Waz up?! Här söks det jobb. Processen av att skriva ihop ansökan och skicka in är påfrestande för en perfektionist. Jag pillar ju ihjäl mig med grejer och håller på det tills precis innan deadline. Så det är detta jag ägnar min fritid åt. Idag ringde faktiskt en gammal kollega och tipsade mig om ett annat jobb. Det tar jag som en stor komplimang att hon kan tänka sig rekommendera mig. Det där är ju alltid lite känsligt. Man vill ju kunna stå 100% för den man rekommenderar. Så det var kul! Det ska man väl ha för att ha slitit ihjäl sig i 3 år. "Om du jobbar riktigt hårt får du en påse på köpet". Thanks a bunch! Jobbet jag söker nu är på min nuvarande arbetsplats och jag märker att jag har en bitterhet mot detta ändå. Jag vet att felet är helt och hållet mitt vad gäller stress och sådant men jag blir ändå arg på jobbet. Jobbet som bara dumpade saker på mig. Månad ut och månad in. Bu. Jag ska nog därför ändå ringa på det här andra jobbet. Se vad det är. Ett möte kan ju inte skada. Totala motsatsen till mitt nuvarande. Ett itti-bitti litet företag.
I övrigt håller en härlig molande känsla i munnen mig sällskap. För första gången fick jag uppleva tandhygenist. Behagligt? Njae. Jag har ju haft "räls" innan så smärta har jag inte speciellt ont av.
Idag har stomin bjudit på mycket luft. ballong på ballong på ballong. Inte låtit så mycket dock.
Jag har ju en chef vars mor fick stomi ungefär samtidigt som mig vilket har lett till en ganska låg nivå på ämnet. För att snabbt gå igenom dagens och förmodligen veckans (månadens?) lågvatten.
Det började med en diskussion om jag vet inte vad men slutade med att jag sade något om att stoppa upp varav han svarade att "Du kan väl inte stoppa upp". Då sade jag milt att det kan jag visst. Han envisades med att det minsann inte var möjligt varav jag höjer ena armen över vår avskärmning, knyter näven och markerar med andra handen på på armbågen och säger: Ja jag vet inte hur mycket du brukar stoppa upp men.." Usch låter hemskt när man skriver det men det är bara hjärtligt. Lågt JA och på gränsen till opassande JA men det är bara när det är vi två som nivån sjunker så lågt och båda tar det på rätt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar