Idag bjuder jag på en dagsfärsk bild av snyggeärret (7 mån senare typ). I mitt klipp-o-klistrande på morgonen klipper jag bort en liten bit av kanten på plattan på navelsidan för att den helt enkel fäster dåligt på ärret och jag tycker det är lite obehagligt.
Snyggeärret var väldigt snyggt i början men vet att jag ärrar dåligt. Och så är det ju det där med att det gick upp längst ner. Där är det inte snygge-li-snyggast alls. Har inte många ärr sedan tidigare men så mycket vet jag. Jag var ju extremt avmagrad när jag opererades så det har väl medverkat lite till att ärret blivit mycket bredare. Jag bryr mig inte mycket om hur ärret ser ut. Om jag inte hade haft påsen hade jag nog brytt mig. Jag bryr mig däremot kliandet på ärret. Nu kör jag med mild kortison varje dag för att hålla det hyfsat lugnt.
Jag bjuder även på en liten bild av de katetrar jag fick föra upp i såröppningen på ärret och under huden längs med ärret för att spola rent. Varannan dag i typ 1,5 mån med mindre och mindre katater ( I sann CSI-anda har jag använt en sedel som jämförelse för att ge en uppfattning om storlek). Fasiken vad modig man är när man måste. Att gå från att knappt kunna titta på såret till agera värsta undersköterskan. För övrigt var det nog sköterskornas vilja att plutta in aquacel i såret som gjorde det så stort. Efter 2 dagar med såret hade jag jätteont och då sa läkaren att det var pga detta och att det gjorde såret större (efter att jag mer elle mindre tvingat ronden titta på det). Ska inte tänka på sjukhus, gör mig bara arg. Har sagt det förut men säger det igen: Om mitt sår hade gått upp hemma hade jag fått ett frispel i enorma proportioner. Trodde att hela magen öppnat sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar