Nysprungen, stel & öm men glad är status. Idag var 2a gången jag sprang lite längre sammanhängade sträcka. 4 km kanske. Kör med min gördel fortfarande. Känns bra med lite extra stöd, mest mentalt tror jag. Fysiskt tror jag kroppen klarar sig bra utan. Idag satt den helt kaiko och var nog egentligen som att springa utan. Att ha sprungit kommer göra underverk på jobbet imorgon också. Den härliga känslan brukar hänga med ett tag! Jag hoppas verkligen kunna fortsätta springa och springa långt!
I helgen cyklar syster Vätternrundan. Hon jobbar på svensk klassiker PLUS springer maraton etc. Hon är stålkvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar