Jag fokuserar alltid på det som är dåligt eller misstag jag gör. Det är jävligt utmattande. Intervjun från i fredags har gått från att kännas OK till att jag är ett pucko. Det som är positivt med det hela är att jag tror detta nu lett mig till att äntligen inse att jag måste träffa någon slags psykolog typish. Jag orkar inte leva mitt liv så här. Jag orkar inte stressa ihjäl mig under mina krav. Jag har återigen vaknat upp och insett att det tar död på mig att utåt verka lätt och bekymmerslös medan jag är totala motsatsen på insidan. Ja alltså inte jämt, jag har jäkligt kul också men...
Har för övrigt haft en bra helg. En sak jag inser är att jag äter mindre. Det är inget medvetet eller vad man ska säga. Jag tror det är det här eviga tuggandet OCH att stomin ofta låter och då blir man helt uppe i det och måste hålla för med ena handen etc. Senaste veckorna har det varit mycket luft. MYCKET. Mer när jag jobbar än helger. Konstigt. Kanske stress, kanske något annat. Om jag skulle få önska något så är det att stomin inte skulle låta så mycket. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar