I brist på påsmiljoner har det idag konterats fakturor, uppdaterats projektbudgetet och en miljon andra saker under tiden...
Känner att humöret är bättre. Orkar skämta på jobbet. Måste varit ett riktigt spöke första tiden. Kan vara tillfälligt, men då är det väl så. Allt går lite upp och ner nu.
Senaste dagarna har en tanke dykt upp i mitt huvud, att höra av sig till D. Jag vet inte varför. Jag vill kanske att han ska få en verklighetskoll. Att han ska fatta att det han håller på med är waste of time! Låsa in sig och tycka synd om sig själv. Allvarligt! OK några dagar, en vecka eller ett par men vad jag fattar från FB efterlyster hans familj honom där. Hallå eller. Givetvis är nästa tanke att inte höra av sig. Och givetvis har jag ingen tanke att höra av mig.
Varje dag är en dag närmare att kunna börja träna. Tyvärr känner jag att det står still i återhämtningen. Magen gör fortsatt ont, sträcker & drar. Känns som om det aldrig kommer att släppa. Idag känner jag mig som 67% av mitt forna jag. Oh kära 100%, jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar