och barn så den pressen finns inte. Jag vill rå om mig själv och upptäcka världen. Egoist, ja kanske det. Känner liksom inte att behöver föra mina gener vidare. Jag är inte en sån som inte tycker om barn. Det gör jag! Dom är balla! Men jag har haft en lång process att bli människa själv så jag är inte redo. Och en påse på det. Innan påsen kom in i mitt liv började jag känna mig som en nöjd människa mestadelen av tiden. Det var härligt. Har alltid haft något som följer med mig som gör mig ledsen ibland. Men det har liksom blivit hanterbart. Nu ställer påsen till det för mig. Det ledsna tittar fram allt oftare. Jag försöker göra allt gott men känns som om det bara kommer skit tillbaka. Jag vet att det är fel att säga så. Det är inte sant.
Jag undrar hur min semester kommer att bli. Jag har ju valt att inte göra några planer. Jag vill vila. Vara själv. Ja ser det som en bra sak. Vet inte om det är det. Vet inte hur det blir när jag inte går till jobbet. Det är ju det jag gör. Jobbar. Det är där jag håller humöret upp och skämtar. Där jag inte hinner tänka på annat. På mitt liv.
Ramble, ramble, ramble... Nu åter till verklighet och tvätt som ska hämtas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar