Idag sprang jag 5 km. Efter det har jag inte gjort så mycket. Det tog musten ur mig men gjorde mig lycklig. Känns inget i ärret under tiden (mest i ben och rygg) men efteråt drar och sliter det en del.
Igår kom en grej tillbaka som jag känt i omgångar efter op. Det där trycket i trakten av ljumsken på motsatt sida av stomin. Höll sig kvar länge igår, även i natt. Gjorde inte så ont utan mer ett tryck. Idag känns det bättre. Får för mig att det blir bättre om jag tömmer ändtarmen (dvs om den är sugen på att tömmas...).
Gissar att jag kommer att kolla på bilden en miljon gånger. Den gör mig både glad och ledsen. Jag undrar hur livet kommer bli from here on out...
Åh, jag kollade på gamla foto häromdagen också, och såg en på min mage förut. Vilken skillnad, fast ändå inte..
SvaraRaderaHimla snygg mage iaf! Men hur ser den ut nu?
Kram!
Thanks A! Hm, jo som du säger är det ju skillnad fast ändå inte. Det är ju samma magge...typ. Jag får laja upp en bild på maggen snart. Får återskapa bilden ovan ;)
SvaraRaderaSkillnaden är annars ärret som är ganska uggly och som liksom delar maggen i 2, som en liten canyon. Jag gissar att lite magmuskler på det kan förbättra läget. Maggen är även lite mer bullig, känns som de packat ihop tarmarna i ett litet paket mitt på maggen. Svårt att förklara? Yes! Får helt enkelt återkomma med bildbevis.
Kram!
Ja, finaste magen! Jag minns den gamla magen, platt och ärrlös utanpå, sjuk och skadad inuti. Jag skulle vilja bli lite mer vän med den nya magen. Nu är det mest projekt 'dölja så gott det går'. Min är också bullig och i två delar, som en rumpa :).
SvaraRaderaJag är ju inte sådär öppen med min stomi. Självklart för att jag tycker att det är lite genant att prata med relativt okända eller halvkända människor om min stomi, men också för att de närmaste åren innan operation blev hela jag uppslukad i sjukdomen. Nu vill jag bara vara mig. Utan bihang. Jag vet att jag så småningom måste inkludera stomin mer i min mer ytliga personlighet också, men det känns som jag har några hinder att klara mig över först.
Känner igen det där med eremit. Brukade vara otroligt social. Nu när jag kan vara social igen känner jag ofta att jag varken vill eller orkar. Att vara själv är så kravlöst. Skönt, skönt, skööönt med semester. Jag är ju tillbaks i sommarjobbsträsket :). Ser fram emot ett par veckor i augusti innan terminen börjar. Sen till långa sommarlov när jag vill får arbeta som lärare! Kram!