Idag sprang jag

Idag gick det fort. Idag fick jag hem kallelse till sjukhuset som "vårdat" mig senaste 8 åren. Sjukhuset som inte hade tid för mig för ett år sedan. Sjukhuset som sa att jag fick vända mig till akuten och som sedan dess inte hörts av. Nu kallelse till ytterligare en ny läkare. Alltid ny läkare. Rutinbesök, ja tjenare. Tänker antingen gå dig och prata med dom. Få ur mig det jag känner. Att jag inte fått hjälp. Det som medicinarna på akuten sedan bekräftade. Alt skicka ett brev. Brev är alltid bra att skicka till myndigehter etc. Måste sparas. Jag vet att ingen annan går att skylla för detta än mig själv. Men jag är ändå den som behöver säga min mening. Även om jag har fel.
Efter denna kallelse som innfaller nästan dagen jag blev sjuk gick springturen snabbt idag. Full av adrenalin.

Hemma!

Hemma efter 4 dagar i Bergen, Norge. Eller ja 2 dagar på resande fot och 2 dagar i Bergen. Ungefär just nu för ett år sedan började jag bli sjuk. Diffust. Mage som knorrade konstigt och kramp som jag trodde var mensvärk. Värre skulle det bli. Detta tänkte jag på när vi vandrade på fjällen. 6 h i ur och skur. När jag tog mig upp alldeles för tidigt för att rusa upp till toppen på det där bergen som var 320 m.ö.h. Snirklande vägar. Upp, upp, upp! Kroppen kan bli stark igen. Kroppen ska bli stark.
Är ju ingen picknick att hålla på att mecka med påsen MEN sanningen är ju den (så är i efterhand) att jag alltid haft problem med en magge som inte velat funka bäst på resande fot. Alltid 2 dagar innan den kommer igång. Skitnödig, utan att kunna skita.
Har kört med Midi-påse hela semestern (i vanliga fall Mini). Ganska skönt. Behöver inte tänka på att tömma lika ofta. Ffa luften som ställer till det för mig. Ska nog testa det lite framöver och se om det är något för vardagen också.
Ett problem jag har (eller vad man ska kalla det) är det här med att ha påsen nedstoppad i byxorna. Jag har mest kört med lösa toppar och då påsen utanför byxorna med en nätgördel. Nu när jag har stoppat in påsen så rinner det ju liksom inte ner i påsen så det blir precis som man har en mini-minipåse. Är det jag som inte fattar eller vad? Jag har ändå haft ganska löst sittande byxor. Meck!

På väg

Bergen väntar. Är ungefär halvvägs i en  dagslång tågresa från GBG till Bergen. Har precis lämnat Oslo där 3 timmars väntan blev en härlig lunch med M o K. Tåg ger tid att tänka. Semester ger tid att tänka. Behöver stanna upp och tänka. På allt och inget.
Är inte orolig över att resa. Skönt. Bara man inte glömmer påsarna så. Stress.

Tankar

Ännu en dag där jag varit iväg efter jobbet. Lite födelsedagsfirande. Brukar göra mig astrött att vara iväg efter jobbet flera dagar i sträck men nu känner jag mig i fin form. Härligt! Till helgen blir det då resa till Bergen. Första längre resan. 4 dagar. Är inte orolig, är med nära släktingar.
På tal om resor kan jag bli lite orolig inför tanken på det där nya jobbet och resor, men det kommer lösa sig. OCH just nu känns det sol om det löser sig bättre med påse än med reservoar t.ex. Långflyg till Brasilien el Mexico....gillar inte tanken. Men det är jag det. Jag har redan från början varit skeptisk. Påsen känns som om den är mindre akut. Full påse är inte som att vara akut skitnödig.
Idag lätta steg från jobbet. Tror att nyheten jag reviderat och reviderat håller. Snart månadsskifte igen och då får vi se...

Öl

Kom precis hem från I. Vi har provsmakat öl. Vi ska brygga öl till min födelsedag. Förra året bojkott men i år blir det kalas med brädspel och hemmagjord öl. Han är lite av en ölmästare. Känner mig hyfsat avslappnad i hans sällskap. Om maggen låter kan jag liksom ta det.

Igår träning. Bodypump typ. Första gången på 15 mån! Ben gick bra och så även rygg (stående). Axlar o armar ok. Magge avstod jag från vissa väldigt dynamiska rörelser. Jobbigaste nästan att det var massa upp och ner på brädan. Att lägga sig ner och upp igen osv...
Skönt att ha kommit iväg!!!

Nu sömn för lilla mej. Ja just det, jag har ju blivit erbjuden det där jobbet jag var på intervju för. Nu ska jag klämma fram ett löneanspråk.... Alltid jobbigt....

Det jämnar ut sig

Hade en underbar lördag med brunch och shopping. Idag springtur och en lite för sorgsen film. Fick humöret att sjunka. Försöker hålla mig till romantiska komedier för att inte locka fram detta...

I lördags fick jag lite ont längst ner på ärret, där det sprack   upp, där snutten sitter fastsydd. Gjorde mig orolig. Gjorde det enda jag kunde göra, tog det lugnt och tog ett extra stolpiller. Kanske inflammerat eller så....vad vet jag. September skulle jag eg på återbesök hos kirurg. Inte fått kallelse än. Kommer säkert inte få det på ett tag heller. Sjukvården alltså....

Sprang 6 km idag. Ont lite överallt, ffa stel i ärret. Men nöjd! Härligt höstväder. Älskar att springa på hösten. Luften. Imorgon har jag faktiskt bokat in mig på ett styrkepass på gymmet. Halleluja, 15 mån sedan jag var där senast!! Får se om det blir av.

Vet att jag sagt det tidigare men jag vet faktiskt inte var jag skulle gjort utan stöd och hejarop från er där ute. Utan er alltså, inget kul alls!

Till maria

Yes jag berättade! Tog lite längre tid att få tummen ur än jag planerat. Men så efter att ha träffats några gånger tog jag tag i det över några öl. Vi hade ju redan talat om min blogg så jag hade en väg in i ämnet. Jag berättade helt enkelt att jag var redo att berätta vad den handlade om och drog hela historien. Givetvis föll några tårar. Ville inte det men det är jäkligt svårt att hålla tillbaka ibland. Som tur var sa han bara att han inte såg annorlunda på mig än för 5 min sedan. Jag hade inte förväntat mig något annat egentligen. Han är en bra person som jobbar som volontär på cancerläger etc. Han var ett säkert kort. Tror min bekännelse öppnade upp för lite allvarligare ämnen, så han pratade också om personliga saker. Så som det brukar vara, ger man lite så får man mycket tillbaka. Var lite osäker på hur fortsatt umgänge skulle bli men vi har hängt några gånger sedan dess så. Han gav mig tillbaka lite av tron på pojkar. Men det är långt kvar till tanken på det där nakna och så. Men jag har redan gjort så mycket som jag aldrig trodde, så jag tror fortfarande. Kram!