Komma ikapp, komma igen

2 månader sedan operation på dagen. Har en hatkärlek till det här med bloggar men i det här läget blev det en blogg. För min skull. För att hantera detta. Som med allt i livet vägrar jag låta detta besegra mig, förtära mig. I början chock och fokus på att läka. Men nu kommer tankarna smygandes. Kunde jag förhindrat detta? Om jag bara gått till läkaren innan... Om jag bara hade bett om undersökning på det där rutinbesöket i augusti... Jag vet att det inte hjälper. Hur mycket jag än tänker sitter jag fortfarande med en påse på magen. Men jag ska komma igen. Jag kan skämta om det och jag kan leva. Jag är glad att jag lever. Men jag måste också få sörja detta.