Japp still going strong med stolpillerna. Snart dags för nytt recept. 1 mesasal per dag mer eller mindre sedan op. Party party. För de flesta är stolpiller något som är konstigt och tabu. Inte prata om baken. Så här x antal år och undersökningar senare är det där med undersökningar i baken inte så dramatiskt. Minns dock första gången när jag skulle kolla upp det där med blodet som kom. Var ju inte helt grön. Syrran hade redan fått diagnos. Kanske just därför trodde jag att jag skulle slippa. Visste vad det var. Kände mig våldtagen typ. Inte alls beredd.
Just det stolpiller var det. Tänker fortfarande att om jag bara skött medicinerna hade jag sluppit allt detta. Är så jäkla ironiskt att jag inte velat övermedicinera innan och nu är det låda efter låda som töms. Djup suck!
Imorgon smäller det ivf. Modellkarriären börjar ;) HÅRmodellkarriären. Världens kortaste supermodell 160 cm... Äh, ska bli kul helt enkelt.
tisdag 24 maj 2011
Jag & mina stolpiller
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen den känslan, att man kunde ha gjort annorlunda tidigare i livet, och kanske, bara kanske, kommit lindrigare undan nu. Men med tiden har jag insett att iallalfall min kropp redan tidigt bestämt sig för att gå hela vägen, och försätta mig i den situation jag är i just nu.
SvaraRaderaLycka till med modellandet!
/afAdam
Stolpiller är en del av vardagen, även om jag inte tar dem varje dag som jag borde. Varje dag, resten av mitt liv - vilket inte ens folk runt omkring mig har en aning om. Hade någon av mina vänner fått recept på några stackarsstolpiller skulle de troligen bli en stor grej av det, man lever helt klart olika liv!
SvaraRaderaBtw, verkar som om du bor i närheten av gbg, så ifall du vill ställa fler frågor irl så hör av dig!
Hellie
Yes Hellie jag bor i GBG. Guld! Jag ska samla på mig bra mycket frågor så kan vi ta det över en kaffe. Själv tycker jag det är ovärderligt att kunna träffa andra med samma "shit" ;)
SvaraRaderaKram
Pricken
Jag var riktigt usel på att ta mina stolpiller.. Det kanske var därför som ändtarmen aldrig ville läka.. eller kanske inte.. nu är den iaf borta och inga stolpiller här inte.. trots att jag för ett år sedan fick veta att jag skulle leva med dom resten av livet.. nåja, vi får väl se hur det går med det, alltihop ;)
SvaraRaderakram!