Sovmorgon, film till frukosten, springtur, film till lunchen.....
Har inte gjort många knop och det har varit underbart! Har ffa inte satt på jobbdatorn. Nu 3 dagar ledigt till. Underbart.
I veckan filmkväll x 2. De flesta gånger kan jag ta det här med att stomin låter, men ibland blir det bara för mycket och jag blir så arg och ledsen. En av dessa kvällar var sådan. Han märkte det i min blick men jag sade att det var inget. Man vill liksom inte att fokus ska vara på ens mage där det kommer skit. Jag hoppas operation ska lösa detta, men är inte övertygad.
Han är en kollega, vill förtydliga det. Ibland förvirrar min önskan att bli kramad mig och jag har varit nära att fråga om han inte kan göra mig en tjänst och hålla om mig i soffan framför filmen. Man är ju helt jävla skadad. Men hela min varelse bara skriker efter det. Jag har till och med funderat på vilka killkompisar jag skulle kunna ringa som kan göra mig den tjänsten. Skadad.
Du är inte skadad. Du är helt jävla normal! Kram
SvaraRadera