...är inte förra oktober. För ett år sedan mådde jag dåligt! Då hade jag mått riktigt dåligt i en vecka men ändå gått till jobbet. 2 dagar till sedan gick jag hem men 39 graders feber och kom inte tillbaka på 6 veckor. Men detta i bakhuvudet var det mycket jävlaranamma när jag var ute och sprang. 9,5 km! Starkare än på länge.
Besöket på sjukhuset då? Var ska jag börja? Jag tror det säger allt när läkaren började det hela med att säga "jaha jag har läst din journal och eftersom vi inte hört något på ett år gissar jag att du mår bra". Ja tjenare.... Förklarade vad jag tyckte och kände. Lipade givetvis som alltid när jag är arg. Hatar det. Vad jag fick ut av det hela var att ha sagt min mening, en bekräftelse på att om de gjort undersökning aug 2010 när jag var på rutinbesök så hade detta upptäckts, att han skulle se om ev ersättning gick att få och att han uppmanade mig att släppa detta och leva livet. Fick taget lite prover också så det känns bra. Lever, njure, vitaminer etc. Funderar på att mer officiellt ta upp detta och skriva till sjukhuset. Nog för att jag är där jag är, men finns andra...
En underbar och skrämmande sak är att jag fick jobbet! I fredags kom vi överens. Så nu är inte oktober bara månaden jag blev sjuk utan då jag fick ett jobb som förhoppningsvis är grymt och ger grymma framtida möjligheter. Det kommer ställas höga krav på mig och jag måste lära mig palla det.
Om du känner att du vill prova att begära ersättning kan du göra detta hos LÖF, landstingens ömsesidiga försäkringsbolag. www.patientforsakring.se De är väldigt snåla med att ge ersättning, men ibland kan man ha tur och få sin ansökan beviljad. Har själv ett ärende där som jag väntar på svar om, förväntar mig inget, men kan inte låta bli att prova:) Självklart går man vidare, släpper saker och ting och lever livet. Men, det hindrar inte att man försöker få svar och någon slags upprättelse, om man känner att man vill lägga energi på det. Och du - grattis till jobbet!! Jag hoppas att det ger dig många möjligheter, och att kraven inte är högre än att du fixar det! Ta hand om dej!
SvaraRaderaGRATTIS till nya jobbet!! Så himla roligt! Kan tänka mig att det är tudelat...palla tuffa krav utan att bli stressad. Men tänker att man måste ju försöka i alla fall. OCH 9,5 km är mycket imponerande. Min energi sträcker sig enbart med till promenader, men det är gott nog. Kram!
SvaraRadera