söndag 29 januari 2012
To be continued...
Jo men vi fortsätter att umgås. Han är snäll och gör inget stort väsen av påsen. Ryggar inte tillbaka om handen skulle råka hamna där. Han är snäll samtidigt som jag hatar påsen. I relation till en annan människa börjar tankarna kring att operera in skiten mala. Att få ha en mage någon kan stryka handen över utan all jävla extrautrustning. Men jag är otroligt glad att ha stött på någon som pallar, som ger hopp för framtid. Hopp om att man inte är något jävla freak utan räddning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår att du överväger operation. Jag minns när jag tog beslutet att lägga ner min stomi, trots att utgången för den typen av operation var oviss då kirurgen aldrig gjort den tidigare, men var villig att testa. Den övervägande känslan var att få min mage tillbaks, utan atteraljer (stavas det så?). Även om jag sitter här med facit i hand, ett facit som innebar så mycket tragedi, fysisk och psykisk smärta jag aldrig hade kunnat ana, så tror jag ändå att det var rätt beslut att försöka. Det är lättare att acceptera stomin nu. Jag har provat alternativet och det fungerade inte för mig. Sen tror jag att UC är något mindre komplext än Crohn's då den är begränsad till tjocktarmen. Men din operation riskerar du ju inte att förvärra din UC, såsom det hände med min Crohn's och operationen är relativt 'vanlig' idag. Inte för att något av det gör operationen mindre överväldigande på ett personligt plan, det är inte alls så jag menar. Det känns som om det kanske skulle vara skönt för dig att prata med kirurgen igen om op/eller inte op? Härligt med närhet! Kram!
SvaraRadera