Födelsedag?

Nee, men ändå har jag gått runt med en ballong på magen. Galet vad luft det kommit idag! Efter lunchen var jag rädd att trycket skulle få hela skiten att lossna.

Imorgon bär det av till Öland och bröllop. Kanske blir första doppet. Baddräkt och klisterlappar är packade. Kommer inte hem förrän på måndag. Kul med bröllop, men jag hade gärna haft några dagar (eller alla dagar) för att vila och återhämtning. Trötter is in da house.

...

Idag hemma från jobbet typ 19.45. Rostat bröd till middag och aladdin till efterrätt. Kvällen kommer spenderas framför tv:n kliandes på magen (jävla kliande). Glamour!

Blandad kompott

Jag vill inte behöva använda tätningsringar etc etc. Jag vill att det ska vara enkelt. Bara att slita av och slänga på en påse. Jag blir tokig på att hålla på att pilla med dom där ringarna. Ingen utav dom funkar optimalt. Vissa dagar funkar någon för att sedan vara helt fel nästa. Jävla pill. Så i helgen har jag kört utan trots att det innebär lite svid och kli. Jag är och har alltid varit envis.

Min lugna och tränande helg blev något annat. IKEA igår och besök av M idag med promenad på stan. Vi har inte hörts på evigheter. Igår fick jag äntligen köpt en vettig DVD-spelare så nu kan jag äntligen se klart Seinfeld. Har varit kaos i teknikparken men nu tror jag att alla komponenter är på plats.

I lördags vaknade jag med galet ryggont. Jag sov givetvis för länge. Resultat att jag knappt kunde existera i några timmar. Ligga: aj, sitta, aj, stå: aj. Aj aj aj.

Ser fram emot en kort vecka. På onsdag bär det av mot bröllop. Jag ser fram emot det men samtidigt vet jag att det kommer suga musten ur mig. Kommer inte hem förrän på måndag. Min kropp bara skriker efter att få återhämta sig. En semester närmar sig. Inga planer. Drömmen hade varit att hyra något vid vatten i Frankrike och bara vara. Låta dagarna gå.

Berg- och dalbana!

Har en galen granne. Ena stunden är hon glad, andra stunden helt fucking crazy. Jag börjar känna mig som henne! Jag kan vara glad och skoja både med andra och när jag är själv men jag kan också nästa stund vara helt sjukt ledsen. Och vändningen kan gå snabbt. Och det kan snabbt vända tillbaka. Jag vet att jag kanske borde göra något åt detta men jag vill inte. Jag vill inte sitta och babbla med någon. Vill inte.

Mer och mer börjar jag sakna beröring. Jag drömmer om att någon håller om mig i sömnen. Det känns bra. Det känns jävligt långt borta. Det känns för jävligt. Jag vet inte hur jag kommer känna inför att visa hela härligheten för någon. Jag vill tro att jag pallar det. Jag vet inte. Det känns som om jag inte vet något längre. Hur kommer mitt liv bli egentligen. Innan har jag inte tänkt så mycket på livet. Jag har jobbat och roat mig. Blåst min lön på att ha kul. Inte lyftt blicken. Nu när jag lyfter blicken ser jag mest bara alla påsar som kommer att behöva bytas.

Läget? - Just nu inte bäst, men om en stund så....

Måste bli stark

I helgen är det fokus på träning och vila. Borde fokusera på klädinköp men det går bort lönehelg. Tyvärr har jag svårt att återhämta mig nuförtiden. Redan på mån/tis är jag trött som om det vore fredag. Inget drömläge. Så inget inplanerat denna helgen. Mitt ryggont går ner i benen. Tror att det är lite jogg som behövs för att minska det.
Lämnar en jobbvecka med apmycket att göra. Det komiska är att jag träffade på en kollega som hejade och tillade att jag såg så avslappnad ut.
Nu är det godnatt och en gissning på att ryggen tvingar upp mig tidigare än jag vill imorgon.

Om min kropp kunde tala...

...undra vad den skulle säga då?!

Ärret har börjat klia igen och en leverfläck 1 cm vid sidan av ärret har vuxit och idag kliade det så att det började blöda. Kroppen vill inte veta av sig själv. Jag är glad att allt kli och djävulskap håller sig utanför plattan. Under plattan hade jag nog fått spatt av. Ska hålla koll på ärret och leverfläcken. För en gångs skull kanske man ska gå till läkare i tid...(borde inte vara punkt punk punkt utan PUNKT). SKA gå till läkare i tid.

Min kropp är även spännande med att så fort jag dricker eller äter något så sätter magen igång direkt. Har knappt lämnat munnen förrän stomin börjar köra igång. Japp jag känner ju oftast när stomin släpper ut grejerna. Vet inte riktigt om det är vanligt eller inte men det kan ju ha med det där att göra att Pricken inte är helt 100. Tillhör obs-klassen!

Idag har jag lärt mig att sallad och mineralvatten INTE är drömlunchen. Luft luft luft säger jag bara!

Hur gick då modellandet? Gick fint. Största behållningen var gänget som drog iväg. Balla brudar. Hela eventet tog flera flera timmar med resa och roddande (världens tråkigaste koferenslokal försökte vi omvandla till något flashigt) och vår del som modeller tog 15 min. Underbart kul att leka bortskämda modeller. Vi flamsade verkligen runt.

Även om allt detta som hänt och händer är det värsta någonsin så har det ändå fått mig att bli vettigare på något sätt. Flummigt, ja visst. Men lika mycket som livet har tagits ifrån mig, lika mycket har jag vaknat upp. Jag bryr mig nog om viktigare saker. Jag kan stanna upp och faktiskt känna efter vad JAG vill. Jag orkar vara trött och jag orkar vara mig. Mycket prestige är borta. Så någonstans bakom all ledsamhet och självförbråelse vill jag tro att detta fått mig att fatta att livet är här och nu.

Jag & mina stolpiller

Japp still going strong med stolpillerna. Snart dags för nytt recept. 1 mesasal per dag mer eller mindre sedan op. Party party. För de flesta är stolpiller något som är konstigt och tabu. Inte prata om baken. Så här x antal år och undersökningar senare är det där med undersökningar i baken inte så dramatiskt. Minns dock första gången när jag skulle kolla upp det där med blodet som kom. Var ju inte helt grön. Syrran hade redan fått diagnos. Kanske just därför trodde jag att jag skulle slippa. Visste vad det var. Kände mig våldtagen typ. Inte alls beredd.
Just det stolpiller var det. Tänker fortfarande att om jag bara skött medicinerna hade jag sluppit allt detta. Är så jäkla ironiskt att jag inte velat övermedicinera innan och nu är det låda efter låda som töms. Djup suck!
Imorgon smäller det ivf. Modellkarriären börjar ;) HÅRmodellkarriären. Världens kortaste supermodell 160 cm... Äh, ska bli kul helt enkelt.