En perfektionist in action

Waz up?! Här söks det jobb. Processen av att skriva ihop ansökan och skicka in är påfrestande för en perfektionist. Jag pillar ju ihjäl mig med grejer och håller på det tills precis innan deadline. Så det är detta jag ägnar min fritid åt. Idag ringde faktiskt en gammal kollega och tipsade mig om ett annat jobb. Det tar jag som en stor komplimang att hon kan tänka sig rekommendera mig. Det där är ju alltid lite känsligt. Man vill ju kunna stå 100% för den man rekommenderar. Så det var kul! Det ska man väl ha för att ha slitit ihjäl sig i 3 år. "Om du jobbar riktigt hårt får du en påse på köpet". Thanks a bunch! Jobbet jag söker nu är på min nuvarande arbetsplats och jag märker att jag har en bitterhet mot detta ändå. Jag vet att felet är helt och hållet mitt vad gäller stress och sådant men jag blir ändå arg på jobbet. Jobbet som bara dumpade saker på mig. Månad ut och månad in. Bu. Jag ska nog därför ändå ringa på det här andra jobbet. Se vad det är. Ett möte kan ju inte skada. Totala motsatsen till mitt nuvarande. Ett itti-bitti litet företag.

I övrigt håller en härlig molande känsla i munnen mig sällskap. För första gången fick jag uppleva tandhygenist. Behagligt? Njae. Jag har ju haft "räls" innan så smärta har jag inte speciellt ont av.

Idag har stomin bjudit på mycket luft. ballong på ballong på ballong. Inte låtit så mycket dock.

Jag har ju en chef vars mor fick stomi ungefär samtidigt som mig vilket har lett till en ganska låg nivå på ämnet. För att snabbt gå igenom dagens och förmodligen veckans (månadens?) lågvatten.
Det började med en diskussion om jag vet inte vad men slutade med att jag sade något om att stoppa upp varav han svarade att "Du kan väl inte stoppa upp". Då sade jag milt att det kan jag visst. Han envisades med att det minsann inte var möjligt varav jag höjer ena armen över vår avskärmning, knyter näven och markerar med andra handen på på armbågen och säger: Ja jag vet inte hur mycket du brukar stoppa upp men.." Usch låter hemskt när man skriver det men det är bara hjärtligt. Lågt JA och på gränsen till opassande JA men det är bara när det är vi två som nivån sjunker så lågt och båda tar det på rätt sätt.

Sug i semestertarmen!

Det suger i semestertarmen. Den snutten lämnade dom kvar. Nedtrappningen har börjat känner man på jobbet. Själv ångar jag på. Andras tömning hamnar på min att-göra-lista. Men det är härligt såhär 1,5 v innan semester. Som en enda lång fredagskänsla. Igår förbereddes semestern med att köpa 2 st brassestolar. Slappläge: check! Klotgrill och badkläder är kvar att avhandla och inhandla.

Semestertarmen i sitt ässe ;)

Eremiten

That's me! Har inte träffat en människa på hela midsommarhelgen. Varje impuls att ringa någon för att hitta på något har genast gett motimpulsen "orkar inte". De tre dagarna har känts som en vecka. Mina 4 veckor semester kommer kännas som en evighet. Underbart! Bara 2 veckor kvar nu.

 Eremiten i Skrotnisse hämtad från Google

Har tänkt en del på han-den-där-som-bor-i-ett-annat-land. Har nog att göra med att han klistrat upp något kryptiskt på FB på engelska. Det där med engelska. Han brukar inte skriva på engelska. Vad f-n menar han med det där?! Jag vill ta bort honom men vill samtidgt ha koll. Hemskt, jag vet. HAN är hemsk. Hemsk! Så är det bara. Någon som beter sig så efter 12 års vänskap är hemsk. Hemsk. Blä.

Snyggeli-snygg-maggen!

Kolla kolla kolla! När maggen väl är "borta" kan man som jag inse hur lite bildbevis man har på den. MEN igår hittade jag en bild som har ca 1 år på nacken. Kolla kolla kolla in vad snygg den var! I miss u gorgeous!

Idag sprang jag 5 km. Efter det har jag inte gjort så mycket. Det tog musten ur mig men gjorde mig lycklig. Känns inget i ärret under tiden (mest i ben och rygg) men efteråt drar och sliter det en del. 

Igår kom en grej tillbaka som jag känt i omgångar efter op. Det där trycket i trakten av ljumsken på motsatt sida av stomin. Höll sig kvar länge igår, även i natt. Gjorde inte så ont utan mer ett tryck. Idag känns det bättre. Får för mig att det blir bättre om jag tömmer ändtarmen (dvs om den är sugen på att tömmas...).

Gissar att jag kommer att kolla på bilden en miljon gånger. Den gör mig både glad och ledsen. Jag undrar hur livet kommer bli from here on out...

Frånvarande

Ett tag sedan orden flödade på bloggen. I veckan har det varit långa dagar på jobbet eller träning som gjort mig matt...och inte heller generat mycket att orda om. Idag bojkottas midsommar. Inte på något bittert sätt alls. Jag vill bara inte. Som alltid när man inte är så noga med något strömmar inbjudningarna in. Inte mindre än 4. Huvudet säger att "inte kan du sitta hemma på midsommar" men koroppen säger "sitt hemma, ta det lugnt". Så jag sitter hemma. Det kommer bli sill (om det finns någon kvar på ICA...) och det kommer nog bli en promenad (förmodligen i regn) och det ska skrivas en jobbansökan under helgen.

Stomin fortsätter vara lite svullen. Lite bättre dagar som dessa när jag inte behöver gå upp vid 6 utan magen får liksom tömma sig helt innan jag dushar etc. När stomin är skrynklig som den ska tänker jag på att det hade varit så mycket lättare att få på påsen om den höll sig så men genast när påsen ska på blir den pösmunk. Ska inte klaga, det funkar bra ändå.

Igår fick jag lite prover från 3M. Cavilon barrier cream. Så den testas idag. Får se hur den verkar.

Glad midsommar till er alla oavsett vad ni hittar på eller inte ;)

Så kan dom se ut på Koster:

Inget att komma med

Så är det. Efter en lååååång dag på jobbet har jag inget vettigt alls att komma med. Budgettänket tog jag med mig hem. Räkna hit och räkna dit. Imorse vaknade jag av att jag höll på att dö. Yes jag sköt folk som var ute efter min familj och när jag var tvungenn att ladda om blev jag skjuten av typ en vattenpistol med gift. Jobbigt uppvaknande 05:17 mitt i dödsryckningar (3 min innan första alarmet ryker av!). Gissar att drömmen kom från filmen Lucky number Slevin som jag såg i helgen. Mycket dödande i den. God morgon och välkommen till måndag!

Denna veckan ser jag fram emot att få träna. Det gör långa arbetsdagar OK. Jag vet, jag vet, jag vet, jag tjatar om det men att kunna röra sig är helt underbart!!!! Mina galna skor är på väg från Shanghai. Längtar, längtar. 

Lite stomiuppdatering: Nu kör jag med Welland WBF eller Chironkräm + Stomahesive puder + Sensura 1-dels. Själva stomin är uppsvälld tycker jag. Svårt att få den att relaxa och få på påsen. Som en boll. Eksemet håller sig lugnt.

Tjo-ho Tjo-hej

Nysprungen, stel & öm men glad är status. Idag var 2a gången jag sprang lite längre sammanhängade sträcka. 4 km kanske. Kör med min gördel fortfarande. Känns bra med lite extra stöd, mest mentalt tror jag. Fysiskt tror jag kroppen klarar sig bra utan. Idag satt den helt kaiko och var nog egentligen som att springa utan. Att ha sprungit kommer göra underverk på jobbet imorgon också. Den härliga känslan brukar hänga med ett tag! Jag hoppas verkligen kunna fortsätta springa och springa långt!
I helgen cyklar syster Vätternrundan. Hon jobbar på svensk klassiker PLUS springer maraton etc. Hon är stålkvinna.