A ringde igår. Tillbaka på sjukhuset. Så fort hon trappar ner kortisonet kommer inflammationen tillbaka. Tycker så synd om henne. Sedan vi träffades i oktober har hon hunnit med 2 vändor till på Medicin. Så idag återvände jag till brottsplatsen för ett besök. Nu ligger hon i samma säng som jag hade under min vända. Overkligt. Overkligt att höra om hennes 40 turer till toan. Ovekligt att jag sprag mellan säng och toa med blöja och droppställning flängandes efter. Overkligt. Har nästan hunnit glömma hur det var att gå på toa på vanligt sätt.
Note to self: Sluta tacka ja och ställ upp på allt (vad var det som gjorde dig sjuk vännen?!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar