Träning...typ

Äntligen kunde jag komma igång lite smått med träning igår efter nästan 2 mån i post-op-koma eller sjuk. Varsam styrketräning och promenad. Lungorna är fortsatt tunga efter den där bakteriegrejen. Känns jäkligt gött ivf. Humöret blir genast bättre. Syster skriver om x antal träningspass och mil hon ska avverka i veckan. Det är olika. Jag låter det vara olika. Har insett att det är olika. Jag ser fram emot långa träningsperioder utan avbrott av operationer eller sjukdom. Jag ser fram emot att kunna springa lopp. Lopp som nog inte kommer att gå fort, men lopp där man kanske kan visa att vi är starka och inte rädda för att synas. Vi får se, stomigerillan slutar aldrig planera.