Humöret följer maggen och maggen bråkar med mig. Trycker fortsatt under stomin. Just nu hoppas jag att det är något tillfälligt. Orkar inte.
Vad jag vill just nu är att allt med påsar ska lösa sig och att magen ska sköta sig och sluta göra ont. När jag väl är där kan jag höja blicken och kanske våga mig iväg till Paris. Ja minsann, jag tänker inte sluta älska den staden bara för att D är en skit. Får vara beredd att lägga lite mer pengar än vanligt. Kan inte bo hos D och inte på vandrarhem. Insisterar på att bo på hotell med egen toalett så jag kan joxa med mitt i lugn och ro. Påskhelgen skulle kanske vara något att sikta på. Undrar om jag vågar åka själv. I vanliga fall inga problem men känner mig rädd nu.
Hänger mig kvar länge på jobbet nuförtiden. När jag väl är där behöver jag inte ta tag i mitt liv eller känna efter. Jag behöver bara jobba. Gräva ner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar