Det var då, det var innan påsen och vi var på konsert. Han kompis till min systers man. Vi stannade kvar och dansade länge och sedan frågade han om han fick sova bredvid. Åren har gått och nu är vi ju två, jag å påsen. Nu var det konsert igen. Vi åt, drack och skrattade. Efter en stund var det som vanligt, de insåg att jag var som vanligt, drack som vanligt, åt som vanligt och skrattade åt samma dåliga skämt. De gick på sin konsert och jag på min. Sent på natten frågade han om han fick sova bredvid. Hjärtat slog fort, för mig är det stort. Att våga säga ja och strunta i att prata eller förklara påsen. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar