För ett bra tag sedan tog jag beslutet att gå med i sådan där nätdejting. Ilskan över att om och om stå ensam på konserter eller ha massa kul saker jag vill göra och ingen att göra det med eldade på beslutet. Tröttsamheten att en KK får allt det gottiga som han inte är värd. Eller ja han ÄR värd mycket mycket för att han hjälpt mig komma närmare att acceptera mig själv med påsen, påklädd som avklädd. MEN så kommer det till att verkligen göra det. Ja, jag har fördomar mot nätdejting och har svårt att se mig själv hålla på med det. Svårt för det extremt uttalade att jag vill träffa någon. Givetvis svårt för att jag har den där påsen på magen. Inget jag behöver skylta med givetvis men känns lite som falsk marknadsföring Som att gå på krogen med papper i BH:n. Jag vet att jag tänker fel, det säger Skrynklaren jämt så...
På tal om Skrynklaren så jobbar vi på. Jag försöker vara glad. Säger till mig själv att vara glad. När jag blir ledsen över påsens vara eller operationers blivande försöker jag bara stoppa det och tänka att det inte hjälper.
Men åh!!! You're back! Mycket trevlig nyhet :). Hemskt bra att du dejtar tycker jag. Känner också sådär...vill ha fler att göra saker med. Men jag är så grymt mycket mer social än jag var för sex månader sen och det får vara gott nog nu. Tids nog kanske jag också vill dejta. Stor kram kära du!
SvaraRadera