När världen rämnar

Ikväll när jag bytte påse fick jag någon slags verklighetsblixtfrånklarhimmelkänsla - den här stomin kommer inte att funka. Trots konvex platta ligger halva stomin i hudplan typ. Idag nästan under hudplan. Trots detta funkar det ju OK, jag säger inget annat. Kunde funkat mycket sämre. O ja. Men ändå med en påse i näven där det läckt lite, och en insjunken stomi så skrek allt bara att det inte kommer att funka och att det kommer krävas op igen. Eller snarare att jag kommer att få kräva och driva. Det gör mig livrädd. Fan, om det går att fucka upp en liten op så vill jag inte veta. Fan för hela jävla skiten. Fan också för magen som nu antingen är stenhård eller aplös. Fan.

Imodium ja...

...skulle jag kanske tänkt på tidigare. I morse pratade jag med stomiterapeut som gav instrux att ta imodium och blanda till Oralyt. Framåt 17 hade flöde stoppat, men mådde fortsatt uselt trots 1,5 l Oralyt. Eloge till mig då varje klunk gör att jag vill spy!! Det fick bli akuten 45 min bort. Dropp + inläggning. Förhöjda infektionsvärden. Oroar mig. Morsan ville inte tro att det var så farligt, det vill hon aldrig. Hoppas hon lär sig. Glad att jag börjat lära mig. Ska nu börja lära mig att ta med påsar etc i överflöd när bortrest även inom Sverige. De ville ta prover från stomin. Gör mig orolig. Orolig att de ska hitta något knas. Orolig att det ska vara obehagligt.

Det här är inte klokt!

Nu har jag feber igen, och hög sådan. Maggen är i totalkaos, mer eller mindre bara vatten som kommit ut senaste dygnet, och mycket utav det. I förrgår åkte jag till Småland för att gå på loppis, åka longboard och ha det gött. Istället hör jag alla andra roa sig utanför, medan jag ligger och fryser eller svettas i ett mörkt rum. Försöker mig på kombon 2 Alvedon + 1 Ipren men ändå är febern närmare 38. Bäljar i mig Resorb men brist på kissnödighet varnar om vätskebrist. Gissar att jag återigen haft för högt tempo i livet och kroppen sagt stopp. Dags att lära sig att jag faktiskt inte pallar med samma tempo. Gud vad jag vill slippa detta.

Gammal kompis

Det var då, det var innan påsen och vi var på konsert. Han kompis till min systers man. Vi stannade kvar och dansade länge och sedan frågade han om han fick sova bredvid. Åren har gått och nu är vi ju två, jag å påsen. Nu var det konsert igen. Vi åt, drack och skrattade. Efter en stund var det som vanligt, de insåg att jag var som vanligt, drack som vanligt, åt som vanligt och skrattade åt samma dåliga skämt. De gick på sin konsert och jag på min. Sent på natten frågade han om han fick sova bredvid. Hjärtat slog fort, för mig är det stort. Att våga säga ja och strunta i att prata eller förklara påsen. Tack.

Ny kompis

Livet

Jobbar. Stressar för mycket. Har kul (så kul att jag dansar sönder vader och hälsenor, aj, har inte gått vettigt på 3 dagar). Får psykbryt när pojke vill ta mig hem och mysa. Älskar livet. Hatar livet. Kollar Blocket. Borde göra sommarplaner. Borde redan bokat flyg o hotell till Paris. Gör massa saker och tiden flyger fram. Gör inget åt hur jag mår innerst inne i mig.

Materialaren säger vad?

Har nog kommit in i ny rutin med nya stomin som lyder:

Wbf barriärservetter

Convatec stomahesivepuder

Dansac konvex 1-dels påse

Några korta glimtar ur livet för övrigt är att jag igår fick höra att jag ser gladare ut nu än för en månad sedan. Att jag funderar på att köpa en longboard. Vill liksom bara ta igen och göra saker som inte blivit av tidigare. På det temat har jag hunnit med bra många konserter. Bryr mig inte längre om ingen vill följa med, går själv.