Tittade precis på "En andra chans" på SVT. Om personer som hamnat i rullstol efter olycka. Jag tänker på hur jag kämpar med den här påsen och kan liksom inte greppa hur det skulle vara att förlora förmågan att gå och springa. Att springa är ju lite det som håller mig uppe många dagar. Människan är fantastisk på att anpassa sig. Jag beundrar dessa personer.
Jag har i vilket fall bestämt mig för att utsätta mig för att berätta om påsen för en person. Träna. En person på jobbet som är ny. Vi har umgåtts ett par gånger privat ute på stan. Nästa vecka ska vi kolla på film hemma hos mig eftersom han ska köpa en sån tv jag har. Jag ska bjuda på hamburgare. Jag skulle säkert kunna välja att inte säga något men jag vet t.ex att maggen låter mycket på kvällen när jag äter och jag har redan pratat om min blogg som är om något speciellt och jag säger inte vad det är. SÅ jag ska träna på att säga till en annan person, en pojke, att jag bajsar genom magen. Underbart.
Idag styrketränades det och maggen känns starkare. Drar inte lika mycket när jag försöker mig på sit-ups. Och det skulle väl vara konstigt annars det har ju snart gått 10 mån. Men det har varit segt.
Jag tittade också på programmet. Bra. Hjärtskärande. Verkligt. Givande.
SvaraRaderaTycker det är bra att du ska träna, tror att det kommer gå fint, även om jag undrar hur man säger det på ett naturligt sätt. Eh bara så att du vet så har jag en påse på magen, ja, jag bajsar faktiskt just nu ;) Min mage kommer nog att avslöja mig ofrivilligt många gånger. Funderar på att köpa en pruttkudde som jag kan gå omkring med och skylla på i obekväma situationer. Fast risken för att uppfattas som väldigt barnslig är nog värre än att erkänna stomin.
Kram
heja heja - det går säkert bra. Gillar han dig så lär han ju göra det även när han får veta om påsen.
SvaraRaderaJag har ju blivit "avslöjad" av mina barn några ggr. I kiss och bajsprat har kommentarern "min mamma bajsar i en påse på magen" sagts mer än en gång. Första gången tittade ett fårvånat barn på mig och sa "men det går ju inte" - förklarade lite snabbt att jo det gör jag för mina tarmar var trasiga så dr har lagat men det blev så att bajset kommer i en påse på magen. Ringde sedan hem till föräldrarna (vi har träffats utanför fsk några gånger och de vet om min sjukdom) och talade om att det kommit på tal om nu V skulle nämna nåt hemma (men det hade han inte gjort)
Tittade också på det. Otroligt inspirerande och skönt med pepp. Vilka otroliga människor! KRam!
SvaraRadera