Först: tack ni underbara där ute!
Idag åter på jobbet. Aldrig är man väl så levande som när man blivit frisk.
Svackorna kommer och går i olika styrka och tid. Igår kunde en så enkel sak som att köpa Elle och bläddra i göra mig glad. Det är skönt. Att det någonstans finns både en vilja att faktiskt vara glad och att inte totaldö i sin egen självömkan.
Vad jag längtar efter just nu är en sån där kram som liksom håller sig kvar lite längre. En kram där man för några sekunder bara kan andas ut och släppa allt. Bara känna att allt kommer att ordna sig. Att tycka om. Längtar så det gör ont i hjärtat och kroppen.
*KRAAAAAM*. Om det nu hjälper till lite. Men det skulle varit mycket bättre med en riktig fysisk kram. Men det är allt jag kan göra för dig och hoppas på att du skall må ytterligare lite bättre.
SvaraRadera