Mensvärk!

Vaknade idag upp 12.50 till semester med en trevlig AW i backspegeln. Att jag sov så länge idag hade nog mest att göra med natten jag hade mellan torsdag och fredag. När jag lade mig i torsdags började jag känna av mensvärk. Satt i äggstockar och ändtarm typ. Har någon gång per år även innan påsen fått ryslig mensvärk som kunnat ge svimningskänslor. I förebyggande syfte tog jag värktablett. Inget som bet på värken. Blev bara värre. Äggstockar, ändtarm och rygg. Gick upp och vankade lite i lägenheten med resultat att jag höll på att svimma och var tvungen att springa och kräkas på toa. Lade mig igen för att strax därpå upprepa föregående. Vet inte hur länge jag låg och kved innan jag tillslut somnade. Men många timmars sömn blev det inte. Trodde inte jag skulle palla med att jobba, desto mindre gå ut efter jobbet. Men det gick fint och vi hade trevligt. Alltid kull att träffa kollegor efter jobbet. Inte nog med det får man alltid lite härligt skvaller ;)
Vädret är oförskämt fint och efter lite Resorb ska jag ta mig ut med mina tåskor. Gissar att jag inte kommer att göra många knop idag. Imorgon satsar jag på vandring för att kicka igång min aktiva semester :) Helt fri är jag dock inte, kommer behöva jobba på måndag. Men det är OK, allt för att inte ha behövt stressa ihjäl sig i veckan.

Nu ska här badas!

För att visa att jag inte skämtade i tidigare inlägg. När jag gör saker GÖR jag det:

Har blivit alldeles för dålig på att dricka under dagarna. Nu när jag börjat springa känns det viktigt att inte bli för dålig. Pinket avslöjar ju status. När jag har med mig blandsaft på jobbet dricker jag mer, så jag får ladda upp med det efter semestern. Utöver det är det mycket ballong nuförtiden. Luft luft luft. Ett par gånger denna veckan har det kommit någon riktig truddelutt från stomin. Innan jag hunnit lägga ljuddämpare på. Jag dog inte av det. Vad ska jag göra. Jag låtsades inte om det. De som varit i närheten har svenskt låtsats som inget heller. Så till en gammal goding som tycker om att göra gästspel här: Eksemet. Yes, kommer och går, kommer & går. Nu kommer det.

Imorgon blir det att ta på sig "big bag" dvs Midi. På AW med jobbet. Fira in semestern. Tycker det är skönt med större påse när det ska ätas och drickas. Inte behöva ha sån koll.

"Hemester"

Lycka är väl ändå att byta till sig mindre nederdelar och större överdelar, dvs att man har mindre rumpa än man tror och större hylla.

Nu har jag 2 dagar kvar till semester. I mitt huvud gnager "ta vara på ta vara på ta vara på för snart är den slut". Hemskt eller hur. Men sen kommer liksom hösten. Mörka långa hösten. Till hösten kan ett nytt jobb vänta. Gammal arbetsplats, nytt jobb. Sedan fanns det det där andra jobbet som någon tipsade om. Som jag borde ringa någon om. På en liten arbetsplats. Vet inte om jag vill. Tänker att ett möte kan inte skada men ändå går dag efter dag utan att jag ringer dom. Kanske imorgon. Kanske inte. Undrar vart det nya på nuvarande kan ta mig. Titeln låter finare. Kan säkert bli ännu finare. Jag har ju ägnat 3,5 år med att ge allt (och bli sjuk). Vill inget annat än att sluta men vill inget annat än att stanna kvar. Konfliktfyllt? Ja!

Semestern då? Jo jag kör en "hemester". Mina projekt är att vara mycket vid havet, vandra mycket och vid sämre väderlek vara turist i min egen kommun typ (fick tips om en cool app där man får sightseeing via mobilen när man åker kollektivt. Den ska jag testa). Köpa ett regionen runt kanske och vidga vyerna. Tror jag kommer bli expert på matsäck i sommar. Så är det det där med Paris. Jag vill dit. Har tittat på resa. Finns till rimliga priser. Även med hotell med toalett på rummet. Bara en 3 nätter eller så. När jag tänker på Paris tänker jag på honom. Blir arg. Jag vill åka dit för att stan inte längre ska förknippas med honom. Jag vill åka dit för att jag älskar stan. Jag vill åka dit för att prova mina vingar med påsen. Kanske blir det något helt annat. Kanske charter med I. Livet har gång på gång bevisat att mest och roligast händer när man inte har några planer och är nöjd med det och minst och tråkigast när man inte vill något annat än att ha planer.

Nattsudd i Paris



Rambling

Kanske inte framgår så mycket i bloggen men jag är typen av människa som snöar in på grejer. När jag t.ex ska köpa baddräkt så är det ett projekt. Jag kollar, köper, provar, kollar igen och köper. Tänker om och byter, köper nytt. Orkar man inte prova blir det lite som det blir. Idag kom jag hem med 2 nya baddräkter och lite udda bikinidelar. Gillar udda. Jag är udda. Jag är tjej men också killig. Tycker tjejer ofta kan vara fjantiga. Skvallriga. Omständiga. Killar är raka. Nog för att det där med tjej och kille kan ställa till det ibland. Känslor och så. Men det brukar gå bra. Innan jag blev sjuk hängde jag med 3 killar. Underbart. Konserter, öl och skitsnack. Nu är jag ju lite annorlunda än mitt vanliga annorlunda jag. Vi har glidit isär. Men det är det som är så underbart med killar. Om jag skulle ringa skulle det inte vara sura miner eller "varför har inte du ringt?!" Killar är också fjantiga i och för sig. När de pratar om tjejer, vad de tycker om hos tjejer. Ofta vill de ha helt meningslösa tjejer. Skrattar åt dom ena stunden och vill ha dom nästa. People! Jag vill ju också ha någon givetvis, men är inte så noga med det. Inte desperat. Absolut inte. Men tycker om att vara tillsammans liksom. Drivet i tillvaron. Jag har ju aldrig strävat efter familj och barn så den pressen finns inte. Jag vill rå om mig själv och upptäcka världen. Egoist, ja kanske det. Känner liksom inte att behöver föra mina gener vidare. Jag är inte en sån som inte tycker om barn. Det gör jag! Dom är balla! Men jag har haft en lång process att bli människa själv så jag är inte redo. Och en påse på det. Innan påsen kom in i mitt liv började jag känna mig som en nöjd människa mestadelen av tiden. Det var härligt. Har alltid haft något som följer med mig som gör mig ledsen ibland. Men det har liksom blivit hanterbart. Nu ställer påsen till det för mig. Det ledsna tittar fram allt oftare. Jag försöker göra allt gott men känns som om det bara kommer skit tillbaka. Jag vet att det är fel att säga så. Det är inte sant.
Jag undrar hur min semester kommer att bli. Jag har ju valt att inte göra några planer. Jag vill vila. Vara själv. Ja ser det som en bra sak. Vet inte om det är det. Vet inte hur det blir när jag inte går till jobbet. Det är ju det jag gör. Jobbar. Det är där jag håller humöret upp och skämtar. Där jag inte hinner tänka på annat. På mitt liv.

Ramble, ramble, ramble... Nu åter till verklighet och tvätt som ska hämtas.

Jag hjärtan baddräkt

Efter helgens badande var planen att idag investera i lite nya badkläder. Jag trivs bra i baddräkt, har alltid gjort. Nu är det ju lite på modet så man kan hitta något mellan ytterligheterna tantigt och sportigt. Snyggt helt enkelt. Vill förtydliga att jag inte känner mig rädd för att visa påsen, det är inte det. Men jag gillar liksom att baddräkt håller allt på plats. Givetvis är jag ute alldeles för sent. Totalt utplockat. Men fick med mig en randigt skönhet hem och har en till jag spanat in. Kolla in nr 2 som jag länge stod och kollade på (med vitt upptill och ett axelband). Vitt är aldrig bra med badkläder men kan ju bjuda på lite "nippelchock" på stranden. Förvirra fienden. Är lite snål också så mer än 200 SEK lägger jag ogärna.

Just det en sak slog mig igår efter min nya fina mobil slagit i gatan. Man kan operara bort tarmen och mycket annat men fortfarande blir man sådär arg för småsaker som en naggad mobil. Sån är väl människan...

1.

2.

Något nytt & något gammalt

I fredags kom äntligen mina tåskor. De testades på promenad igår. De gamla krigsskadorna gjorde uppror. Det är dom jag ska försöka bli av med genom att träna upp kroppen utan stöd. Får se hur det går. Sköna är dom ivf och kul. Behöver kul saker. På loppisen igår fyndades det även en gammal vandringsryggsäck. Vem blir coolast i skogen i sommar? Me!
Idag har det joggats trots de där krämporna. Min respekt för kroppen är minimal efter påsen. Pain is only a state of mind. Så låter det nu...får se imorgon...
Känns fantastiskt att kunna springa 5 km, i feb klarade jag 500 m.
Idag badades det för första gången också. Jäj! Nästa steg är att testa heldag på stranden. Nu bytte jag ju påse direkt efteråt.

Saker jag gjorde tidigare...

...är jag inte sugen på längre. Traditioner har jag redan konstaterat att det suger just nu. Allt som tidigare varit påminner att det alls inte är vanligt. Jag orkar inte. Imorgon den årliga loppisen och en av årets höjdpunkter känns bara blä. Man kan tro att vara med familjen skulle vara något som stärker och gör en glad, men just nu gör det mig bara tyst o sur o ledsen. Lösning: nya traditioner. En positiv sak för veckan är att jag sade nej till en grej på jobbet. Ja vad då kan man tänka, men det händer inte ofta. Sååååååå skönt. Nej nej nej nej.